Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resan till KEN, av Christian Haugen - V - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gutenbergs uppfinning, så kan man med
tämligen stor säkerhet anta att kriget
skulle ha avskaffats inom några
århundraden och skulle ha fallit i glömska
långt innan munken Bertold Schwartz
uppfann krutet. Ungefär på samma
sätt gick det på Ken, och därför
behövde min vän Nivo flera rader för att
översätta orden ”kanon” och
”slagskepp” till virdiniska. För honom
beteckna dessa två ord fullständigt
obekanta begrepp. Kriget skapar vapnen
liksom nöden lär nakna kvinnor att
spinna.
— Jovisst, men dina Kenmänniskor
måste väl ändå ha lärt sig något under
sin kamp mot vampyrödlorna! Din
långa utläggning bevisar alls ingenting,
eller har kanske dina vänner på den
avlägsna stjärnan tidigare levat i bättre
samförstånd med dessa vedervärdiga
odjur, som nu är deras fiender? Det
är väl omöjligt, och alltså hade de
giltig orsak att intressera sig för
krigsvetenskap och gott om tid att uppfinna
alla möjliga vapen.
Journalisten, vars angrepp och
motpåståenden hittills alla vederlagts av
vännen, kände sig nu som situationens
herre. Men det skulle inte dröja
länge, ty också denna gång kunde
Faversham ge en belysande förklaring på det
som Wayne fann vara meningslöst och
obegripligt.
Ägaren till det praktfulla godset
Belfort i Somerset skrattade lågt.
— Jag sade dig ju redan, sade han,
att Ken förut bara hade en sol, men att
den sedan några år har två. Detta
tillgick på följande sätt: till Kens
solsystem hör två jätteplaneter, större än
vår Jupiter. För ungefär fyra år sedan
stötte dessa samman med en
främmande, utdöd himlakropp, som inte hörde
till något solsystem. Ur
sammanstötningen framgick en ny sol, och
därigenom råkade Ken så att säga in i en
korseld. Nivo skall förklara för dig hur
denna händelse var möjlig, utan att
föra med sig hela solsystemets undergång
och hur det så fullständigt kunnat
undgå våra iakttagelser. Han sade mig
någonting om parallella banor och
dylikt, men nu har jag glömt det. —
Sedermera har emellertid temperaturen på
Ken stigit mycket, ty över den utgjuter
sig ju nu plötsligt värmen från två
solar.
— Och dödar allt liv?
— Nej, fullt så farligt var det inte.
Himlakroppar kan ju i viss mån skydda
sig mot dylika värmestegringar om det
finns tillräckligt mycket vatten på dem,
som kan avdunsta och bilda moln,
vilka bli till en sköld mot värmen. På
Ken fanns det nog med vatten och
samtidigt som haven på hela planeten
sjönko med 100 meter steg
genomsnittstemperaturen endast med 10 grader
Celsius. Detta var emellertid tillräckligt för
att skapa livsbetingelser för en
urtidsfauna. Enligt Nivos uttalande är
vampyrödlan ett djur från Kens urtid,
fastän i något moderniserad gestalt, ty
den besitter i varje fall en intelligens
som dess förfäder förmodligen inte
hade; varför och varifrån den fått denna
intelligens har ingen kunnat förklara.
Att djuren överhuvud finnas till är
som sagt endast följden av de
förändrade klimatiska förhållandena och av
att haven dragit sig tillbaka. Ett
väldigt fastland på tusentals kvadratmil,
som tidigare legat under havsytan,
blottades nu, och i dess sand och slam
måste vampyrödlornas ägg eller livsfrön ha
legat inbäddade liksom fröna av träd
och andra växter från urtiden. Nu
fick de liv. Inom ett år täcktes stora
områden av täta, tropiska skogar, där
hela skaror av vampyrödlor utkläcktes
tills de plötsligt bröt fram i väldiga
massor och simmade över den smala
havsarmen, som skiljer dem från
fastlandet och riket Asra. Därmed började
kampen. Men Nivo kan säga dig mer
om den saken än jag.
En ringning i en signalklocka avbröt
Favershams skildring. Han såg på sin
klocka.
— Min vakt börjar nu, sade han. Vi
brukar avlösa varandra var sjätte
timme. Men då du nu är här och vi
alltså är tre, behöver var och en av oss
bara ha vakten fyra timmar; du får
alltså avlösa mig klockan 12. Jag skall
säga åt Jones att han skaffar dig
whisky och visar dig din koj. Känn
dig nu som hemma. På återseende.
Faversham gick och Wayne blev
ensam med sitt överfyllda huvud och sina
förvirrade tankar.
Han satt där nästan en timme,
rökte den ena cigaretten efter den
andra och tänkte åter och åter igenom
vad han just hade fått höra.
tatet blev emellertid bara en svår
huvudvärk, som han för övrigt delvis
tillskrev whiskyn och värmen. Ty
Adenbukten kan berömma sig av en
tryckande hetta, i synnerhet när vinden
liksom nu blåser från nordväst, från den
glödande arabiska öknen.
Wayne lade sig slutligen fullt
påklädd i sin koj. Han hade inte fått
klarhet över om han skulle tro eller
inte tro på vännens märkvärdiga
historia. Den var ju så fantastiskt
osannolik, att ett vanligt sunt förnuft inte
kunde acceptera den utan vidare. Å
andra sidan kunde det emellertid inte
förnekas att Rex hade givit
förhållandevis acceptabla bevis för allt vad han
sagt. Dessutom skulle ju människan
från Ken ge honom ytterligare
förklaringar. Vad skulle också hans vän ha
för orsak att så grundligt dra honom
vid näsan? Och till slut — och detta
var huvudsaken — hyste Waynes
sensationslystna journalistsjäl en
brinnande önskan att saken verkligen skulle
vara sann, varför han strävade att
manligen bekämpa alla invändningar
från sitt sunda förnuft. Drömvärlden,
som för övrigt blott visade honom
alldagliga händelser, gjorde hastigt slut
på denna kamp.
Trekvart i tolv väcktes han av en
gäll signal ur ett talrör, som
utmynnade rakt ovanför hans huvud.
I första ögonblicket visste han inte
var han befann sig, men sedan kom
han plötsligt åter ihåg alltsammans, och
ännu medan han drog på sig stövlarna
vaknade på nytt kampen mellan tro och
tvivel och huvudvärken blev lika
intensiv som tidigare.
”Stjärnan” gled genom natten med
jämn fart i sydöstlig riktning. Dess
Ta’ chansen
att förtjäna
pengar!
Bliv ombud för
Teknik för Alla,
veckotidningen
för praktiskt folk.
Till Teknik för Alla.
Box 3023, Stockholm 3.
Undertecknad önskar få sig
tillsänt ombudsvillkor och material:
Namn: .....
Bostad: .....
Adress: .....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>