SVENSK TEKNIK ekniken är liksom vetenskapen inter- nationell. Under normala förhållan- den sker mellan länderna ett utbyte av praktik och teori, vilket under kriget upphört = eller åtminstone blivit in- skränkt. Det kan vara av intresse att visa, huru under gångna tider samarbe- tet mellan svensk teknik och utlandet gestaltat sig. 5 Ett visst utbyte har av ålder ägt rum genom fackpressen. Därvid har vårt land i regel varit den mottagande par- ten, enär våra tekniska publikationer av språkliga skäl äro otillgängliga för utländska fackmän. Ibland skrivas dock svenska ingenjörsvetenskapliga avhandlingar av speciellt intresse på något av de stora kulturspråken. Det viktigaste sättet för samarbetet mellan svensk tek- nik och utlandet har emellertid ej varit det tryckta ordet, utan de personliga insatserna. Våra ingenjörer och indu- strimän ha i stor utsträckning begivit sig utomlands för att där under längre eller kortare tid utöva verksamhet. I så- dana fall kan man tala om teknisk export härifrån till ut- landet. Emellertid ha ofta dessa svenska tekniker endast haft för avsikt att samla praktiska eller teoretiska erfaren- heter på utländsk botten för att efter hemkomsten nyttig- göra dem i det egna landets tjänst. Detta representerar importsidan av utbytet mellan svensk teknik och utlandet. Mirza exempel finnas på landsmän, som slagit sig ned i utlandet och där gjort viktiga tekniska och industriella insatser. Ett av de mest kända torde vara Bröderna Nobels gärning för utnyttjande av oljekällorna i Baku. Dessa stora anläggningar, till vilka många svenska ingenjörer varit knutna, daterade sitt ursprung från 1875 och voro i famil- jen Nobels händer till 1920, då de nationaliserades, sedan bolsjevikerna krossat motrevolutionen i denna del av landet. Det svenska innehavet av verken i Baku ledde på sin tid till rätt stora leveranser från vår industri till Bröderna Nobel. Bl. a. gjordes av svenska varv betydande insatser vid byggandet av tanktonnage för transport av oljan och dess förädlingsprodukter på de ryska floderna och kana- lerna. Tidsbegränsade insatser i utlandet ha Sveriges ingenjö- rer gjort på många håll och på många områden. Vi kunna sålunda påminna om de stora byggnadsarbeten i bl. a. Kina, Turkiet och Iran, i vilka svenska tekniker tagit verksam del, både som konsulterande, arbetsledare och entreprenö- rer. Det goda namn och rykte, som vårt lands ingenjörer för- värvat, har i många uppseendeväckande fall medfört, att svenska experter tillkallats, då det varit fråga om bemäst- randet av svåra tekniska problem på utländsk botten. En konstant export av tekniska kunskaper från vårt land äger, kan man säga, rum i samband med utförseln av hög- värdiga svenska industriprodukter. Ofta har nämligen marknad skapats för dessa av utomlands verksamma svenska ingenjörer. Er annan form för export av svensk teknik till utlandet må också nämnas. I många fall ha internationella pris- tävlingar utlysts, när man velat försäkra sig om bästa möj- OCH UTLANDET liga kompetens vid lösningen av stora tekniska frågor. Det har ganska ofta hänt, att svenska ingenjörer och arkitekter även i denna form visat sig mäktiga insatser, som kunnat konkurrera med all världens tekniska sakkunskap. På en del områden har det internationella samarbetet haft form av periodiskt återkommande kongresser. Svensk teknik har därvid ofta kunnat göra sig gällande på ett för vårt land hedrande sätt. Samarbetet mellan länderna på standardiseringsområdet har ofta ägt rum genom konferenser. Vad vi här kunnat ut- rätta framgår bl. a. därav, att vårt land blivit central för standardiseringen av kullager, ett utländskt erkännande av den svenska teknikens överlägsenhet på detta område. Så långt om den exportbetonade sidan av förhållandet mel- lan det tekniska Sverige och utlandet. Vi skola nu även nämna något om importen. ; Det var förr vanligare än nu, att svenska ingenjörer helt eller delvis skaffade sig sin teoretiska utbildning vid ut- ländska tekniska högskolor. Som exempel på denna form av teknisk import må anföras, att under flera decennier ett ej ringa antal studerat vid den berömda tekniska högsko- lan i Zärich. Många av dem ha sedermera intagit ledande ställningar inom svensk industri. På tal härom må framhållas, att professorerna vid den nämnda högskolan i stor utsträckning varit utlänningar, vilkas kunnighet Schweiz tagit till vara för undervisningen vid sin högskola, vilken haft studerande från all världens länder. Denna form av teknisk import har blott undantagsvis praktiserats i vårt land. Det har då gällt framstående re- presentanter för våra grannländers teknik. e utlänningar, som äro verksamma inom svensk industri, äro förhållandevis få. Förr var det vanligare, att främ- mande fackmän engagerades här i landet. Vår textilindu- stri hade t. ex. under många decennier ett stort antal utlän- ningar i sin tjänst. Svenska ingenjörer skaffade sig tidigare ofta praktik ge- nom anställningar i främmande land. Särskilt var detta fallet i Förenta Staterna under de bägge decennierna på båda sidor om sekelskiftet. Många av dessa emigranter acklimatiserades och stannade kvar där ute för alltid, men flertalet återvände hem med vidgade erfarenheter och språkkunskaper, som de kunnat utnyttja i fosterlandets tjänst. Numera är detta — även bortsett från de av världskriget begränsade möjligheterna — ej så vanligt som förr. Vi ha själva kommit så långt i teknisk utveckling, att utlän- ningar i stället resa hit för att lära. Man får hoppas, att det internationella utbytet på tek- nikens område skall återupptagas, när det en gång blir fred. Under krigsåren ha utan tvivel utrikes gjorts många värdefulla tekniska framsteg, vilka bli förborgade för oss under krigsårens mörkläggning. Det tekniska utbytet mel- lan oss och utlandet är, som i det föregående antytts, i många fall så förknippat med handelsutbytet, att vi även av denna grund emotse dess återupptagande med längtan. 4 draueus TEKNIK för ALLA 9