8 TEKNIK för ALLA Gengas för alla: Vad menas med "GODKÄNT av GENGASNÄMNDEN"”? Det är egentligen rent förbluffande att se med vilken smidighet svenska folket anpassat sig efter den nya tidens krav, åtminstone vad bildriften be- träffar. Gengasbilarna ha snabbt ökat i antal och de flesta bilister ha väl redan glömt bort hur det går till att köra med bensin. Gengas har blivit den nya parollen. Den första krigs- höstens hysteri har förbytts i en mål- medveten strävan att hålla bilarna igång. Aldrig förr har väl på sam- ma sätt som vid krigets början klart framgått, vilken oerhörd betydelse bil- transporterna i själva verket ha för hela vår livsföring. Hela samhälls- maskineriet höll praktiskt taget på att stanna av på samma gång som bilarna. Det är därför helt naturligt, att gengasnämnden under den gångna kristiden har kommit att bli en av de mest påpassade och kritiserade av alla de olika statliga institutionerna. Att en hel del av kritiken icke varit helt oberättigad, har ju också fram- gått av utvecklingen på gengasom- rådet. Det verkar nämligen, som om gengasnämnden tagit sin uppgift allt- för djupgående, då den försökt och troligen alltjämt försöker tillvälla sig en diktatorisk makt över hela gengas- problemet. Den ursprungliga upp- giften var, att gengasnämnden skulle bistå det svenska folket med råd och dåd i olika gengasfrågor. Gengasen var ju i början någonting så fullstän- digt främmande för bilisterna, att in- rättandet av en särskild rådgivnings- byrå för gengasfrågor var en myc- ' ket välbetänkt åtgärd från statens sida. Gengasnämnden ansåg tydligen, att denna uppgift var alltför obetydlig, och försökte därför få genomfört ett lagförslag om bl. a. obligatorisk typ- kontroll av alla i marknaden förekom- mande gengasaggregat. Detta försök stoppades av Industriförbundet, som därmed visade, att det hade bättre för- ståelse för tidens krav på en statlig myndighet. Avsikten med det före- slagna obligatoriska typgodkännandet skulle, enligt gengasnämnden, vara, att förebygga användandet av gengas- aggregat, som på grund av olämplig konstruktion eller utförande kunde medföra risk för förgiftning eller brand. = Industriförbundet genmälde häremot, att denna typkontroll icke kunde förebygga denna risk, emedan sakkunskapen tydligt kunnat påvisa, att det i första hand icke är aggre- gatets konstruktion eller utförande, utan dess montering och skötsel, som ur säkerhetssynpunkt spelar den allra största rollen. Ett aldrig så gott aggregat kan ju misskötas, och detta undandrager sig helt gengasnämndens övervakning, varför en typkontroll vore ganska värdelös för uppnående av den avsedda effekten. Industriförbundet underströk dess- utom i sitt svar, att de föreslagna be- stämmelserna på grund av sin allmänt hållna form skulle ge anledning till, att man vid denna typkontroll alltid kunde riskera ett visst godtycke vid tillämpningen, vilket givetvis skulle skapa ett starkt osäkerhetstillstånd i hela gengasproblemet. «Kontrollen borde i stället inskränka sig enbart till sådant, som har att göra med för- giftnings- och brandfaran. Härigenom skulle denna kontroll bli så enkel, att den icke enligt gengasnämndens för- slag behövde anförtros åt en för hela riket central instans, utan skulle utan olägenheter kunna överflyttas på lo- kala organ och då i första hand på bilbesiktningsmännen. Gengasnämndens lagförslag = av- styrktes alltså, men gengasnämnden gav sig ej. I stället kom statens bränslekommissions cirkulär n:r 35 med anvisningar för gengasdrift av motorfordon och motorredskap, där det visserligen omtalas, huru gengas- nämnden utför typprovningar, men där ingenting antyder, att. denna typ- kontroll är obligatorisk. För att i allo nå detta mål, har gengasnämnden gått en omväg över riksförsäkringsanstal- ten, som i sina särskilda anvisningar bestämmer, att gengasbil icke får in- köras och uppställas i garage, verk- stad eller annan lokal med mindre den är försedd med skylt, som anger, att aggregatet är godkänt av gengasbyrån. de av bränslekommissionen ut- färdade särskilda försäkringsföre- skrifterna stipuleras som försäkrings- villkor, att vid bruk av gengasbilar alla föreskrifter, som utfärdats av myndighet eller försäkringsgivare, iakttagas. Kontentan av detta blir alltså, att man visserligen har rätt att äga och använda gengasbil även om typen icke godkänts av gengasnämn- den, men att man i så fall icke får införa bilen i garage eller verkstad. Eljest blir försäkringen ogiltig. Men utan giltig försäkring får man ju icke köra eller inneha inregistrerad bil. Enda förutsättning för att man skall kunna köra med gengasbil, som icke genomgått typkontroll, blir alltså, att bilen året om garageras och repareras utomhus! ! Efter denna kortfattade översikt över de hittills timade händelserna på gengasfronten skola vi lämna en av- skrift av gengasnämndens anvisningar om typprovning, enligt cirkulär n:r 35. Fordringar för erhållande av bevis om typgodkännande: 1) Anmälan till typprovning av gengasverk skall av sökanden un- dertecknas och insändas till statens bränslekommission, gengasbyrån, Stockholm 3. 2) Av gengasbyrån godtagbar montageskiss och sammanställ- ningsritning, fullständiga konstruk- tionsritmingar 1 skala med mått- och dimensionsangivning, material- uppgifter på gasgenerator med till- hörande remimgs- och kylmngsan- ordningar jämte kort beskrivumng av verkmngssättet, skola bifogas anmälan. 3) Typbeteckning på gengasver- ket skall fastställas i samråd med gengasbyrån. j 4) På gasgenerator, tillverkad i överensstämmelse med av gengas- byrån godkänd typ, skall anbrin-