Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tigerbron, av Warren Hastings Miller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(CEXOYTS SENASTE)
CN visste, att Red var av den
sorten, som gärna ställde till bråk,
och han var ledsen både å egna och ’
chefens vägnar över Reds uppträdan-
de, men han nöjde sig med att säga:
— Vi, det vill säga mamma, får
brev därifrån. Det nuvarande gruv-
bolaget är fortfarande skyldigt oss en
del för de gamla inmutningarna.
— Jaså, du påstår det, fnyste Red
med en min, som tydligt sade, att han
starkt ifrågasatte sanningshalten i
Cornys ord och att Corny förmodli-
gen hade kokat ihop hela historien för
att förmå Gidge att ta honom med.
Corny började bli arg.
— Vad menar du med det? fråga-
de han, och hans ögon flammade av
begynnande ilska.
Griff skyndade sig att avstyra brå-
ket.
— Sätt igång med jobbet igen, poj-
kar, sade han. Chefen tittar på oss.
(EE var en liten men kraftig och
senig man, och hans ög
skjuta blixtar. Han talade
(El lonen men en he bli
överallt! G
järnkonstruäktionerna inlämnade före
klockan tolv. Barton, ni kan gå ige-
nom U-balkarna. Och ni Plaice kan
ta muttrar, plåtar och stag. Vi får in-
8 TEKNIK för ALLA
te glömma någonting den här gången,
pojkar. Griff hade snart fått samtliga
tillbaka på sina platser vid ritborden.
Gidge och hans firma hade grund-
lig erfarenhet av dylika arbeten. Stål-
firmorna skickade sina egna montö-
rer och hantlangare, kraftiga Penn-
sylvaniabor, bråkiga och råbarkade
män men lydiga och snälla, när Gidge
höll i tyglarna. Eftersom dagen för
expeditionens avresa närmade sig, ble-
vo förberedelserna allt mer febrila.
Man ägnade mycken tid åt att kon-
trollera alla siffror och granska lis-
torna på allt material, som skulle med-
föras. Red förhöll sig vresigt tyst, när
han såg, hur Corny allt oftare kalla-
des in till chefen för att med honom
diskutera expeditionens utrustning.
Hur var det med elefanterna? Hur
stor last kunde en av infödingarnas
”gindaker” ta? Hur var rista
vorna på dessa smal rig 2
järnvägar?
kunna lastas p
e ku
Nn så
AE oro tigrar-
ra som folk
kom y Ce på alla dessa frå-
gor så gott han kunde med stöd av
sina tidigare erfarenheter. Han var
förvånad över, hur mycket han hunnit
med att uppfatta under den tid, han
"vistats där borta som ung gosse. Han
mindes mycket väl, hur en gindake såg
ut, ett fordon på två stora hjul, som
kulierna transporterade järnstänger
på. Och de lustiga -franska järnvägar-
na! Han föreslog, att expeditionen
skulle ta med sig pivoter för de lån-
ga balkarna, och beträffande elefan-
terna, så utförde dessa ungefär sam-
ma arbete där borta i Östern som der-
rickkranarna här hemma. Han hade
sett två elefanter lyfta en teakstock,
som var tre fot i genomskärning och
nära fyrtio fot lång.
Gidge utförde några räkneoperatio-
ner med tillhjälp av räknestickan.
— Tre ton... Tack, Corny. Vi tar
bara med oss de två tio hästars kra-
narna. Och beträffande tigrarna, så
använde Bradleys repetergevär, när
de var i Indo-Kina förra året. Vi får
ta gevären, vi har. MG ar det för
ade på?
SAR ni och er
— illhörde Kha-stam- .
arade . De har sin
am- Ede där vi skall
rbete. De är ganska fred-
en del av dem, men inte alla.
Fransmännen hade inte hunnit civili-
sera dem ännu, när jag var där. En
del forskare mördades, men min far
stod på god fot med dem. När de bör-
jade gå aggressivt till väga, klarade
alltid far av dem på något vis. En
gang fick vi ge oss iväg in i djungeln
mitt i natten. Jag minns, att det bröt
ut ett förfärligt åskväder och att jag
var rädd för blixtarna.
— Det ser ut som om vi skulle få
ett intressant jobb, sade Gidge med ett
bistert leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
