- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 11. 13 mars 1942 /
15

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omlindning och beräkning av småmotorer, av Tore Porsander. 2. Den magnetiska kretsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OMLINDNING och beräkning av

DEL. 2:

Den magnetiska
kretsen

Av avilin Lgenför

HÖRESRORSÄNDER

Denna artikelserie på-
ökade SINA ne
Föregående avsnitt fanns
infört i nr 9. Med led-
ning av dessa artiklar
kan var och en klara den
intressanta uppgiften att
beräkna småmotorer.
Ingen elektrotekmskt 1in-
tresserad bör försumma att
läsa denna sammanfattan-
de redogörelse, som är

någonting fullkomligt

nytt i svensk RAR

NN

SMAMOTORER

Ny klarläggandet av de olika magnetiska grundbegreppen och magnetiska
storheter i deras sammanhang har författaren tvekat en smula i valet
av enhetssystem. Liksom man vid uppmätning av vanliga längdmått kan
använda sig av olika enhetssystem, t. ex. decimalsystemet, med em, mm
0. sS. v. eller tumsystemet, kan man även vid elektromagnetiska beräkningar
skilja mellan två enhetssystem, nämligen det äldre s. k. cgs-systemet (för-
kortning av cm, gram, sekund) eller det nyare s. k. Giorgi-systemet. Då
emellertid detta senare system trots sina obestridligen praktiska fördelar
icke ens har slagit igenom inom fackkretsar ännu, har det förstnämnda
cgs-systemet valts i detta fall. Detta torde vara desto mera berättigat, efter-
som alla i vanlig litteratur eller av fabrikanter angivna magnetiserings-
kurvor, av vilka några exempel komma att lämnas här nedan, äro utförda
enligt det äldre systemet.

Magnetiska grundbegrepp.

TEE (TfA nr 23, 1941) ha vi sett huru en permanent magnets av-
ståndsverkan kan förklaras med tillhjälp av magnetiska kraftlinjer,
som tänkas utstråla från magnetens nordpol och sedan komma tillbaka igen
genom dess sydpol enligt fig. 6. De magnetiska kraftlinjerna bilda alltid
en sluten krets, vare sig nu denna går igenom luften eller genom fasta
kroppar. Man talar här om ett magnetiskt kraftlinjeflöde, innehållande ett
visst antal kraftlinjer. Detta flöde betecknas med den grekiska bokstaven &
(uttalas ”fi” och utgör en stor bokstav; den får icke förväxlas med den
lilla bokstaven ”fi” = 9, som användes vid beteckning av växelströmmars
effektfaktor cos 9) och har enheten mazxwell.

Av ännu större vikt än det totala flödet i en magnetisk krets utgör
antalet kraftlinjer pr cm?, som vi beteckna med B och som mätes i gauss
och kallas flödestäthet eller magnetisk induktion (får icke förväxlas med
elektrisk induktion, som senare skall behandlas).

Känner man således induktionen hos ett kraftlinjeflöde och önskar veta
det totala antalet kraftlinjer, som passerar en viss yta, uppställd vinkelrätt
mot kraftlinjernas riktning, behöver man blott multiplicera den magnetiska
induktionen med ytans storlek i cm?. Antages ytan vara A cm?, erhålles:

öP=A-B | (12)

Vi måste lära oss ännu ett viktigt magnetiskt begrepp, nämligen per-
meabilitet. Därmed menas ett mått på den lätthet, varmed de magnetiska
kraftlinjerna kunna passera ett visst medium. Permeabiliteten utgör således
ett mått på olika materials förmåga att leda fram de magnetiska kraft-
linjerna och betecknas med den grekiska bokstaven u (uttalas ”my”). Som
jämförelse väljes därvid den magnetiska ledningsförmågan, permeabiliteten,
i lufttomt rum, som enligt cgs-systemet sättes lika med 1. Vid undersökning
av olika ämnens permeabilitet visar det sig emellertid, att samtliga med ett
enda undantag uppvisa praktiskt taget samma värde som vakuum, d. v. s.
= 1. I varje fall är avvikelsen så liten, att den för våra behov helt kan för-
summas. I stället för jämförelsemediet vakuum komma vi därför att i fort-
sättningen välja luft.

Det omtalade undantaget utgöres av järn eller stål. Järn har en alldeles
speciell förmåga att leda magnetiska kraftlinjer och dess permeabilitet är
därför mycket stor. Vanlig dynamoplåt uppvisar värden omkring 3.000,
medan speciella plåtsorter kunna erhålla värden på u = 100.000 och mer.

För erhållande av en praktisk förenkling av våra kommande formler och

- beräkningar skola vi dock göra ett litet avsteg från cgs-systemet, i det vi

införa permeabiliteten för luft = 0,4 .z = 1,256. Denna åtgärd medför näm-
ligen så avsevärda förenklingar i de magnetiska grundformlerna, att den är

TEKNIK för ALLA 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:15:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-11/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free