16 Kraftlinjer 6 Fig 7 TEKNIK för ALLA La L fullt motiverad. Huvudsaken är ju dock för vårt vidkommande att vi skaffa oss beräkningsunderlag, som äro lätta att minnas. För fullföljande av denna åtgärd böra alltså alla de uppgifter på olika Norda järnmaterials permeabilitet, vilka alltid hänföras till permeabiliteten hos Ne luft, här multipliceras med denna konstant 1,256. Visar alltså en kurva, att permeabiliteten hos en viss järnsort vid en viss induktion är t. ex. 3.000, skola vi i stället räkna med värdet 3.000 . 1,256 = 3.770. . Elektromagnetism. [a ha vi likaledes sett, huru den elektriska strömmen, som får passera.genom en ledare, kan åstadkomma magnetiska kraftlinjer. Lin- das den elektriska ledaren som en spole enligt fig. 7, erhålla dessa kraft- linjer en gemensam riktning och vi erhålla en elektromagnet. Antalet alstrade kraftlinjer i denna elektromagnet beror av två faktorer. Eftersom flödet åstadkommes av den elektriska strömmen, är det i första hand tydligt, att flödets storlek är direkt beroende av strömmens storlek. Dessutom är emellertid flödet även beroende av det antal lindningsvarv, som elektro- magneten innehåller. Tillsammans ge oss dessa båda faktorer ett nytt be- grepp nämligen spolens ampérevarvtal. Innehåller spolen N antal varv och passeras av strömmen I ampere, blir följaktligen spolens ampérevarvtal = I: N. Ordet ampérevarvtal kommer i det följande att förkortas till den gängse beteckningen Av: Vi ha sett, att de magnetiska Kraftlinjerna alltid bilda slutna kretsar. Vi kunna därför i detta fall begagna oss av liknande formler och beräk- ningar som vid en sluten elektrisk strömkrets, innehållande en EMK enligt fig. 5. Där behövdes en EMK för upprätthållande av den elektriska ström- men; här måste tydligen också finnas en motsvarande kraft för upprätt- hållande av de magnetiska kraftlinjerna. Analogt kallas denna pådrivande kraft i den magnetiska kretsen för magnetomotorisk kraft, som i det föl- jande skall förkortas till MMK. Vi förstå nu också, att denna MMK utgöres av spolens ampérevarvtal, d. v. s. produkten I -N. Ty om strömmen I brytes, försvinna kraftlinjerna ögonblickligen. - Den magnetiska kretsen. NV betrakta fig. 3. Här ha vi en fullt sluten magnetisk krets för flödet OD, som upprätthålles av en MMK i spolen = IN. Vid beräkningen av detta flödes storlek, kan man här uppställa den s. k. Ohms lag för magnetiska kretsar, som lyder: IN = FSE maxwell. (13) Jämföres denna formel med Ohms lag för elektriska kretsar se vi, att ström- men I här utbytts mot flödet «, den elektromotoriska kraften E mot den magnetomotoriska kraften IN samt slutligen det elektriska motståndet R mot beteckningen S, som analogt kallas för det magnetiska motståndet, även kallat för reluktans. Det magnetiska motståndet kan likaledes beräknas på motsvarande sätt som man beräknar elektriskt motstånd. För beräkning av S ha vi alltså formeln: : I SEE 14 RA (14) där 1 betecknar den magnetiska kretsens längd i cm, A arean hos samma krets i cm? och u slutligen det magnetiska materialets permeabilitet. Detta värde på det magnetiska motståndet insättes i formel (13): ö= Ir (13 a) 3 u: A vilken kan omskrivas till: ö IN FARA (15) Enligt formel (12) kan emellertid den vänstra sidan omskrivas till B : u