Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När forskaren har turen med sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
NÄR FORSKAREN
HAR TUREN MED SIG
c N
Många av våra berömda
vetenskapsmän ha ofta
slumpen att tacka för sina
upptäckter. Några sådana
fall skildras i nedan-
stående artikel
C I
pr som söker, han finner. Ingen
torde förneka den relativa san-
ning som ligger förborgad i detta
gamla ordspråk. Ingen forskare, han
må nu vara filosof, naturvetenskaps-
man, ingenjör eller upptäcktsresande,
kommer till några avsevärda resultat
utan intensivt arbete och outröttlig
möda. Visserligen synas en hel del
uppfinningar och upptäckter ha till-
kommit genom en ren slump, men om
man närmare skulle granska de om-
ständigheter som hänga samman med
dylika till synes slumpartade upptäck-
ter, nota bene om de äro av någon
större betydelse, skulle man med
största säkerhet finna att den s. k.
slumpen i de flesta fall inte är någon
slump utan snarare det logiska — må
vara mer eller mindre oväntade —
resultatet av ett mödosamt forsk-
ningsarbete.
Den gamla historien om Columbi
ägg, antingen den nu är historiskt
sann eller inte, är härvidlag ganska
belysande, visserligen inte historien
eller ankedoten såsom sådan, utan
fastmera den tanke som ligger bakom
den. Man lär ha sagt att det var ing-
en konst att upptäcka Amerika, det
kunde vem som helst ha gjort, men
det var just häri man misstog sig. Att
inte vem som helst kunde ha gjort den
upptäckt, som Columbus gjorde, är
fullkomligt iögonenfallande, om man
blott betänker de oerhörda svårighe-
ter denne man hade att kämpa med,
inte bara innan han fick sitt företag
till stånd, utan också under själva ut-
förandet. Hans medhjälpare voro
10 TEKNIK för ALLA
praktiskt taget alla av den kategori,
som har allting att vinna men ingen-
ting att förlora, men inte desto mindre
svek dem modet, helt naturligt förres-
ten när man räknar med att de voro
”bara vanliga människor”. Den man,
som trots alla -vidrigheter lyckades
föra denna sällsamma och sedermera
så fruktbringande expedition till ett
lyckligt slut, var inte en ”herr vem
som helst”; man må kalla honom
äventyrare, om man så vill, det var
till syvende och sist genom sin out-
tröttliga forskningsiver, som han lyc-
kades övervinna alla svårigheter.
Columbus flaggskepp.
en nu komma vi till pudelns
kärna. När Columbus gav sig
iväg på sin första resa, var det inte
i avsikt att upptäcka någon ny världs-
del; han ville blott upptäcka en ny
väg till det för Västerlandets folk re-
dan kända Indien. Om han hade lyc-
kats i sitt uppsåt på det sätt som han
själv tänkt sig, skulle detta utan tvi-
vel medfört vissa ekonomiska kon-
sekvenser, men knappast mera.
Nu kom han att upptäcka en helt
ny världsdel, som sedermera skulle
komma att spela en oerhörd roll för
hela den västerländska civilisationen.
Han ville med forskarens .rätt söka
ett nytt bevis för en uppfattning som
omfattades av många av hans tids ve-
tenskapsmän, nämligen att jorden är
rund, men han fann någonting helt
annat, något av större betydelse, som
han förut ej anat. Han hade med and-
ra ord haft tur, en lycklig slump hade
kommit honom till hjälp. Det spelar
härvidlag ingen roll, för hans rykte
som vetenskapsman, om han från bör-
jan själv var medveten om detta fak-
tum ; det var hans medfödda forsk-
ningsiver som gav resultatet, och han
satte in hela sin kraft på att fullfölja
detta resultat och forska vidare efter
detta nya uppslag.
I vetenskapens historia finner man
många liknande fall, där man vid ett
hastigt betraktande är benägen att fäl-
la detta omdöme: rena, rama turen.
Efter närmare betänkande torde man
dock liksom i fallet Columbus vilja
medge att upptäckarens eller uppfin-
narens personliga förutsättningar Spe-
lat den största rollen. Låt oss t. ex.
till att börja med tänka på den veten-
skap som i vårt århundrade kanske
mer än någon annan dominerat den
tekniska utvecklingen, nämligen elekt-
roteknik.
n italiensk läkare, Galvanm, pro-
fessor i anatomi vid universitetet
i Bologna, som vid tillfället ifråga —
detta hände år 1780 — sysslade med
undersökningar rörande djurens nerv-
system, iakttog 1 ett par nypreparera-
de grodben, som han händelsevis
hängt upp i närheten av en elektrici-
tetsmaskin, tämligen kraftiga ryck-
ningar för varje gång en gnista togs
från elektricitetsmaskinens konduk-
tor. Galvani tydde dessa ryckningar
Nobels dynamit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
