FORSBY och KÖPING En nyhet är de slutna bärkablarna, tillverkats i Sverige. som för första gången ON Konkurrensen mellan olika trans- portmedel — till lands järnvägar och bilar, till sjöss fartyg — är i våra da- gar synnerligen skarp. Lufttranspor- ter ha i och med flygets utveckling blivit alltmera vanliga, men lämpa sig naturligtvis inte för massgods. Det finns dock ett annat slags lufttrans- portmedel som har möjlighet att ta upp konkurrensen med landtranspor- terna i detta avseende och det är luft- banorna eller linbanorna som vi van- ligen kalla dem. En linbana består av en s. k. bär- kabel, som är spänd mellan fasta upp- bäringspunkter. . Under bärkabeln hänga lastkorgar, som löpa på den- samma medelst s. k. löpvagnar. Vag- narna dragas på baärkabeln av en mo- tor, som är placerad vid en av banans slutpunkter och är försedd med drag- linor till vagnarna. Vanligen är ba- nan dubbel d. v. s. den har två bär- kablar, av vilka den ena är avsedd för de lastade korgarna och den andra för de tomma. Trafiken är sålunda enkelriktad på varje bärkabel. Linbanans fördelar äro bl. a. att den är oberoende av terrängförhål- landena och sålunda kan dragas fram över berg och dalar samt vatten, där en transportväg av annat slag skulle möta svårigheter. I Sverige har nyligen provkörts en linbana, som i flera avseenden är av största intresse. Den är avsedd för kalkstenstransporter mellan Forsby i Södermanland och Köping i Väst- manland. Uppbäringspunkterna utgö- res av betongpelare, av vilka den högsta, som är belägen vid segelleden över Hjälmaren, beräknas bli 45 me- ter hög. Banans sammanlagda längd blir 4 mil, varigenom den kommer att räknas som världens längsta i detta utförande. I fråga om transportför- maågan kommer banan att bli Europas främsta ; banan kan nämligen vid full drift framforsla 90 ton kalksten per linbana går mellan timme, vilket vid oavbruten använd- ning året runt motsvarar ej mindre än 750.000 ton per år. Det är 700 vag- nar med tillhörande lastkorgar som skola rulla på denna transportväg med en hastighet av 2 74 meter per sekund. Varje korg kan taga 1.200 kg kalk- sten. 115 7-tons lastbilar skulle er- fordras för att utföra det arbete lin- banan gör på ett dygn. Anläggnings- kostnaden håller sig omkring 4 mil- lioner kronor. Den intressantaste detaljen hos lin- banan är dock säkerligen dess bärkab- lar. De äro av s. k. sluten typ d. v. s. kablarnas yttre är slätt, varigenom de få en motståndskraftig slityta och hög livslängd. Den släta ytan hindrar dessutom fuktighet att intränga i kab- larna och genom rost förstöra dem. Den släta ytan har åstadkommits genom att Z-formade yttertrådar an- vänts — dessa ligga tätt intill var- andra med plana sidor utåt. Kärnan med omgivande lager består tillsam- mans med yttertrådarna av 60 trå- dar, kabelns diameter är 42 mm, vik- ten är 10 kg per meter. Till linbanan har kablarna levererats i längder om 300 meter. Trots genomskärningens storlek och konstruktionen äro kab- larna så böjliga att de kunna upplin- das på trätrummor för leverans och montering. Kablar av detta slag ha hittills måst importeras. Desto mer glädjande är det då att konstatera att bärkablarna till den nya banan äro svenska, till- verkade vid Fagersta Bruk. Under nuvarande förhållanden är det av största värde att denna tillverkning upptagits av ett svenskt företag och att vi även på detta område blivit självförsörjande — särskilt som transport med linbana i ett land med våra terräng- och vägförhållanden ofta erbjuder mycket stora fördelar och torde komma till alltmer utbredd användning. TEKNIK för ALLA 13