Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43.000.000 mil i världsrymden, av Vladimir Semitjov - I underjorden - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varm Tussin
VID HOSTA -—
$ Milt och behagligt slemlösande
) vid Iluftrörskatarr, bronkialastma i
och förkylningshosta.
Med ä j
bruksanv. 1: 25 apotek b
LINDHOLMS DROGHANDEL LÅ
j Bildad 1902 Tel. 332547 $
k Stockholm 21 |
NEAR AA AY = FEVER
VV had RA GY
SN äl
gen med cylindrarnas olika färg; han
gestikulerade för att marsinvånarna
skulle begripa vad han ville veta, men
det hjälpte inte. De skakade bara på
huvudet och gick vidare. I en vagn, som
löpte på räls, färdades hela sällskapet
genom den ena hallen efter den andra;
ingen av arbetarna tog någon notis om
dem. De såg ut att vara döva och blinda.
Av de maskiner, som våra vänner
och typer.
GRUNDAD
1889
3 a -
20 TEKNIK för ALLA
fick se, fanns det flera, som påminde
om maskinerna på jorden, men där fanns
också åtskilliga, vilkas uppgift man
omöjligt kunde gissa sig till. Särskilt in-
tresse erbjöd det stora luftverket, där
syret och de övriga gaserna framställ-
des, som man inandades uppe i den ge-
nomskinliga staden. I ett annat rum
tillverkades de piller, som man åt och
"som framkallade en känsla av mättnad.
Mellan ett par valsar kom fram något
som liknade papper; vid närmare betrak-
tande visade det sig vara den gummilik-
nande väv, varav marsinvånarna gjorde
sina kläder.
Allt här nere gjorde ett sällsamt in-
tryck, men det märkvärdigaste var ändå
belysningen. I gången med den rullan-
de trottoaren hade man, om ock dimmigt,
kunnat urskilja ljuskällorna; här var
det absolut omöjligt att se dem. Pro-
fessor Mac vände sig till en av cicero-
nerna för att få en upplysning i saken,
men den tillfrågade förstod honom ej.
För honom var det förmodligen själv-
klart att ljuset skulle lysa som det gjor-
de, och det är inte sagt att han visste,
varför det gjorde det.
Mac skulle gärna velat veta, om des-
sa arbetare någonsin fick en fridag för
att njuta av dagsljuset däruppe. Han
pekade på arbetarna, pekade på utgån-
gen och gjorde en frågande gest, men
förgäves. Han kunde inte göra sig för-
stådd. Och det var lika gott. Förmod-
ligen var det så, att dessa arma krakar
var dömda att evigt vistas härnere.
Hela denna underjordiska stad och
dess invånare gjorde ett beklämmande
intryck.
Efter en stund kom man in i en hall,
vars väggar upptogs av en rad dörrar.
Här var tydligen arbetarnas bostäder,
där marsproletärerna fick pusta ut un-
der vilopauserna. Här såg man också
kvinnor och barn, här fanns bassänger
och fontäner liksom däruppe, men inga
växter av något slag. Här gjordes ingen
skillnad på natt och dag. Hela livet för-
flöt under arbete. Och förmodligen
drömde ingen av dessa marsproletärer
om att det fanns en annan tillvaro. De
visste ingenting om solen, om stjärnor-
na, om den stora fria rymden däruppe.
— Tänk vad vi levande varelser har
för en underbar anpassningsförmåga,
sade John för sig själv.
Såvitt man kunde se, föreföll mars-
proletärerna inte särskilt missnöjda med
sin ställning i samhället. De hade inga
anspråk på nöjen. Om man hade för-
sökt att roa dem, skulle de säkert inte
ha senterat det. Nöje och förströelse :
var för dem okända begrepp.
— Men de har ju barn, sade Eckard.
Så småningom måste befolkningen här
nere öka. Vad ska de då göra av de
obehövliga? Man kan ju inte få rum för
dem alla här nere.
— Det är nog ingen fara, svarade
doktor Sternborn. Det förefaller som
om allting här vore så ytterligt noga ut-
räknat och mekaniserat, och säkert har
de på pricken kalkylerat så att befolk-
ningstillväxten inte överstiger vad som
behövs för att hålla arbetarstammen vid
konstant nivå. Hur skulle det gå om
den ökade? Här förekom ju inga krig
som nere på jorden, sjukdomar hade de.
förmodligen garderat sig för.... Det
fanns precis så mycket folk härnere, som
var erforderligt för att de bokstavliga
överklassarna däruppe skulle slippa ut-
rätta något arbete.
— Ni menar då, att det skulle existe-
ra någon sorts födelsekontroll? vände
sig Hardman till doktor Sternborn.
Alldeles säkert. Något i stil med vå-
ra invandringskvota i USA. Vi tar som
bekant inte emot mer än ett visst antal
invandrare per år, och här är det antag-
ligen ordnat på samma sätt med födel-
serna. Ni måste betänka, att problemet
här ligger litet annorlunda till än hos
oss. Nere på jorden är luften en fri
nyttighet; man kan kosta på sig att an-
das hur mycket man vill, luftförrådet
minskar inte för det. Men här måste
den tillverkas, och det är inte sagt att
den räcker till, om det blir för många
munnar som skall andas. För att inte
tala om spelkulorna.... Hemma kan
man ju gå ut i skogen och leva på bär
och vilt. Det går inte för sig här.
— Jag börjar förstå dem som ivrar
för födelsekontroll hos oss på jorden, sa-
de Hardman. Fick de sin vilja fram, så
skulle vi slippa ifrån alla våra arbets-
lösa, som är en börda för staten och
skattebetalarna. ...
— Och alla andra odågor, som inte
vill göra något nyttigt arbete, inföll
Mac.
— Naturligtvis är inte livet på jorden
idealiskt ordnat, sade doktor Sternborn,
men det beror på att meningarna om
idealtillståndet är så vitt skilda mellan
de olika samhällslagren.... Någon gång
bör vi väl ändå komma därhän, att alla
blir eniga om hur det bör vara.
— Det kommer allt att dröja! Då får
man tillsätta en kontrollant för varje
individ. ... Livet blir som en fabrik.
— Just det, sade doktor Sternborn.
Se er omkring i det här samhället. Med
tiden kommer det att bli likadant på jor-
den. Tyvärr kommer vi förr eller se-
nare att konfronteras med liknande pro-
blem, som marsinvånarna gjort ett för-
sök att lösa på mest tillfredsställande
sätt. För närvarande lever vi som bar-
barer, utan system, utan någon genom-
tänkt plan. Jorden är ännu alltför rik
och slösande med sina håvor för att vi
ska behöva tänka på den saken.
Under samtalet hade de så småningom
återvänt till utgångspunkten. Alla jord-
varelserna drog en suck av lättnad, när
hissen satte sig i rörelse och de åter steg
ut i den genomskinliga staden.
Vi honorera
goda förslag till slöjdarbeten i
trä, metall o. s. v. Vi önska sär-
skilt beskrivningar på lättillver-
kade nyttoföremål.
Redaktionen av Teknik för Alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
