De vanliga använda flygardräkterna av skinn och pälsverk äro visserligen varma men synnerligen klumpiga och medge en- dast begränsad rörelsefrihet. genom en gummislang ledes in i en an- siktsmask i vilken han andas. Om syrgasen av någon anledning skulle ta slut när flygaren befinner sig i stra- tosfären, skulle det knappt dröja två mi- nuter förrän flygaren förlorade medve- tandet, och inom fem minuter skulle han vara död. De symtom som åtfölja syre- brist äro bland andra en falsk känsla av spänstighet och välbefinnande, ett av- trubbande av omdömes- och tankeförmå- gan, sämre reaktionsförmåga och svårig- het att andas. Prov ha visat, att sådana symtom visa sig sedan en flygare utan syreapparat varit uppe på c:a 4500 me- ters höjd i ungefär en halvtimme. Dr W. Randolph Lovelace vid Mayo- kliniken i USA, som är specialist på de fysiologiska biverkningar flygning på stora höjder medför, har i en rapport talat om intressanta iakttagelser han gjort på råt- tor och marsvin, som undergått prov i luftförtunnade kammare. Han har fun- nit att djurens hjärnceller undergå en viss förändring om djuren under längre tid måste vistas i förtunnad luft. Detta kan förklara varför piloter, som bruka flyga på stora höjder utan syrgasbehållare, uppträda litet egendomligt. Syrebehovet, den intensiva kölden och tryck (eller sna- rare frånvaron av yttre tryck) kan vara orsaken till andra egendomliga och far- liga sjukdomar utom förändring av hjärn- cellerna. År 1920 uppnådde major R. W. Schroe- der en höjd av över 10,000 meter vid en av de mest uppseendeväckande flygnin- gar som någonsin företagits. På denna höjd tog hans syrgas slut. Termometern visade en temperatur av 67 grader kallt. Maskinen var öppen och utan värme. Ma- joren lyfte på skyddsglasögonen för att undersöka syrgasbehållaren, men förlo- rade - medvetandet, störtade med igen- svullna ögon och återfick medvetandet först när han befann sig på cirka 600 me- ters höjd. Trots att han var nästan blind, lyckades han göra en normal landning. Vid undersökning av hans hjärta visade det sig att det svällt och var betydligt större än normalt. Hans ögonglober ha- de frusit och han fick ligga en tid på sjukhus. Dykarsjuka i strato- sfären. vävet, denna fiende till högtflygande män och deras maskiner, är den hu- vudsakliga orsaken till en annan sjuk- dom, som kallas a eroembolism, en form av dykarkramp. Jaktflygare äro mera utsatta för denna sjukdom än bomb- flygarna på grund av att jaktplanen stiga avsevärt fortare än bombplanen. 3 När Consolidatedfabrikens provflygare Bill Wheatley första gången gick upp med en B-24-maskin var han ute för en ganska egendomlig händelse. Han an- greps inte bara av dykarsjuka, utan när han landade hade han nästan förlorat sy- nen på högra ögat. Detta tillstånd va- rade flera dagar, och i sin förtvivlan flög han till Mayokliniken. Här underkasta- des han långvarig behandling i en tryck- kammare med det resultat, att han åter- fick synen. Detta fenomen har sin förklaring i att blodet och vätskorna i vävnaderna på stora höjder avgiva sitt kväve i form av bubblor. Inandningen av syre ersätter till en viss grad det ”avdunstade” kvä- vet, men bästa sättet för en pilot att und- vika aeroembolism är att före uppstig- ningen ”dekomprimera” sig. Första ex- perimentet av detta slag företogs under högflygning med en tvåmotorig P-38 av Lockheeds provflygare Milo Burcham. Han gick först in i en dekompressions- kammare, där han tog på sig en syrgas- mask och under en halvtimme trampade en gymnastikcykel medan han inandades syrgas. Därigenom försvunno kvävgas- bubblorna. Han tog nu på sig flygar- dräkten och satte syrgasbehållaren i för- bindelse med en reservbehållare, som hade sin plats i dräktens högra byxben. Därpå begav han sig till planet där han ome- delbart satte sin gasmask i förbindelse med maskinens syrgasbehållare. Flygnin- gen utfördes därefter utan några obehag för piloten. Dieten är också viktig för stratosfär- flygare. Den bör bestå av lätt föda, som är rik på kolhydrater. Ren choklad är idealisk. För oxidering av fett erfordras mera syre än för kolhydrat, emedan fet- tet behöver mera syre icke endast för att kunna förena sig med kolet i födan till koldioxid utan även för att kunna bilda vatten med vätet. Dieten måste bestå av födoämnen, som icke bilda någon gas emedan sådan på c:a 9,000 meters höjd utvidgas till fyra gånger sin normala vo- lym. Elektriska under- kläder. en det finnes ännu en fara som hotar stratosfärpiloter. På jordytan är varje del av kroppen normalt utsatt för ett tryck av c:a 1 kg per kvem. Men on vi komma upp i närheten av stratosfären, är trycket praktiskt taget lika med noll. Fiskar, som från oceanens djup kommer upp till havsytan, svälla och deras ögon tränga ut, emedan de äro skapade att stå emot ett betydligt större tryck. Det är samma förhållande, som gör sig gällande då det gäller flygning i stratosfären. Kapten D. W. Tomlinson, som är vice president för flygbolaget T. W. A. ock som troligen tillbringat längre tid ovan 9-tusenmetersnivån än någon annan pi- lot, säger. (Dett bor intelvarakaltfor svart att bygga bombmaskiner med lufttryckska- biner. Det är nämligen endast den del av flygkroppen som behöver användas för besättningen, vilken måste stå under tryck. Detta betyder att främre delen: av planet kan vara förseglad och stå un- lot, säger: En luftsluss måste även finnas, så att besättningen kan förflytta sig från den under tryck stående delen av planet till sina poster vid kulsprutorna i flygkrop- pens stjärtparti. Vid kulsprutestationerna måste finnas tillgång till syrgas.” De stora bombmaskinerna kunna såle- des byggas med dylika tryckkammare, men med jaktplanen ställer detta sig svårare till följd av ytterst begränsade utrymmen. Detta gör också uppvärm- ningsproblemet svårare. Enda möjlighe- ten att skydda besättningen mot de låga temperaturer, som råda på de höjder, vilka det här är fråga om, är att använda speciellt. konstruerade flygdräkter. De dräkter, som nu användas äro ofta upp- värmda på elektrisk väg. En nyhet här- vidlag är de ”elektriska underkläderna” vilka äro gjorda av tjockt ylletyg vari motståndstrådar för elektrisk uppvärm- ning isytts i sicksack. Härigenom låter dräkten sträcka sig och medger en viss rörelsefrihet. Dessa ”underkläder” äro överdragna med ett yttre lager av tjock gabardin. De på samma sätt uppvärmda stövlarna och handskarna komplettera ut- STRÖMTILLFÖRSELN KAN REGLERAS SEPARAT TILL DRÄKTEN, HANGSKARNA OCH STÖVLARNA. NS SIR 2 SM = SICK- SACK => 2 N FORMADE VÄRME- P [0 2 N ELEMENTSTRÅDARNA MN VERA HA SYTTS INA SN 2N > JV DRÄKTEN De elektriskt uppvärmda flygardräkter- na anses betydligt överlägsna pälsverk och andra värmeisolerande material. TEKNIK för ALLA 5