Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tigerbron, av Warren Hastings Miller - Sjätte kapitlet - TfA utställer - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
järnvägen till Vinh. Han hade säker-
ligen ständig beröring med de vilda
stammarna, som bodde i djungeln.
Cornys tankar gingo genast till fa-
dern.
— Har ni någonsin under era fär-
der genom det inre av landet hört ta-
las om forskningsresanden Pierre
Menagére? frågade han.
Unge Wellington skakade på huvu-
det.
— Han var nog före min tid, an-
tar jag. Jag har bara jobbat i det här
distriktet i tre år. Dessförinnan var
jag i Siam.
Corny lyssnade med beundran till
denne gladlynte unge britt, som tala-
Pröva Er
intelligens
på de knepiga all-
mänbildningsfrå-
gorna i tidningen
VECKANS
ÄVENTYR
Läs vidare varje
vecka de spän-
nande och väl-
skrivna novellerna.
Veckans Äventyr
utkommer tisdagar
och kostar endast
35 öre
Köp
VECKANS ÄVENTYR
med
sex starka serier
18 TEKNIK för ALLA
de i så lätt ton om tre års vistelse i
Indo-Kina, föregången av ett obe-
stämt antal år i Siam. Säkert måste
han ha hört talas om Pierre Mena-
gere. Corny gjorde ett nytt försök.
— Denne Pierre Menagére var
min far, sade han. Jag var med ho-
nom här i Indo-Kina för flera år se-
dan. Vi var i Ventiane, tempelsta-
den i Laos, och neråt floden vid Sa-
vannaket. Det var han, som upptäck-
te de där tenngruvorna vid Hin
Boun.
— Åh, var det det? sade Welling-
ton intresserat. Då måste ni vara för-
mögen vid det här laget.
— Nej. Han försvann vid en av
massakrerna under världskriget, och
vi har aldrig hört något av honom se-
dan... Det är sju år sen. En vit
man kan inte vara försvunnen så lång
tid i det här landet. Infödingarna
skulle prata om honoin, om han ännu
vore i livet.
— Det må jag då säga! sade Wel-
lington. Och ni har kommit hit för att
leta rätt på honom? Ni är en duktig
grabb!
— Både för den sakens skull och
för bron, sade Corny. Jag är chef för
kulierna vid brobygget. Alla männi-
skor har gett upp hoppet om Pierre
Menagére vid det här laget, utom jag.
Har ni aldrig hört någon av de vilda
hövdingarna i Moi- och Kha-stam-
marna nämna något namn, som lik-
nade hans?
— Nej, tyvärr inte. Men jag har
en gång sett en riktig hkmer. Ni kän-
ner väl till de där gamla stammarna,
som har byggt alla de här templen,
t. ex. Ankor Vat och Ventiane och
Chieng Huang. Jag skulle kunna svä-
ra på, att karlen var en ättling i rakt
nedstigande led av dem. Ingen sån
där snedögd mongol. Rak näsa, regel-
bundna ansiktsdrag, gröngrå ögon.
— Gröngrå ögon! upprepade Cor-
ny, och en häftig ilning av hopp ge-
nomfor honom. Hans egna ögon voro
grå med en lätt dragning åt grönt,
men hans fars hade varit ännu mer
gröna. Berätta om honom!
— Förbaske mig, om han inte på-
minde lite om er — men vi är faktiskt
lika allihop, om man jämför oss med
den mongoliska typen. Det kan tän-
kas, att han var en hinduisk helig
man, som kommit över hit på ett el-
ler annat sätt.
— Helig man! upprepade Corny,
och hans hopp sjönk åter.
— Ja, just det. Han är den för-
nämste bongen i ett munkkloster uppe
1 bergen på andra sidan Chieng
Huang. Han klarade mig en gång ur
TfA utställer
På ungdomsutställningen ”Vi vill” i
Hälsingborg deltog Teknik för Alla som
enda representant för pressen med en
mycket uppmärksammad monter. Ut-
ställningen har varit anordnad av de
ideella ungdomsorganisationerna i Häl-
singborg.
ett otrevligt bråk med några Moi-
hövdingar. De kunde inte begripa,
varför jag skulle föra mina elefanter
genom deras område. De tycks ha för
vana att göra av med främlingar, så
fort de får syn på dem i sina berg.
Det såg förbaskat otrevligt ut ett tag!
Den routen skulle spara mig fyrtio
miles väg genom djungeln, men de
ville inte släppa fram mig, och det
sade de med bågar och spjut. Och
därför satte jag mig upp på min ele-
fant med geväret över knäna och
skickade efter den närmaste bonzgen.
Och det var den här karlen, som kom,
och jag trodde först det var en vit
man. Man han förstod inte engelska.
Vi talade tonkinesiska. Ett enda ord
från honom ordnade allt. Jag skulle
erlägga en tribut av så och så mycket
tobak, och så var saken klar . .. Jag
har gjort det sedan varenda gång, jag
har kommit den vägen.
— En buddhistpräst? sade Corny,
och hans hopp dog. Då kan det inte
vara min far. Han skulle ha skrivit
till. oss för länge sen, för post går
fram till Chieng Huang. ’
— Det var en underlig typ att träf-
fa på däruppe, fortsatte Wellington.
Han är en faktor att räkna med i den
trakten. Jag fösökte tala hindustani
med honom, men han begrep det inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>