TEKNIK för ALLA förrän man hunnit linda det fordrade antalet varv. Vi ange lindningssche- mat exempelvis för det fall, att varje härva skall innehålla 3 varv: L2 — S1—S4—S5SI1—S4—S1— 5854 — L3 — 0. s. v. Serielindningen enligt fig. 17 ger schemat: L1 — S3 — S7 — L9 — S1l1 — S15 — L17 — S2 — S6 — L8 — 0. s. v. — L10 — S12 — S16 — L1. Även i detta fall visar schemat blott ett enda lindningsvarv pr härva. Vid exempelvis 3 varv pr härva få vi i stället: LI — S3 — S7 — S3 — $S7 — S3 — $S7 — L9 — o. s. v. Medan parallellindningen icke har några särskilda krav på antalet spår och lameller, blott spårens och lamellernas antal är detsamma — vid små maskiner kan dock förekomma, att vi ha dubbelt så många lameller som spår, varvid varje spår i ankaret tjänstgör som två sammanslagna spår, d. v. s. innehåller 4 härvsidor — kräver serielindningfen emellertid spe- ciella förhållanden. Enligt schemat se vi, att för varje gång vi längs lind- ningen komma runt ankaret sker en förflyttning till nästa lamell. Antalet lameller får därför icke vara vilket som helst, då vi kunna riskera att efter ett varv runt ankaret komma tillbaka till utgångslamellen. Vid ankarlind- ningar tala vi om begreppet lamellsteg, som vi beteckna med y, och var- med menas det antal lameller vi förflytta oss framåt på kommutatorn med tillhjälp av en härva. I fig. 17 är lamellsteget exempelvis 8. Kallas antalet lameller i kommutatorn för n, och antalet poler i maskinen för p, erhålla vi för serielindningen följande fordran: Ne ÖS skall vara ett helt tal. (20) För fig. 17 erhålla vi i detta fall y — 7 —! lamellsteget alltid lika med 1. = 8. För parallellindningen är Av stor vikt är dessutom att vi känna till strömfördelningen i ankaret för de båda lindningsslagen. För en tvåpolig generator eller motor, försedd med parallellindning, är det ganska klart att de båda borstarna uppdela ankarlindningen i två lika parallellkopplade hälfter. För en fyrpolig maskin erhålles på samma sätt en uppdelning av ankarlindningen i 4 sinsemellan exakt lika parallellkopplade strömkretsar. Kallas generellt antalet paral- lellkopplade strömkretsar hos lindningen för c, erhålles således för parallell- lindningen: (= 10 där p som förut betyder antalet poler i maskinen. För en serielindad maskin kan man i stället konstatera, att oberoende av antalet poler alltid erhålles c = 2. För en tvåpolig maskin är det således beträffande antalet parallellkopplade strömkretsar i ankaret fullkomligt godtyckligt, om maskinen förses med parallellindning eller med serielind- ning, då båda dessa lindningar i detta fall ge c = 2. Det är först vid maski- ner, som innehålla 4 poler eller fler, som de båda lindningstyperna skilja sig från varandra i detta avseende. Jämförelse mellan de båda ankarlindningarna Båda lindningstyperna ha sina fördelar och nackdelar, men för exem- pelvis bilgeneratorer har utvecklingen visat, att serielindningen många gånger är att föredraga. Som regel kan sägas, att mindre generatorer, d. v. s. generatorer för lägre effekt, i regel alltid ha serielindning, medan generatorer för större effekter ha parallellindning. Följande skäl kunna anföras, varför serielindningen väljes för mindre generatorer med fyra eller flera poler. ; Den i ankaret inducerade spänningen är som framgår av formel (21) proportionell mot förhållandet mellan det totala antalet ledare i ankaret, vilket antal vi beteckna med n, och det ovannämnda värdet på c, eller med andra ord proportionell mot n, :c. Önska vi en viss spänning, är såle- des denna kvot given. Ju större c göres, desto större måste också n, göras. Hos serielindning ha vi funnit, att c alltid är = 2, medan hos parallellind- ningen c blir lika med antalet poler, d. v. s. 4, 6, 8 o. s. v. Serielindningen ger alltså det minsta antalet ledare i ankaret, varigenom varje ledare kan göras motsvarande tjockare och robustare, vilket givetvis är en fördel. < ARRENDE AEE