Jag vill då också till en början mana alla pojkar, som läsa denna artikel, att de först försöka bestämma sig för vil- ken utbildning de bäst lämpa sig. Det är ofta så, att en yngling tar vilken an- ställning som helst bara för att ha något att göra, och man får inte alltid välja sysselsättning. Men om man har tillfälle söka arbete på flera håll, så bör man göra det första försöket vid en sådan fabrik eller verkstad, som man själv tror är lämpligast. Och om man misslyckas i början, så bör man försöka igen. Begär att få tala med verkstadsingenjören och framför edert ärende så, att ni vill lära er ett yrke, samt att ni studerar på fri- tiden. Om ni uppför eder exemplariskt och inte tränger er på utan inväntar er tur, så är det ganska sannolikt att ni antingen erhåller arbete eller också att edert namn och adress antecknas, så att ni blir anställd vid första lämpliga till- fälle. För min egen del har jag alltid försökt hjälpa sådana ynglingar, som ha ovan nämnda inställning i livet. Man måste vara flitig och ihärdig i vår rastlösa tid, annars kommer man ingen vart. Att sluta en anställning är berättigat endast om man upptäcker, att man har ett sådant arbete, som inte pas- "X sar ens psyke eller om inga framtidsut- UTNYTTJA FRITIDEN! I Sverige, liksom i många andra län- der, gör man mycket för barnens un- dervisning. Åtminstone i våra större stä- der börjar utbildningen redan vid 5 års ålder i kindergarten eller i lekstugor, som anordnats privat eller genom de kommunala myndigheternas «försorg. Dock synes det mig, som om en lucka i utbildningen finnes för en del av poj- karna efter det de slutat folkskolan. Många pojkar betrakta den avslutade folkskolan som ändpunkten i sin teoreti- ska skolning, men andra ha stort intres- se av att fortsätta. För min del anser jag att de intill den tid vid 14—15 års ålder, då de söka sig ut i industrin och långt därefter, borde organiseras i klub- bar för någon nyttig träning. Jag efter- lyser därför här en organisation, som kan taga vara på dessa pojkars behov av sysselsättning. Kan man inte över he- la landet organisera någon sorts arbets- klubbar i likhet med den verksamhet, som nu bedrives i flygklubbarna? Detta skul- le säkert påskynda uppövandet av såda- na färdigheter, som göra dem mera skic- kade att i framtiden försörja sig själva. Jag undrar om inte hantverksorganisa- tionerna på den punkten kunde utvidga sin verksamhet? Kan man eljest tänka sig att folkskollärarna äro de, som bäst lämpa sig för sådan sysselsättning? Ar- betsmaterial, verktyg och ritningar bor- de tillhandahållas av staten. Lokalfrå- gan torde också kunna lösas på ett till- fredsställande sätt. Kanske någon mece- nat vill göra sitt namn odödligt genom att satsa en del kapital för uppgiften? Anordnandet av pristävlingar för det bästa under ett år utförda arbetet skul- le stimulera en sådan verksamhet på ett effektivt sätt. 14 TEKNIK för ALLA Utbildning och tekniska fritidssysselsättningar för pojkar av verkstadsin 0. Å. E. Fristedt D: olika funktionerna i vår industri, som vi äldre nu utföra, skall i fram- tiden överlåtas åt våra efterkommande. Våra pojkar äro därför de, som längre fram skola fylla de poster vi själva nu bekläda. Den som gör sig mödan att tänka på konsekvenserna härav, finner då, att det är av yttersta vikt att dessa ynglingar nu få en sådan utbildning, att de i framtiden bli väl skickade för sina uppgifter i samhället. Frågorna hur, var och när en sådan utbildning kan äga rum, tränga sig då i förgrunden, Som bekant ha våra pojkar olika möj- ligheter att skola sig. För dem som un- der dagtid ha tillfälle bevista våra yr- kesskolor och läroanstalter, förefaller sa- ken lätt och enkel, men om dessa skall jag här inte orda. I stället vill jag framföra några synpunkter om dem som endast ha fritiden till sitt förfogande. sikter finnas där man råkat hamna. Man skall inte famla hit och dit med den tanken, att man endast vill söka sig till någon annan arbetsplats. Ett sådant sätt att handla förstör de möjligheter, man faktiskt har på de flesta arbets- platser och hindrar en från att komma framåt. Den, som tycker att han beford- ras för sakta, skall aldrig ge upp just därför. I stället bör han genom steg- rad flit, noggrannhet och punktlighet göra sig bemärkt. Arbetsledaren ser nog förr eller senare, vad för slags medhjäl- pare han har. Er pojke, som är intresserad av flyg- maskiner, bör söka sig till en flygma- skinsfabrik och stanna där minst 5 år. Om han är energisk och samtidigt begå- vad, är det ganska sannolikt att han blir kvar där för livet. Ett eller annat av- brott för utlandspraktik ökar hans värde i kvalitativt hänseende. Detsamma är förhållandet t. ex. vid tillverkning av elektriska maskiner eller apparater eller inom andra områden. Huvudsaken är att han håller sig till någon bestämd bransch. Om man däremot arbetar någ- ra veckor här och några månader där, så visar detta, att man själv inte vet var man hör hemma, och då förlorar arbets- ledningen förtroendet för den framtida utbildningen. Att anställa sådana poj- kar leder till mera besvär än nytta. Des- sa ynglingar bli, som det heter i ett eng- " elskt ordspråk: Jack of all trades but master of none (Klåpare i alla yrken men mästare av inget). Det är alltför svårt att försöka lära sig yrken inom flera branscher, det le- der blott till fiasko. Man bör begränsa