Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När forskaren har turen med sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom verkningar av anunal elektri-
citet och trodde sig till. en början ha
gjort en anatomisk eller fysiologisk
upptäckt. För att undersöka luft-
elektricitetens inflytande hängde han
upp ett par grodben på ett järnstaket
medelst. en koppartråd, instucken i
den vidhängande ryggraden.
Så länge benen hängde fritt i luf-
ten märktes ingenting, men när musk-
lerna genom vindens inverkan kommo
att beröra järnstaketet uppstodo liv-
liga ryckningar. Vid fortsatta försök
fann Galvani att en sammandragning
av musklerna inträdde varje gång
nerven och muskeln på ett grodben
berörde två olika metaller, som voro i
kontakt med varandra.
Enligt vad vi nu veta, berodde den-
na sammandragning på att nerven ge-
nomgicks av en elektrisk ström, som
uppkom därigenom att de båda me-
tallerna tillsammans med kroppsväts-
korna bildade: ett slutet ”galvaniskt
element”. Den rätta tolkningen av £e-
nomenet lämnades sedermera av Vol-
ta; den stora förtjänsten av att inte
endast ha fattat upptäcktens vikt och
betydelse utan att också ha väckt hela
den samtida vetenskapliga världens in-
tresse för densamma tillkommer i alla
händelser Galvani, vilken också rönt
vederbörligt erkännande vid faststäl-
landet av nomenklaturen på hithöran-
de områden.
Även en annan betydelsefull verk-
ning av den elektriska strömmen
kan sägas ha upptäckts genom en helt
tillfällig och oväntad iakttagelse. Un-
der en föreläsning kom den danske
fysikern Örsted att av en händelse
placera en strömgenomfluten ledare
ovanför en horisontell magnetnål och
parallellt med denna, varvid han till
sin stora förvåning fann, att magnet-
Arkimedes.
ja
nålen gjorde eu kraftigt utslag. En
snabb intuition ledde honom till att
omkasta strömmens riktning 1 tråden,
och det visade sig nu att magnetnålen
gjorde ett lika stort utslag åt andra
hållet. . Denna tillfälliga iakttagelse
skapade grunden för elektromagnetis-
men, som sedermera närmare utveck-
lades av Ampére och Faraday.
Även vår berömde landsman ÅA Il-
fred Nobels uppfinning av
dynamiten torde kunna räknas till
denna kategori av fruktbärande rön.
Genom de många olyckor, som inträf-
fat såväl vid fabrikationen som un-
der transporten av nitroglycerin, hade
i flera länder både tillverkning och
användning av detta sprängämne bli-
vit förbjuden. Det stora behovet av
ett kraftigare sprängämne än krut eg-
gade Nobel att med all energi ägna sig
åt utexperimenteringen av en mera
lätthanterlig och ofarlig form av nit-
roglycerin, och det var under dessa
Newton.
arbeten, som han av en tillfällighet
fann, att s. k. kiselgur eller diatomacé-
jord, indränkt med den riskabla vät-
skan, visade just de åtrådda egenska-
perna. Uppfinningen av dynamiten
blev epokgörande för bergsprängnin-
gen och gruvindustrien, och vår tids
storartade tunnelarbeten, undervat-
tenssprängningar m. m. skulle säker-
ligen utan dynamiten ej kommit till
stånd.
I de biologiska vetenskapernas histo-
ria kan man finna åtskilliga såda-
na tillfälliga erfarenhetsrön, som gett
impulser till en storartad utveckling
på olika områden och skapat nya
verksamhetsfält för dessa vetenska-
per. Fransmannen Claude Bernard,
en av alla tiders största fysiologer,
fann genom en tillfällighet, medan
han var sysselsatt med utforskandet
T /
James Watt.
av helt andra företeelser, att blodtill-
förseln till olika kroppsdelar står un-
der nervös kontroll. Denna hans upp-
täckt av de kärlförträngande och kärl-
utvidgande nerverna anses som en av
de betydelsefullaste upptäckterna rö-
rande blodomloppet, alltsedan den
engelska läkaren Harvey för mer än
300 år sedan påvisade att blodet över-
huvudtaget cirkulerar.
Charles Richet, professor i fysiolo-
gi vid medicinska fakulteten i Paris,
är hos allmänheten mest bekant ge-
nom sin upptäckt av anafylaxien, d.
v. s. en egendomlighet hos vissa gif-
ter att vid upprepad användning på en
och samma individ av denne allt mind-
re lätt fördragas, så att en dos, som
vid första användandet visat sig full-
komligt oskadlig, rent av framkallar
döden, om den efter två eller tre vec-
kors förlopp tillföres kroppen. För
denna upptäckt, som daterar sig från
1902, erhöll Richet nobelpriset i me-
dicin.
I ett av sina arbeten berättar
Richet själv hur han helt oväntat kom
detta egendomliga faktum på spåren.
Han förklarar att han i början ej vil-
le sätta tro till sin iakttagelse, vilken
han var benägen att anse felaktig eller
i alla händelser beroende på helt ovid-
kommande omständigheter. Han var
övertygad om det fruktlösa i att fors-
ka vidare i denna sak men han
gjorde det likväl.
Många ytterligare exempel på slum-
pens betydelse, när det gäller uppfin-
ningar och forskningsresultat, skulle
kunna dras fram, men redan de an-
förda fallen berättigar oss att dra en
bestämd slutsats. Det är inte den
tillfälliga iakttagelsen i och för sig,
som spelar den största rollen, utan
vad som är av avgörande betydelse
är, att denna iakttagelse så att säga
(Forts. å sid. 26.)
TEKNIK för ALLA
li
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>