Det totala ADIDörevArytale erhålles sedan enligt formel (18) tull: IN = 11» (in)i + 1a > (in)a + 13 + (in)s = 11-0.6 + 8-0.9 + 4 780-0.1 = 6.6 +7.2 + 478 = 491.8 Av Här framgår mycket tydligt luftgapets dominerande roll i jämförelse med de delar av kretsen, som innehålla järn. Vid beräkning av en magnetiskt krets innehållande ett relativt stort luftgap kan man också vid en överslagsräkning helt bortse från kretsens järndelar och endast räkna med luftgapet. Exempel 17: I den magnetiska kretsen enligt exempel 16 öka vi nu strömmen genom spolen så att dess ampéårevarvtal blir: IN =1500 Av Beräkna därvid induktionen 1 luftgapet! Vi ha alltså här ökat spolens ampérevarvtal ungefär 3 ggr, men vi få icke därav draga den slutsatsen, att flödet i kretsen och de olika induktionerna samtidigt ökat till det 3-faldiga värdet. Anledningen härtill är att kretsen innehåller järn, som vid ökat ampérevarvtal börjar mättas och därvid kommer att kräva en proportionellt större del av det totala ampeårevarvtalet än förut. Jämföra vi detta exempel med det föregående, finna vi att beräkningsgången skall vara rakt motsatt. I det förra exemplet kände vi flödet genom kretsen och skulle beräkna erforderligt ampéårevarvtal; i detta fall känna vi ampéårevarvtalet och skola beräkna flödet. Om den magnetiska kretsen är fullt homogen enligt exempel 15, erbju- der denna beräkning ingen svårighet, som vi också ha sett, men om kretsen som i detta fall är sammansatt av flera i magnetiskt avseende olika delar, kan beräkningen bli nog så besvärlig. På grund av magnetiseringskurvans krökning komma nämligen de olika delarnas proportioner i det totala ampéårevarvtalet att bli mycket olika. Ju mera en viss del av kretsen börjar mättas, desto större procent av IN kommer den att kräva. I detta exempel kunna vi alltså med andra ord icke som i exempel 15 gå direkt in i magnetiseringskurvan, då vi ju icke känna till huru de olika delarnas (in) komma att fördela sig för att vi skola erhålla samma flöde genom hela kretsen. Beräkningsgången måste därför i detta fall bli en passning. Vi gissa först ett troligt värde på det sökta flödet och från detta värde beräkna vi på samma sätt som i exempel 16 det för framdrivande av detta antagna flöde erforderliga totala ampéerevarvtalet IN. Få vi då exempelvis ett större IN än enligt förutsättningen, har det antagna flödet varit för stort, varför vi gissa på ett nytt flöde, som är något mindre. På grundval av detta nya antagna flöde gör vi om samma beräkning igen och erhålla då ett svar, som närmare ansluter sig till det förutsatta värdet på IN. På detta sätt kan man få göra om samma beräkningar flera gånger tills det beräknade värdet på IN överens- stämmer så nära som möjligt med det förutsatta värdet. I vårt exempel skola vi alltså gissa på ett troligt flödesvärde. Funnes ingen mätt- ning i kretsen, skulle vi ha antagit flödet i föregående exempel multiplicerat med 3, d. v. s. 54.000 maxwell. iV ha emellertid skäl att förmoda mättning i en del av järn- kretsen, varför vi gissa på ett mindre flöde. Antag således i första hand € =-48.000 maxwell! I del 1 erhålla vi då: Bi = 48 000 : 4 = 12 000 gauss, varav (in): =6 Av/cm I del 2 erhålles: B2 = 48 000 : 3 = 16 000 gauss, varav (in): = 58 Av/cm I luftgapet erhålles: Bs = 48 000: 3 = 16 000 gauss, varav (in)s = 16 000: 1.256 = 12750 Av/cm Vi få slutligen det totala ampéårevarvtalet IN enligt: IN =11-6+38-58 + 0.1-12 750 = 66 + 464 +1 275 = 1805 Av Detta värde blev alltså för stort, varför det antagna flödesvärdet är för stort. Vi gissa på ett mindre flödesvärde. Låt oss antaga värdet ? = 45.000 maxwell! Samma beräkningsgång som förut ger oss: Bi = 45 000 :'4 = 11 250 gauss, varav (in): = 4.5 Av/cm Bs: = 45 000: 3 = 15 000 gauss, varav (in): = 32 Av/cm' Bs = 15 000, varav (in)s = 15 000: 1.256 = 11 950 Av:cm Härav erhålles slutligen spolens ampårevarvtaly: IN = 11:4.5 + 8-32 + 0.1 - 11 950 = 49.5 + 256 + 1195 = 1 500.5 Av Detta värde på IN överensstämmer praktiskt taget fullständigt med förutsättningen, varför det sökta värdet på induktionen i luftgapet blir B3 = 15.000 gauss. Olika järnsorters magnetiserbarhet. NE skola till slut undersöka några magnetiseringskurvor för olika magne- tiska material. I fig. 12 har framställts som exempel tre olika kurvor över sambandet mellan induktionen B och fältstyrkan (in). Den översta kurvan gäller för en normal dynamoplåt, den mellersta för stål och den nedersta för gjutjärn. För samma ampérevarvtal i en krets erhålles avsevärt fler kraftlinjer, om kretsen innehåller dynamoplåt i stället för stål eller gjutjärn. Järnmaterialet har sålunda en avgörande betydelse vid konstruk- tionen av en magnetisk krets. Ju bättre magnetiskt ledande järn, som kom- mer till användning, desto mindre kan arean i kretsen göras och desto lättare och effektivare blir konstruktionen. > Nästa artikel i denna serie publ ICer as i nr 15 SJ 150005 Gauss | B i0000 > Fig 12 TEKNIK för ALLA 19