| | Material till ledningsstolpar transporteras med kameler. De långa järnbalkarna äro placerade i rör för att de inte skola böjas. T. h.: Det av Siemensverken ny- byggda vattenkraftverket i Fayoum. ECYPTENS D e gamla faraonernas Egypten har sedan gammalt tilldragit sig väs- terlandets uppmärksamhet genom sin gamla kultur och icke minst genom sin fruktbarhet. Den fruktbara delen av Egypten är huvudsakligen en smal, c:a 20 till 25 km bred. floddal, i öster begränsad av nubiska öknen, i söder av Sudan och i väster av den libyska öknen. I norr breder dalen ut sig till ett delta, som liknar en liksidig triangel, vars bas gränsar mot Medelhavet. Livsvillkoret för detta regnfattiga land är floden NWNilen, som bildas av flera tillflöden, av vilka Vita Nilen kommer från Viktoriasjön. Med den- samma förena sig c:a 30 från de abes- sinska högländerna kommande bergs- floder, varibland den vattenrikaste är den från Tanasjön kommande Blå Ni- len och Atbara. Från källområdena till mynningen i Medelhavet, en sträc- ka av 6400 km, ändras de vilda ström- marna från bergen till en lugnt fram- flytande flod. Mot slutet av juni varje år sväller floden våldsamt genom snösmältnin- 8 TEKNIK för ALLA fruktbar a jord fe vattnas enligt moderna metoder, men även uråldriga a ordningar få göra tjänst i det viktiga reglerings- arbetet. gen i de abessinska bergen och sväm- mar över sina bräddar. Vattennivån stiger därvid mellan 7 och 9 m. Det odlade landet ligger c:a 5 m. över låg- vattensnivån och blev fordom full- ständigt översvämmat av högvattnet. Sedan vattnet sjunkit i slutet på ok- tober kvarstannar alltid ett fruktbart slam. DE förhållanden föranledde re- dan de gamla egypterna att med konst reglera Nilens vattenstånd. De anlade bassänger med ytor om mellan 1.200 och 8.000 hektar ivilka det på växtnäringsämnen «rika = nilvattnet släpptes in. När sedan floden sjun- kit, släpptes detta vatten åter ut, var- vid det fruktbara slammet avsättes och ger jorden tillräcklig fuktighet till nästa översvämning. För bevattningen användes även brunnar och vattenhjul, kallade Schaduf och Sakieh, vilka än idag an- vändas för att pumpa upp det frukt- bara slammet i högre belägna kanaler och rännor, varifrån det rinner till trädgårdar och fält. Den härför använda Shaduf är en med handkraft driven dragbrunn me- dan Sakieh är ett med dragare drivet uppfordringsverk. Det är betecknande för landet, att detta slags bevattningsanordningar kunnat bibehållas och nästan uteslu- tande användas sedan årtusenden. När Egyptens växande befolkning fordra- de att jorden bättre utnyttjades, bör- jade en fördämning uppföras vwvid Assuan, varigenom man ville förhin- dra, att vattnet rann ut i onödan. Vid