- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 13. 27 mars 1942 /
9

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrskenet har förlorat sitt skimmer av mystik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IN ORISSA

Norrsken i form av band med -.strål-
struktur (korta strålar) iakttaget vid
Bossekop i Norge 3—4 mars 1910.

Noreskenet är ett av våra mäktigaste
och vackraste naturfenomen. Att forn-
tidens litteratur berättar så litet därom,
beror på, att den mänskliga kulturen un-
der antiken hade sitt centrum i länderna
kring Medelhavet och i denna del av
världen ser man av naturliga skäl blott
norrskenet i undantagsfall. I Central-
europa är norrskenet eller såsom det he-
ter på latin Aurora borealis, ej så säll-
synt. Så observerades t. ex. under nät-
terna 19—22 september 1941 mycket in-
tensiva norrsken, som till och med kun-
de iakttagas i vissa delar av Tyskland,
och det stora norrskenet den 25 januari
1938, vars röda sken var synligt ända till
Nordafrika.

I forna dagar var norrskenet, liksom
många andra naturfenomen något för
människan gåtfullt och uppfattades lik-
som kometer som ett plågoris från gu-
darna eller som järtecken. Först genom
polarforskarnas skildringar har norr-
skenet börjat intressera de lärda och bli-
vit föremål för vetenskapliga undersök-
ningar. Nansen t. ex. skildrar det fler-
faldiga gånger utförligt. Uppseendeväc-
kande var upptäckten, att mellan upp-
trädandet av solfläckarnas maximum
och uppträdandet av norrskenet finnes
ett sammanhang. Man kunde påvisa, att
under de år, solfläckarna uppträda i
större omfattning, visa sig norrskenen
oftare och intensivare. Är 1870 kan tjä-
na som ett typiskt exempel i detta fall.

Icke blott solfläckarna utan även and-
ra fenomen på solen åstadkomma väl-
diga centra av energi, som med stor has-
tighet utsända betydande mängder elek-
triska strålknippen och vilka, liksom lju-
set och värmen, även kunna nå jorden.

Der nyare norrskensforskningen har in-
riktat sitt arbete på i huvudsak fyra
väsentliga problem: Det första är att
kunna fastställa tillförlitliga bestämnin-
gar av de höjder, på vilka norrskenet

N

har förlorat sitt
skimmer av mystik

uppträder, det andra utforskandet av
norrskenets spektrum för att konstatera
vad det egentligen är, som lyser, det
tredje norrskenets teori, vilken kunnat
anteckna väsentliga framsteg, främst
genom det arbete, som utförts av Stör-
mer i Oslo och det fjärde att genom ex-
periment fastställa teorier och olika
egendomligheter i samband med norrske-
nets uppträdande. I dessa undersöknin-
gar har även den tyske forskaren Briä-
che i AEG:s laboratorium tagit verk-
sam del.

Den första av dessa fyra frågor, näm-
ligen norrskenets höjd över jordens yta,
har genom samtidiga observationer och
trigonometrisk mätning från tvenne or-
ter kunnat nöjaktigt besvaras. Som un-
dersta gräns i ett mycket sällsynt fall
angavs 65 km. Maximum för skenets
uppträdande ligger vid ungefär 110 km.
I enstaka fall har man observerat höjder
från 300 ända upp till 800 km.

Vad är det som lyser och varigenom
uppstår ljuset? För att besvara denna
fråga måste man taga till spektroskopet;,
med vars hjälp beskaffenheten i de ly-
sande kropparnas olika linjer kan de-
chifferas. Dessa linjer visa nämligen,
vilka kemiska ämnen, som utsända ljus.
Med spektroskopet fastställde man före-
komsten av lysande kväve och syre i
norrskenet. Det var dock mycket svårt
att kunna dechiffrera de i norrskenets
spektrum uppträdande linjerna, ty de fö-
rekommo nämligen icke annorstädes och
stämde därför icke överens med de nor-
mala linjerna för kväve och syre. Först
1925 kunde gåtan lösas. Luftförtunnin-
gen på dessa stora höjder är av det slag,
att varje atom i gasen är mycket rörlig
(såsom jämförelse må nämnas, att nära
marken, där luften är tjockare, en fin-
gerborg fylld med luft innehåller 27 tril-
lioner atomer). Vidare konstaterade
man, att jordens lufthölje även på stora
höjder icke uppvisar andra beståndsde-
lar än den vid jordytan befintliga atmo-
sfären. Genom de spektrala norrskens-
observationerna erhölls även en intres-
sant inblick i temperaturförhållandena
på dessa höjder.

Varför lysa nu gaserna på dessa stora
höjder? Det har redan blivit omnämnt,
att det finnes en parallell mellan solfläc-
karna och ett tätt uppträdande av norr-
skenet och att även andra slag av energi
än ljus och värme spridas från solen till
jorden. Man måste härvidlag skilja mel-
lan två stora områden av energistrål-
ning, nämligen våglinjestrålarna, till
vilka t. ex. röntgenstrålarna och radio-
vågorna höra, och korpuskularstrålarna,
som vi kunna observera i katodstrålrö-
ren och vid radiums sönderfallande. Un-
der det att vågorna äro periodiska

AN

Apply myn

NIAN
bog 1 hann N

DES
ge

svängningar av elektromagnetisk fält-
energi, utslungas vid korpuskularstrålar-
na atomstycken (elektroner och joner)
med hastigheter upp till 100.000 km i se-
kunden. Sådana små delstrålar utsändas
nu från särskilt aktiva ställen av solens
yttre hölje och nå jorden. Genom denna
häftiga elektronbeskjutning och genom
strålarnas sammanstötning med luftens
atomer uppstår norrskenets ljus, såsom
vi exempelvis uppfatta det på neonljus-
skyltarna.

arje skolbarn vet, att vår planet är en

jättemagnet, vilken liksom varje an-
nan magnet även äger tvenne poler och
att kompassnålen ställer in sig mot dessa
poler. Jordens magnetiska nordpol lig-
ger norr om Nordamerika på ungefär
96” västlig längd och 70” nordlig bredd.
Den sammanfaller alltså ej med den
geografiska nordpolen. Teorin såväl som
de experimentella försöken visade nu, att
de elektriska strålknippena från solen
företrädesvis strömma in mot jordens
magnetiska poler och där genom sam-
manstötningen med luftens molekyler
a atomer åstadkomma mnorrskenets
jus.

Norrskenets former äro mångfaldiga.
Den enklaste formen är en lysande båge.
Så se vi vanligtvis detta sken. Under
bågens mitt kunna strålar skjuta upp.
Ofta växla praktfulla fack, band, dra-
perier och strålsystem i form av norr-
skenskronor, vilka växla form varje se-
kund. Dessa former kunna nästan un-
dantagslöst blott ses på så hög bredd-
grad som Nordnorge.

(Kosmos 1)

Norrsken i form av knippe av långa
strålar iakttaget vid Oslo
27—28 febr. 1929.

TEKNIK för ALLA 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:15:23 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-13/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free