Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telefonstaden vid Midsommarkransen, av T. R—l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fabrikör L. M. Ericsson med fru vid en telegrafapparat, gjord på
den första verkstaden.
av, min vän Lars Magnus Erics-
son.
a, det är en vacker sak, som L.
M. Ericsson gjort åt sin efterträ-
dare på direktörsstolen, och den är
betecknande för hans konstruk-
törssinne. Det var inte nog att en
sak skulle vara tekniskt fullkom-
lig och absolut hållbar, den skulle
också vara vacker. Han hade sin
största glädje i själva arbetet och
dess synliga resultat, den tekniska
konstruktionen. Och han samlade
omkring sig en skara arbetare och
tekniker, som liksom han själv sat-
te en ära i ett gott arbete. För att
få anställning hos L. M. måste man
vara absolut kunnig i sitt yrke och
ha papper på den saken. Fräsare
och mekaniker skulle självstän-
digt kunna tillverka nya delar efter
ritningar eller utkast, och instru-
mentmakarna — som hade ett
mycket ansvarsfullt arbete — mås-
te ha minst sex—sju års praktik.
Men L. M. Ericsson betalade också
sina arbetare bättre än andra. Så
småningom samlades en elitstab av
utomordentliga yrkesarbetare på
telefonverkstäderna. Från den ti-
den finns det åtskilliga namn, som
man ännu nämner med respekt,
förmän, som organiserade och led-
de sina avdelningar med lika stor
yrkesstolthet som fabrikörn själv.
Blesell på finmekaniska, Ceder-
qvist i snickeriet, Crusell i lacke-
ringen, Tufvesson på instrument-
verkstaden, för att inte nämna .in-
genjör John E. Hansson, en mång-
4 TEKNIK för ALLA
sidig konstruktör och ingenjör
Martin Löfgren, som tillsammans
med överingenjör Hultman kon-
struerade det moderna automat-
systemet. Och många andra.
— Var och en var personligen
ansvarig för sin del av tillverknin-
gen. Det var roligt att arbeta på
den tiden, säger veteranerna från
sekelskiftet. Då kunde fabrikören
komma in på verkstaden ibland
för att se hur det gick. Eller ock-
så slog han sig ned för att själv
justera växelborden. Ja, det var ro-
ligare på den tiden.
Fotocellen som
medarbetare
M= talar om den nya fabriken,
som nyss blivit färdig i Mid-
sommarkransen. Det är en vacker
byggnad, som i sitt förnäma lugn
knappast gör intryck av storindus-
tri. Man skulle snarare kunna ta
den för en högre läroanstalt än en
fabrik. De höga fönstren, de gra-
ciöst svängda linjerna i trapptor-
nen, den rena vita färgen, det är
den moderna tidens arkitektur. Är
det inre lika ”modernt”, med ma-
lande tempoarbete, löpande ban-
dets hetsande arbetstakt och med
trista framtidsutsikter för arbeta-
re, som endast känna till en liten
detalj i tillverkningens stora sam-
manhang?
Hur går det med människorna i
en modern fabrik? Var det verk-
ligen ”roligare” för dem förr?
Det måste sägas, att ett besök på
nya L. M. blir en ganska stor över-
raskning. För det första existerar
inte löpande bandet som arbetsme-
tod på mer än en avdelning. Ett
annat ”löpande band” har man satt
in för att materiallådorna alltid
skola finnas inom räckhåll för
montörerna. Och så finns det nå-
got, som påminner om löpande
band, en transportkedja, som bär
stansade metalldelar från kontroll-
rummet till förnicklingen. Men om
man inte i tid skulle haka av ar-
betsstyckena, när de buntade kom-
ma upp ur badet, så stannar bun-
ten och hänger lugnt kvar på sin
plats, tills någon får tid att hämta
den. Det magiska ögat, den foto-
elektriska cellen, ser till den detal-
jen. Nej, arbetshets får tydligen
inte förekomma hos L. M. Ericsson.
Men
början.
låt oss ta intrycken från
en moderna tekniken möter
D en redan vid ingången. Foto-
cellen sköter hissen från bottenvå-
ningen till våningen en trappa upp.
Den sköter sig själv, man behöver
varken röra dörrar eller knappar.
Det finns för resten inga knappar
att trycka på.
Man stiger ur i andra våningen
och befinner sig i ett mottagnings-
rum av väldiga mått. De långa ra-
ka linjerna har arkitekten här och
där brutit med en vågformad kon-
tur, disken, en spegel, en takar-
matur. Förnäm träinredning och
dämpade färger. Dagsljus Ööver-
allt.
Vid slutet av två korridorer, där
Kvinnligt kontorsbud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>