OMLINDNING och beräkning av DEL 3. (Forts. fr. föreg. nr.) OMLINDNING AV SMÅ LIKSTRÖMSMASKINER SMAMOTORER Kommutatorns och lamellernas dimensioner äro avpassade för den ström- styrka, som maskinen är beräknad för. Man kan därför icke utan vidare räkna om och omlinda en generator för relativt låg ström till en generator som lämnar avsevärt större ström med-motsvarande lägre spänning, utan att först undersöka de använda kolborstarnas strömbelastning. För mjuka kol- och grafitborstar äro 8—10 ampére/ecm? och för hårda borstar 3 å 5 ampére/cm? vanliga värden. Ökas dessa värden alltför mycket, blir borstarna varma förutom att gnistbildningen kan bli besvärande, varige- nom lamellerna brännas. Vi ha ingen möjlighet att här ingå på de problem, som uppstå i samband med strömuttagningen från kommutatorn, den s. k. kommuteringen, då utrymmet icke tillåter detta. Det bör påpekas, att en erhållen besvärande gnistbildning många gånger kan mildras genom utbyte av kolborstar till annan kvalitet. Vid startmotorer eller maskiner med synnerligen stor ström, använder man i stället bronsborstar. Ankarlindningar Vid inläggning av ledare i ankarets spår kunna dessa antingen i förväg iordningställas till härvor, omfattande ett visst antal lindningsvarv, och som läggas ned i spåren, eller också kunna dessa lindningsvarv åstadkom- mas genom direkt lindning i spåren till härvor. Den använda bomullsom- spunna koppartråden kan antingen ha rund sektion eller också ha en rek- tangulär eller kvadratisk sektion. För de maskintyper, som det här är fråga om, torde den runda koppartråden vara den vanligaste. Vi särskilja två huvudtyper av lindningar, nämligen den enkla parallell- lindningen (även kallad slinglindning) och serielindningen (även kallad våglindning). Parallellindningen framställes schematiskt I sas 10 Och serielidningen på samma sätt i fig. 17. I båda fallen ha vi tänkt oss en fyr- polig maskin, varvid polerna i figurerna framställts som rektanglar. An- karlindningen har tänkts utbredd i ett plan och nedlagd i 16 resp. INESPar; vartill motsvara 16 resp. 17 lameller på kommutatorn. Numreras mitt för varandra liggande spår och lameller med samma siffror, erhålla vi föl- jande lindningsschemor för de båda fallen, om vi beteckna exempelvis spår 10 med S10 och lamell 10 med L10. Parallellindningen enligt fig. 16 ger schemat: L2 — S1 — $4 — L3 — S2 — 85 — 14 — S3 — S6 — L5 o. s. v. — L16 — S15— S2 — L1 — S16 — 93 — L2. Vi komma alltså tillbaka till samma lamell, som vi utgingo ifrån. Lindningen bildar således en helt sluten strömkrets, vilket är fallet hos alla ankarlindningar. Att lindningen kallas slinglindning är nu lätt att förstå, då den bildar en hel serie efter varandra lagda slingor, som var och en omfattar poldelningen. Antalet borstar måste här vara lika stort som antalet poler, varvid varannan borste sammankopplas. I varje spår kom- mer här liksom för ankarlindningar i allmänhet att finnas härvsidor, till- hörande två olika härvor. Dessa härvsidor läggas ovanför varandra i spå- ret, varvid i figurerna 16 och 17 genom heldragna linjer angivits de delar av respektive härvor, som ligga överst. En viss härva kommer således att i ett spår ligga överst och i ett annat spår underst. Man kallar detta slag av lindning för övergångslindning. Den i förväg iordningställda härvan måste således förläggas i två plan enligt fig. 18. Vid den direkta iläggnin- gen av tråden i ankarets spår sker denna uppdelning i två plan automa- tiskt, då man vid lindningen hela tiden förflyttar sig utefter ankarets yta åt samma håll. Det angivna lindningsschemat fig. 16 visar emellertid en lindning, där varje härva endast innehåller ett enda lindningsvarv. Oftast får man räkna med, att varje härva kan innehålla flera varv. Lindningen blir precis den- samma blott med den skillnaden, att man icke övergår till nästa lamell TEKNIK för ALLA 27 TONER NV AN Se