PER — ta växer en kran åt er. Han peka- de på en dunge grova bumburör. Mig göra en kran av dem. — All right. Sätt i gång, sade Gidge och skrattade. Och han fick ännu roligare när han såg hur kra- nen liksom växte fram där på andra sidan ravinen. Det såg ut att vara en invecklad historia med massor av stänger och strävor, hopbundna med rep, men den fyllde mer än väl sin uppgift och klarade fint de stora tyngderna. Den moderna kranen på andra si- dan skötte visserligen sina åliggan- den betydligt tystare och utan skrik och stoj, men absolut inte bättre. Resten av stålet kom, när man hunnit reparera spåret i olyckskur- van, och staplades upp i ordentli- ga travar, lådor och kaggar i långa rader. Djihani lyckades få tag i en kinesisk babu (hindu med ytlig europeisk bildning), som skulle ar- beta under Corny, när denne blev utsläppt från karantänen i Vinh. Babun byggde sig en liten hydda med halmtak samt ett verktygs- skjul och blev omedelbart mycket beskäftig och viktig, som babus of- ta bli, när de få litet myndighet. Han skötte nu utlämningen av verktyg och material efter kontrol- listorna. Griff stakade ut platsen för fun- damentet till byggnadsställningar- na, och medan han höll på med detta arbete blev han biten av en orm. Gidge botade honom med permanganat och ormgiftsserum och drev sedan på Red i hans arbe- te med att resa byggnadsställnin- garna. Så snart dessa blevo färdi- ga, kunde det egentliga arbetet ta sin början. En kväll i slutet av veckan satt Gidge och rökte och såg hur den tropiska skymningen hastigt höll på att övergå i natt. Han kände sig belåten med det arbete, som ut- förts. Ställningarna voro resta, och de två första balkarna voro redan på sin plats. Några balkar till, och det var tid att montera upp kompres- sorn och börja nitningen. Där han satt i sina funderingar kunde Gid- ge höra Djihanis tordönsstämma från kuliernas barack, där utspis- ningen av kvällsvarden tydligen just pågick. En budbärare från telegrafstatio- nen 15 kilometer nedåt järnvägen kom fram till honom med ett blått kuvert. Gidge öppnade det och fick i detta ögonblick två meddelanden; Det ena, som var avsett för hans ögon, var ett telegram från Corny, som talade om att han sluppit ut ur karantänen och begärde att ett lok skulle sändas till Vinh för att hämta honom. Det ena, som var avsett för hans sett för hans öron: Auommm! Det var vrålet från en tiger som ekade genom ravinen och som i nästa sekund besvarades med ett ängsligt trumpetande från elefanterna i inhägnaden. Auommm! Ett nytt vrål, men det kom från en annan tiger läng- re uppåt floddalen. Gidge stirrade ut i det tilltagande mörkret och knackade ur sin pipa. — Hm, sade han eftertänksamt. Det tycks vara två tigrar, som har sina jaktmarker här i dalen. Hop- pas de lämnar oss i fred. Det skulle vara ganska typiskt för Indo-Kina om de inte gjorde det. Gidge kom att tänka på lejo- nen 1 Tsavo, som hade hindrat arbe- tet med Ugandajärnvägen i hela sex månader, innan de slutligen blevo skjutna. Gidge kände sig obehaglig till mods över att dessa två tigrar gingo lösa här i dalen. Om de slo- go sig på människojakt och börja- de äta upp hans kulier, så skuHe brobygget röna samma öde som järnvägen i Uganda. Här fanns vildar också, kraftiga och det i närmaste nakna infödingar av Kha- och Moi-stammarna, be- väpnade med pilbågar och spjut, otäcka tingestar med sylvassa stål- spetsar. Två av dem hade kommit fram till bron föregående dag från bergen och djungeln i norr. De hade uppträtt ganska fordrande och hotfullt och begärt ris och tobak. Gidge ämnade nästan ge dem vad de begärde, då Djihani uppträdde och körde bort dem under de fruk- tansvärdaste hotelser. AOUUURRR! BLAD SOM SPARAR... ; age E" rytande, dovt och genomträn- gande som ett lejons, rungade genom dalen. Det kom från andra sidan ravinen, ett litet stycke uppåt floden. Gidge kände håret resa sig; men förblev ändå lugn och kall. Han litade på sin goda bössa om tigern skulle komma alltför nära. Han visste inte att detta rytande be- tydde, att tigern fått vittring av människa och avbrutit sin jakt för att undersöka saken. Men Djihani, som just dök fram ur dunklet visste bättre besked. — Hallå, capman-boss. Håran- siktet lukta mycket kuli, Bäst du har ditt gevär i handen! Ifrån kulierhas hyddor hördes ett förskrämt gny och pladder, skram- let av pannor och kastruller, som slogos mot varandra, och knallar, smatter från små smällare. Runt omkring hyddorna hade de en tolv fot hög inhägnad, men de litade tydligen inte riktigt på den. Oljud, mycket oljud var det bästa recep- tet mot den kringstrykande röva- ren. Gidge gick bort till skjulet och kallade ut Griff och Red. Med gevären färdiga gingo de sedan i gåsmarsch runt elefantinhägnaden, varifrån ängsliga trumpetanden och konstruktion, bokföring och räkning. Kungsgatan 1, Skövde. MONTOR- OCH MOTORREPARATORSKURS samt SVETSNINGSKURSER Utbildning under fyra och sex månader i praktisk motorkännedom börjar den 4 maj och 6 juli 1942. Genom praktiskt arbete gives elev fullödig grundutbildning som repara- tör. I den praktiska delen av kursen förekommer allt som faller inom ramen för en automobilverkstads verksamhet, Fullständig gassvetsningskurs, monteringsarbete, svarv- ning, borrning, filning, lödning, smide m. m. Undervisning i gengasdrift och montering samt reparationer av gengasaggregat. Motorteori, varvid helt genomgås en automobils SVETSNINGSKURSER, gas och elektriska, vardera omfattande 70 timmar praktiska övningar och 15 timmar teori börja den 13 april och 8 juni 1942. Behandling av tunnplåt, grövre plåt, smidesjärn, stållegeringar, mässing, koppar, rostfritt, gjutjärn, add.-järn, aluminium och legeringar. Hårdlödning, härdsvetsning samt skärning. Prospekt och upplysningar mot 2 porton, då tidningens namn angives. SKÖVDE PRAKTISKA SKOLA Tel, Skövde 1249, Moholm 94. TEKNIK för ALLA 19