vi måste återfinna precis lika många atomer av ett ämne på den högra sidan likhetstecknet som på den vänstra. Av denna s. k. kemiska formel kunna vi dess- utom se, att en molekyl koldioxid är sammansatt av 3 atomer, varav I atom ut- göres av kol och 2 atomer av syre. ; Denna kemiska formel har emellertid ännu mer att säga oss. Den anger näm- ligen icke blott vilka ämnen, som deltaga i denna kemiska reaktion, som vi kalla ett dylikt förlopp, utan den anger dessutom vikterna av dessa och därmed även den proportionalitet, varmed ämnena förena sig med varandra. Vi tala om olika ämnens atomvikter och molekylarvikter. Vad vi kalla atomvikt är dock ej någon verklig vikt uttryckt i gram eller dylikt, utan den är blott ett jämförelsetal. Vi sätta väteatomens vikt = I och angiva sedan andra ämnens atomvikter 1 för- hållande till väteatomens vikt. Är ett ämne dubbelt så tungt som väte, blir föl je aktligen dess atomvikt = 2. För att sedan erhålla ett ämnes molekylarvikt, be- höva vi blott summera de olika i molekylen ingående atomvikterna. Eftersom | exempelvis en molekyl vätgas innehåller 2 atomer, blir dess molekylarvikt = 2. I nedanstående tabell anges några olika atom- och molekylarvikter : Ämne Beteckning Atomvikt Väte ! al I Syre O 16 Kväve N 14 Kol : C 12 Ämne Beteckning =: Molekylarvikt Vätgas IR 2 Syrgas : Oz 32 Kvävgas i N; 28 Kol (C 12 I vår kemiska formel kunna nu dessa vikter införas, varvid erhålles: (Gr OR (CO TE 2 AA Dessa siffror angiva således den viktproportion, varmed de olika ämnena för- ena sig med varandra. Några andra proportioner kunna icke komma ifråga. De kemiska reaktionerna är strängt lagbundna. För att exempelvis omvandla 12 gram kol till koldioxid måste således tillföras exakt 32 gram syrgas, och resultatet blir då exakt 44 gram koldioxid. Tillföres mer än 32 gram Syrgas sker ingen ändring i det kemiska förloppet, eftersom kolet blott tager åt sig dessa 32 gram Syrgas och låter resten bli över. i Oxidation och förbränning. En kemisk förening på detta sätt mellan ett ämne och syrgas kallas för en oxidation och man säger, att ämnet ifråga oxideras: Analogt därmed kallas den nya kemiska föreningen oxid. Sker denna oxidation dessutom under värmeutveckling, äger en förbränning rum. I en del fall kan denna förbränning ske synnerligen hastigt, varpå vi ha ett utmärkt exempel i den förbränning, som sker inuti motorns cylindrar. Vi ha där en brännbar gas, vare sig nu denna gas består av bensingas eller som i gen- |" gasbilen av koloxid, som blandats med luft. Luften innehåller emellertid till en sker med en så rasande fart, att den kallas explosion. Ett vanligare exempel på förbränning ha vi i kakelugnsbrasan, i spisen eller i varje eldhärd överhuvud taget. Får därvid luften rikligt tillträde, sker denna förbränning enligt den kemiska formel, som angivits ovan. SER — på flera sätt. Man säger, att ett ämne kan ha flera oxider. Kolet kan ha två olika oxider, som kallas koloxid och koldioxid. Det är av den allra störst vikt, ståelsen av hela förloppet inuti gasgeneratorn förutsätter detta. Skillnaden mellan de båda oxiderna är blott den, rent kemiskt sett, att de innehålla olika proportioner syre i förhållande till kolet. De kemiska beteckningarna äro: ERE | Fö Rolersk SR Fr ioldiosde EO så "te femtedel syrgas, varför här finnas alla förutsättningar för en förbränning, som Kol har i likhet med många andra ämnen förmågan att förena sig med syre att vi omedelbart lära oss skilja mycket noggrannt mellan dessa, emedan för- ” Fullständig förbränning. Ofullständig förbränning. er + + NY ; oc 20, Sh 3 —