BR BARER "= OG RRARNERTRESUSTT LS sönderdelning I närvaro av glödande kol. + (+) (H) | I Co Vattenångans + O c är + (H) ÖN oro CV CS” | | oc u > + + 0000 Vattenångans sön- derdelning vid för riklig tillgång på vattenånga i för- hållande till den glödande kol- mängden. 10 TEKNIK för ALLA AS ED äl RES a ES — Här framgår alltså skillnaden mycket tydligt. En molekyl koldioxid innehåller dubbelt så mycket syre som en molekyl koloxid. Själva namnet koldioxid anger också detta, emedan sammanställningen di betecknar två, alltså 2 atomer Syre pr molekyl. Skillnaden mellan de båda gaserna sträcker sig dock mycket längre, emedan de ha helt olika fysikaliska egenskaper. Koloxiden är en, som bekant, mycket giftig gas för människan, medan i stället koldioxiden är en helt ofarlig gas, som spelar en stor roll i naturens stora hushållning. Låt oss, innan vi gå vidare, sam- manställa de båda gasernas egenskaper. Koloxiden är utomordentligt brännbar och om den blandas med luft och an- tändes, förbrinner den under stark värmeutveckling. Detta beror därpå, att kol- oxiden icke är en fullständig förening av kol och syre. Trots att således koloxiden som namnet säger själv är en oxid, kan den oxideras på nytt, alltså förena sig med syre, varvid bildas nästa, s. k. högre oxid, som här blir koldioxid. Kol- oxiden har av denna anledning fått stor praktisk betydelse exempelvis i den vanliga kokgasen eller lysgasen, som till största delen består av koloxid. I vårt gengasverk är det just koloxid, som -vi önska erhålla. Koloxiden har praktiskt taget samma vikt som luft, vilket bör läggas på minnet, eftersom man ofta hör uttalas, att denna gas är betydligt tyngre än luft. Dylika felaktiga påståenden bero dock på en begreppsförvirring, alltså en hopblandning mellan de båda gaserna. Egenskapen att vara tyngre än luft tillkommer endast koldioxiden. Att koloxiden är en ytterst giftig gas, har redan berörts. Gasens farlighet får under inga förhållanden underskattas. Slarv och nonchalans vid skötseln av gengas- aggregat ha tyvärr redan skördat alltför många människoliv. Koldioxiden är fullständigt obrännbar, eftersom kolet icke kan förena sig med , mer än 2 atomer syre. Denna egenskap har till och med gjort den användbar vid släckning av eldsvådor. Koldioxiden förenar sig ytterst lätt med vatten, då den kallas kolsyra, som vi känna väl till från läskedrycker m. m. Att den är fullkomligt ofarlig för människan säger sig självt. Vid varje utandning, som man gör, avgives koldioxid. Under vilka förhållanden kan man nu erhålla den ena eller andra av dessa båda gaser vid oxidering d. v. s. förbränning av kol? Om ett ämne på detta sätt har flera oxider, brukar det vara en särskild oxid av dessa, som har den största förutsättningen att bildas, om förhållandena i Övrigt äro gynnsamma. Här är det koldioxiden, som uppstår i första hand, blott syrgastillgången är tillräckligt riklig. Till en viss mängd kol erfordras det ju dubbelt så mycket Syrgas för bildandet av koldioxid som för bildandet av koloxid. Det är av denna anledning, som vi kalla en förbränning, där uteslutande koldioxid bildas, för en fullständig förbränning. Motsvarande kalla vi då en förbränning, där endast koloxid erhålles, för en ofullständig förbränning. Den kemiska formeln för en ofullständig förbränning blir således : CF AA OO, = (CO Detta innebär faktiskt, att varje Syrgasmolekyl spjälkas i sina två atomer, och att var och en av dessa atomer förenar sig med en kolatom. Införes även här viktsberäkningar, erhålles: (03 OM = EO) 12 + 16 = 28 eller, att exempelvis 12 gram kol tillsammans med 16 gram Syrgas ger 28 gram koloxid. Förutsättningen för att denna kemiska reaktion skall äga rum är emel- lertid, att till dessa 12 gram kol finnes exakt 16 gram syrgas, eller i varje fall icke mer. Tillföres nämligen mer syrgas, än som anges av denna proportion, kommer en del av denna syrgas att förena sig med kolet till koldioxid, alltså ge en full- ständig förbränning. Tillföres således till 12 gram kol en Syrgasmängd, vars vikt ligger mellan 16 och 32 gram, erhålles en blandning av koldioxid och koloxid, vilket även är ett i praktiken ofta förekommande fall, då Syrgastillgången ej räcker till för en alltigenom fullständig förbränning. I gasgeneratorn sker förbränningen i förbränningsrummet. Då motorn går, erhålles ett kontinuerligt drag, alltså en ständig lufttillförsel genom primärluft- intaget in i kolmassan, som ligger lagrad runt omkring munstyckena, genom vilka primärluften kommer in. Förbränningen sker således fullt normalt så länge som motorn går. Eftersom vi från gasgeneratorn önska uttaga koloxid, uppstår frågan, huru förbränningen skall ordnas, för att vi endast skola erhålla denna gas och icke koldioxid i stället. Enligt ovan skulle man kunna erhålla koloxid blott genom