såsom verkningar av anunal elektri- citet och trodde sig till. en början ha gjort en anatomisk eller fysiologisk upptäckt. För att undersöka luft- elektricitetens inflytande hängde han upp ett par grodben på ett järnstaket medelst. en koppartråd, instucken i den vidhängande ryggraden. Så länge benen hängde fritt i luf- ten märktes ingenting, men när musk- lerna genom vindens inverkan kommo att beröra järnstaketet uppstodo liv- liga ryckningar. Vid fortsatta försök fann Galvani att en sammandragning av musklerna inträdde varje gång nerven och muskeln på ett grodben berörde två olika metaller, som voro i kontakt med varandra. Enligt vad vi nu veta, berodde den- na sammandragning på att nerven ge- nomgicks av en elektrisk ström, som uppkom därigenom att de båda me- tallerna tillsammans med kroppsväts- korna bildade: ett slutet ”galvaniskt element”. Den rätta tolkningen av £e- nomenet lämnades sedermera av Vol- ta; den stora förtjänsten av att inte endast ha fattat upptäcktens vikt och betydelse utan att också ha väckt hela den samtida vetenskapliga världens in- tresse för densamma tillkommer i alla händelser Galvani, vilken också rönt vederbörligt erkännande vid faststäl- landet av nomenklaturen på hithöran- de områden. Även en annan betydelsefull verk- ning av den elektriska strömmen kan sägas ha upptäckts genom en helt tillfällig och oväntad iakttagelse. Un- der en föreläsning kom den danske fysikern Örsted att av en händelse placera en strömgenomfluten ledare ovanför en horisontell magnetnål och parallellt med denna, varvid han till sin stora förvåning fann, att magnet- Arkimedes. ja nålen gjorde eu kraftigt utslag. En snabb intuition ledde honom till att omkasta strömmens riktning 1 tråden, och det visade sig nu att magnetnålen gjorde ett lika stort utslag åt andra hållet. . Denna tillfälliga iakttagelse skapade grunden för elektromagnetis- men, som sedermera närmare utveck- lades av Ampére och Faraday. Även vår berömde landsman ÅA Il- fred Nobels uppfinning av dynamiten torde kunna räknas till denna kategori av fruktbärande rön. Genom de många olyckor, som inträf- fat såväl vid fabrikationen som un- der transporten av nitroglycerin, hade i flera länder både tillverkning och användning av detta sprängämne bli- vit förbjuden. Det stora behovet av ett kraftigare sprängämne än krut eg- gade Nobel att med all energi ägna sig åt utexperimenteringen av en mera lätthanterlig och ofarlig form av nit- roglycerin, och det var under dessa Newton. arbeten, som han av en tillfällighet fann, att s. k. kiselgur eller diatomacé- jord, indränkt med den riskabla vät- skan, visade just de åtrådda egenska- perna. Uppfinningen av dynamiten blev epokgörande för bergsprängnin- gen och gruvindustrien, och vår tids storartade tunnelarbeten, undervat- tenssprängningar m. m. skulle säker- ligen utan dynamiten ej kommit till stånd. I de biologiska vetenskapernas histo- ria kan man finna åtskilliga såda- na tillfälliga erfarenhetsrön, som gett impulser till en storartad utveckling på olika områden och skapat nya verksamhetsfält för dessa vetenska- per. Fransmannen Claude Bernard, en av alla tiders största fysiologer, fann genom en tillfällighet, medan han var sysselsatt med utforskandet T / James Watt. av helt andra företeelser, att blodtill- förseln till olika kroppsdelar står un- der nervös kontroll. Denna hans upp- täckt av de kärlförträngande och kärl- utvidgande nerverna anses som en av de betydelsefullaste upptäckterna rö- rande blodomloppet, alltsedan den engelska läkaren Harvey för mer än 300 år sedan påvisade att blodet över- huvudtaget cirkulerar. Charles Richet, professor i fysiolo- gi vid medicinska fakulteten i Paris, är hos allmänheten mest bekant ge- nom sin upptäckt av anafylaxien, d. v. s. en egendomlighet hos vissa gif- ter att vid upprepad användning på en och samma individ av denne allt mind- re lätt fördragas, så att en dos, som vid första användandet visat sig full- komligt oskadlig, rent av framkallar döden, om den efter två eller tre vec- kors förlopp tillföres kroppen. För denna upptäckt, som daterar sig från 1902, erhöll Richet nobelpriset i me- dicin. I ett av sina arbeten berättar Richet själv hur han helt oväntat kom detta egendomliga faktum på spåren. Han förklarar att han i början ej vil- le sätta tro till sin iakttagelse, vilken han var benägen att anse felaktig eller i alla händelser beroende på helt ovid- kommande omständigheter. Han var övertygad om det fruktlösa i att fors- ka vidare i denna sak men han gjorde det likväl. Många ytterligare exempel på slum- pens betydelse, när det gäller uppfin- ningar och forskningsresultat, skulle kunna dras fram, men redan de an- förda fallen berättigar oss att dra en bestämd slutsats. Det är inte den tillfälliga iakttagelsen i och för sig, som spelar den största rollen, utan vad som är av avgörande betydelse är, att denna iakttagelse så att säga (Forts. å sid. 26.) TEKNIK för ALLA li