Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43.000.000 mil i världsrymden, av Vladimir Semitjov - I underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cÅv
VLADIMIR SEMITJOV
(Forts. från föregående n:r).
I underjorden.
JR rappan ledde till en dörr. Den öpp-
nades, och de steg in i ett rum med
bekväma soffor utefter väggarna, kan-
ske litet för bekväma för jordvarelserna,
som på grund av soffornas ringa höjd
nödgades intaga en halvliggande ställ- ’
ning. Dörren stängdes, och rummet satte
sig till jordvarelsernas förvåning i rö-
relse. John gissade på tunnelbana, men
den hisnande känsla, som man alltid er-
far, när en hiss sätter sig i rörelse, sa-
de honom att det bar rakt ner. Det var
omöjligt att bedöma med vilken hastig-
het de färdades, men långsamt gick det
inte. Efter ett par minuter saktade his-
sen farten och stannade.
När dörren öppnades slog ett mång-
skiftande kaos av ljud emot dem. De kom
ut i en trång korridor som upplystes av
diffusa ljuskällor i taket. Dessa ljus-
källor bar sig mycket egendomligt åt;
de rörde sig med rätt bra fart mot de
gående. Marsinvånarna gjorde jordva-
relserna uppmärksamma på att de lugnt
- kunde stå stilla; de befann sig i själva
verket på en rullande trottoar som för-
flyttade dem utan att de behövde röra
en lem.
— Det blir värre när vi ska tillbaka,
tänkte John, som erinrade sig en liknan-
de situation i ”lustiga huset” på Coney
Island, det stora nöjesfältet utanför
New York.
Emellertid tog färden slut; den rul-
lande trottoaren avlevererade dem i en
stor ljus hall. Det var härifrån de många
ljuden kom. Och här träffade de för för-
sta gången de underjordiska marsinvå-
narna. De såg verkligen ut att göra skäl
för benämningen underjordiska.
TIGERBRON
TfÅA:s nya följetong
börjar i nästa nr
NN
De var större än de andra marsinvå-
narna, nästan av jordisk medellägd. De
hade kraftigare kroppsbyggnad, deras
armar och händer var grövre med väl
utvecklade muskler. Det var här nere det
arbetades; dessa individer var arbetare.
De såg ut att tillbringa hela sin tid här
nere.
Det var oerhört varmt, men luften
hölls ren och frisk med ventilatorer. En
arbetare, som mötte sällskapet, sträck-
te upp bägge händerna och höll dem i
denna ställning tills de hade passerat,
men marsinvånarna betraktade "honom
som luft och besvarade inte hälsningen
ens med en nick. Jordvarelserna gjorde
inget särskilt intryck på arbetarna, så-
vitt man kunde se. Säkert väntade de
sig nästan vad som helst däruppifrån.
I väggarna satt det glasrutor, bakom
vilka man anade instrument och maski-
ner i funktion; det rasslade, dunkade
och gnällde som om tusen osaliga an-
dar fört liv därinne.
Nu kom man in i en annan, mindre
hall, där ett tiotal arbetare var syssel-
satta. Mitt i rummet stod två stora ro-
terande cylindrar, som drog uppmärk-
samheten till sig; den ena var av någon
vit, skimrande metall, som påminde om
aluminium. Ett par av arbetarna häng-
de på dess utsida och gned den blank.
Det generade dem inte ett dugg att den
var i gång. Den andra cylindern var av
någon anledning alldeles svart. Ett par
arbetare sysslade med en i väggen in-
fälld regulator. Doktor Sternborn bryd-
de sin hjärna med att utfundera menin-
TEKNIK för ALLA 19
sälen ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>