järnvägen till Vinh. Han hade säker- ligen ständig beröring med de vilda stammarna, som bodde i djungeln. Cornys tankar gingo genast till fa- dern. — Har ni någonsin under era fär- der genom det inre av landet hört ta- las om forskningsresanden Pierre Menagére? frågade han. Unge Wellington skakade på huvu- det. — Han var nog före min tid, an- tar jag. Jag har bara jobbat i det här distriktet i tre år. Dessförinnan var jag i Siam. Corny lyssnade med beundran till denne gladlynte unge britt, som tala- Pröva Er intelligens på de knepiga all- mänbildningsfrå- gorna i tidningen VECKANS ÄVENTYR Läs vidare varje vecka de spän- nande och väl- skrivna novellerna. Veckans Äventyr utkommer tisdagar och kostar endast 35 öre Köp VECKANS ÄVENTYR med sex starka serier 18 TEKNIK för ALLA de i så lätt ton om tre års vistelse i Indo-Kina, föregången av ett obe- stämt antal år i Siam. Säkert måste han ha hört talas om Pierre Mena- gere. Corny gjorde ett nytt försök. — Denne Pierre Menagére var min far, sade han. Jag var med ho- nom här i Indo-Kina för flera år se- dan. Vi var i Ventiane, tempelsta- den i Laos, och neråt floden vid Sa- vannaket. Det var han, som upptäck- te de där tenngruvorna vid Hin Boun. — Åh, var det det? sade Welling- ton intresserat. Då måste ni vara för- mögen vid det här laget. — Nej. Han försvann vid en av massakrerna under världskriget, och vi har aldrig hört något av honom se- dan... Det är sju år sen. En vit man kan inte vara försvunnen så lång tid i det här landet. Infödingarna skulle prata om honoin, om han ännu vore i livet. — Det må jag då säga! sade Wel- lington. Och ni har kommit hit för att leta rätt på honom? Ni är en duktig grabb! — Både för den sakens skull och för bron, sade Corny. Jag är chef för kulierna vid brobygget. Alla männi- skor har gett upp hoppet om Pierre Menagére vid det här laget, utom jag. Har ni aldrig hört någon av de vilda hövdingarna i Moi- och Kha-stam- marna nämna något namn, som lik- nade hans? — Nej, tyvärr inte. Men jag har en gång sett en riktig hkmer. Ni kän- ner väl till de där gamla stammarna, som har byggt alla de här templen, t. ex. Ankor Vat och Ventiane och Chieng Huang. Jag skulle kunna svä- ra på, att karlen var en ättling i rakt nedstigande led av dem. Ingen sån där snedögd mongol. Rak näsa, regel- bundna ansiktsdrag, gröngrå ögon. — Gröngrå ögon! upprepade Cor- ny, och en häftig ilning av hopp ge- nomfor honom. Hans egna ögon voro grå med en lätt dragning åt grönt, men hans fars hade varit ännu mer gröna. Berätta om honom! — Förbaske mig, om han inte på- minde lite om er — men vi är faktiskt lika allihop, om man jämför oss med den mongoliska typen. Det kan tän- kas, att han var en hinduisk helig man, som kommit över hit på ett el- ler annat sätt. — Helig man! upprepade Corny, och hans hopp sjönk åter. — Ja, just det. Han är den för- nämste bongen i ett munkkloster uppe 1 bergen på andra sidan Chieng Huang. Han klarade mig en gång ur TfA utställer På ungdomsutställningen ”Vi vill” i Hälsingborg deltog Teknik för Alla som enda representant för pressen med en mycket uppmärksammad monter. Ut- ställningen har varit anordnad av de ideella ungdomsorganisationerna i Häl- singborg. ett otrevligt bråk med några Moi- hövdingar. De kunde inte begripa, varför jag skulle föra mina elefanter genom deras område. De tycks ha för vana att göra av med främlingar, så fort de får syn på dem i sina berg. Det såg förbaskat otrevligt ut ett tag! Den routen skulle spara mig fyrtio miles väg genom djungeln, men de ville inte släppa fram mig, och det sade de med bågar och spjut. Och därför satte jag mig upp på min ele- fant med geväret över knäna och skickade efter den närmaste bonzgen. Och det var den här karlen, som kom, och jag trodde först det var en vit man. Man han förstod inte engelska. Vi talade tonkinesiska. Ett enda ord från honom ordnade allt. Jag skulle erlägga en tribut av så och så mycket tobak, och så var saken klar . .. Jag har gjort det sedan varenda gång, jag har kommit den vägen. — En buddhistpräst? sade Corny, och hans hopp dog. Då kan det inte vara min far. Han skulle ha skrivit till. oss för länge sen, för post går fram till Chieng Huang. ' — Det var en underlig typ att träf- fa på däruppe, fortsatte Wellington. Han är en faktor att räkna med i den trakten. Jag fösökte tala hindustani med honom, men han begrep det inte.