råsidensegel fångade vinden och lätt och lekande gled fartyget från vågberg till vågberg. Styrbordssidn doppades ständigt i det salta vattnet. Lanternorna lyste röda och gröna på var sin sida och en strålkastare drog en vit ljusgata genom mörkret. Faversham satt bekvämt tillbakalutad med rodret i handen och styrde på detta sätt ett fartyg på 120 ton i hög sjö. Wayne intog sin plats och upptäckte genast att det inte krävdes någon särskild ansträngning för att styra fartyget. Det blev nu ej mera fråga om Ken och hans vän talade blott om relativt alldagliga saker. — Vi gör 18 1/2 knop, sade han. Och det ser ut som om vi skulle kunna hålla den farten. Men om det lugnar och loggen visar under 16 knop måste du sätta maskinerna i gång. Vi har inte mycket tid på oss. Jag lovade att vara tillbaka redan den elfte. — Gott. Men hur är det med styrningen? Faversham visade honom två spakar, som stucko fram ur väggen på höger sida. — Om vi skulle komma in i en verkligt farlig stormby, sade han, så använder du först den vänstra spaken på vilken det står ”Segel”. Därmed lossas alla skotlinorna och mekanismen som firar ned seglen sättes i gång. Sedan trycker du ned den andra spaken, på vilken det står ”Motor”, och inom fem sekunder är seglen nere och de båda motorerna i full gång. Det går snabbt som blixten. Med hjälp av de sju spakarna därborta, betecknade med namnen på de olika seglen, kan du också beslå varje enskilt segel. Allt är som du ser helt lätt och enkelt. — Men om mekanismen skulle strejka i det avgörande ögonblicket, vad händer då? — Då slitas seglen i trasor eller masterna går överbord. Kantra kan fartyget inte. God vakt. Med denna lugnande förklaring gick Faversham under däck, och Wayne, Daily Mails berömde korrespondent, stod vid rodret på ”Stjärnan” ensam med natten och stjärnorna, sitt tvivel och sin tro. * Efter tjugo minuters snabb färd rundade de Kap Guardafui och i soluppgången sågo de vid horisonten i fjärran de nordligaste öarna i Amirantgruppen. <tab>(Forts. i nästa n:r.)

FYSIK FÖR ALLA

I en störtande hiss.

Tänk er, att ni står på en våg i en hiss och att linorna plötsligt brista och hissen börjar falla med en fritt fallande kropps hastighet. Vilket utslag gör vågen under fallet?

</img>

Rummet inuti en fritt fallande
hisskorg utgör en värld för sig med
alldeles särskilda egenskaper. Allt
som står på golvet i en sådan
hisskorg faller med precis samma
hastighet som sitt underlag, och allt
det som hänger i taket, faller med
samma hastighet som sitt fäste.
Ett tappat föremål faller inte till
golvet utan blir kvar på den plats
där det släppts. Det kommer inte
närmare hissgolvet, emedan detta
självt faller med samma hastighet
som det tappade föremålet. I en
fallande hisskorg ha vi, kort
uttryckt, en liten värld som saknar
tyngd — ett utomordentligt
laboratorium för fysiska experiment, där
tyngdlagarna skenbart ej gälla.

Efter det sagda är det inte svårt
att svara på den första frågan.

1) Vågens visare komma att
stanna på noll. Er kropp utövar
nämligen intet tryck på vågens
fjädrar.

De fenomen vi redogjort för,
inträffa icke endast i en störtande
hiss utan även i ett rum som
kastats uppåt och överhuvud taget i
ett rum, som i enlighet med
tröghetslagen rör sig i ett
gravitationsfält. Då alla fallande kroppar äro
underkastade samma
hastighetsökning, måste tyngdkraften ge både
rummet och föremålen inuti det
samma hastighet. Deras inbördes
läge förändras icke och detta är
detsamma som om kropparna i
rummet icke vore underkastade
tyngdlagen.

Säkerhetsanordning
på en gruvhiss.

”Gruvhissar äro alltid försedda
med en säkerhetsanordning, som
träder i funktion om hisslinan
skulle brista, griper tag i schaktets
trästöttor och på så sätt hindrar
hisskorgen från att falla någon
längre sträcka. På bilden se vi en
säkerhetsanordning av en typ som
ofta brukas på gruvhissar. A
betecknar hisskorgen, B glidstöttor av
trä på schaktets väggar och C
hisslinan. Linan är som man ser inte
direkt fästad vid hisskorgen utan
vid de hävstänger som betecknats
med bokstaven D och vilkas
stödpunkter äro fästade vid hisstaket.
Så länge linan är spänd inta
hävstängerna det läge som synes på
bilden och komma icke i beröring
med B. Om linan skulle brista
måste hävstängerna inta
horisontalläge för att deras tänder skola kunna
hugga tag i trästöttorna och hindra
hisskorgen från att störta i djupet
med alla passagerarna.

</img>

Om man fäste ett par stora
tyngder vid hävstängernas ändar för att
åstadkomma denna verkan skulle
de visa sig fullkomligt värdelösa.
När linan brister börjar nämligen
hisskorgen att falla fritt och
därvid förlora tyngderna vid E sin
förmåga att sträva nedåt och med
tillräckligt stor kraft trycka ned
hävstängerna. Även mycket stora
tyngder äro härvid värdelösa och man
är därför nödsakad att förse
hävstängerna med kraftiga fjädrar
(F).

Prenumerera på
TfA!