——— RE a moc—LA] Förf.: teknolog Nils Hunnefelt. 1 i Vika: ett tågmöte föreligger. En stund efteråt befinner sig nr 1 på väg mot Ekaby och nr 2 mot Mosjö. Vi se, att alla tåg i riktning från Hög- åsen mot Vikingstad luta åt ett håll, me- dan alla i motsatt riktning luta åt andra hållet. Det inses också, att ju högre ett tågs hastighet är, desto brantare blir lut- ningen hos den motsvarande linjen. Sta- tionsavstånden äro ju desamma; minskas gångtiden mellan två stationer, så måste ju tåglinjen få en brantare lutning. Man ser alltså omedelbart, att tågen 11, 12, 13 och 14 gå långsammare än de övriga. De äro också godståg. Tågen 11 och 12 äro fjärrgodståg, som endast stanna vid de större stationerna: linjerna bli obrutna längre sträckor. Tågen 13 och 14 där- emot äro lokalgodståg och ha längrt uppehåll vid alla stationer: alltså komma deras motsvarande linjer att bli brutna. Om vi titta på stationen Ekaby vid halvtiotiden på förmiddagen, finna vi exempel, ej på tågmöte, utan på förbi- gång. KI. 9.25 anländer godståg nr 13. Efter cirka 20 minuter, kl. 9.48, kommer persontåg nr 3 och har endast ett kort, kanske minutlångt uppehåll, som ej syns på tåglinjen i denna lilla skala. Efter ytterligare 12 min., kl. 10.00, sedan tåg nr 3 hunnit till Stigen, kör så godståget vidare. ) I J> detta är gott och väl säger läsaren, men vad-är det egentligen som moti- verar- de där överorden i början om åskåd- lighet, tydlighet o. s. v.? Det är väl lika lätt att slå upp ett visst tåg i en vanlig tidtabell som att avläsa tiderna på den här ritningen? — Detta är alldeles riktigt. Vill man bara veta tågtiderna för ett visst redan bestämt tåg, då är en vanlig anslagstidtabell eller Sveriges Kommu- nikationer lika användbar. Men antag att det gäller att få en överblick över de olika reselägenheterna mellan två orter, t. ex. Vikingstad och Ekaby. Då ser man genom en blick på den grafiska tabellen, att uppresa kan ske med nr 4 från Vi- kingstad kl. 7.16 och att man är i Ekaby kl. 8.45. Sedan har man fyra olika tåg att resa tillbaka med samma dag. Ome- delbart kan man säga, att man då har respektive cirka 1, 4, 8 och 11 timmar på sig. Reser man åter med nr 6 har man den dagen endast nr 7 och 9 att åka till- baka med och uppehållet i Ekaby upp- skattas omedelbart till cirka 3 respektive 6 timmar. Ännu bättre framträder överskådlighe- ten, då man önskar undersöka anslut- ningsmöjligheterna vid en övergångssta- tion. Om man då har grafiska tabeller i samma skala för båda de linjer man skall begagna tillgängliga, viker man helt en- kelt den ena, eller om det inte behövs, bara lägger den ifrågavarande stationens linjer på de båda tabellerna mot var- andra. Därefter ser man ju omedelbart vilka tåg som ha förbindelse med var- andra och hur länge man behöver vänta. Ju längre järnvägssträcka man vill över- blicka, desto mera framträder den gra- fiska tabellens fördelar. De är inom järnvägstjänsten som den grafiska tidtabellen finner sin huvud- sakliga användning. Där är den också oumbärlig. För varje järnvägslinje i Sve- rige uppgöres vid tidtabellsskiftena en grafisk tidtabell, som sedan tryckes i stor upplaga och utsändes till stationerna för internt bruk. På tågledareexpeditionerna, d. v. s. de centrala ställen varifrån tåg- trafiken dirigeras, medger den grafiska tabellen en snabb översikt över tågläget. Antag att ett tåg blir utsatt för en för- sening. Följden blir att mötesplatserna för tåg i andra riktningen och eventuellt även förbigångar måste flyttas från en station till en annan. Med den grafiska tabellens hjälp ser tågledaren omedel- bart, hur detta bör ordnas för att med- föra minsta tidsförlust för de berörda tå- gen. Vi kunna antaga att tåg nr 1 i vår tabell har blivit cirka 30 minuter förse- nat. För att inte sinka tågen 4 och 14, som i vanliga fall ha möte med nr 1 i Dalnäs respektive Stendalen, måste allt- så mötesplatserna ändras. Antag att tåg- ledaren får rapport om att nr 1 kan be- räknas avgå från Ekaby kl. 7.30. Han drar då en linje igenom denna tidpunkt, parallell med linjen för nr 1. (Se den streckade linjen i figuren). Den ungefär- liga skärningspunkten med nr 4 blir i Urserum och med nr 14 i Dalnäs. Sedan det är gjort — i detta fall var ju saken ganska enkel; svårare passningsuppgifter kunna förekomma — utfärdas order till de berörda stationerna om mötesändrin- garna. Att den grafiska tidtabellen verkligen gör skäl för allt berömmet i ingressen har kanske till någon del bevisats med dessa rader. De flesta komma nog i alla fall att se på den med ett visst miss- troende. Tyvärr äro väl vi utanför järn- vägsmännens krets som uppskatta den grafiska tabellen så få, att Kungl. Järn- vägsstyrelsen ej skulle se sig föranlåten att vidtaga någon åtgärd, om vi lade in en vördsam anhållan om att stationernas väntsalar måtte förses med en uppsätt- ning dylika. Men för de resenärer, som en gång lärt sig förstå och därmed upp- skatta den, skulle den erbjuda mycken lättnad. TEKNIK för ALLA 11