styvhet. Sålunda utfördes rörformiga tvärsträvor och senare tvärsträvor med X-, K- eller andra former. Slutligen övergick man till den s. k. lådramen ge- nom hopsvetsning av olika balkar till lådformiga partier. Den nutida bilstommen består sålunda uteslutande av helt omslutna järnbalkar, som antingen kunna vara lådformiga eller rörformiga. En sådan sluten järn- balk har betydligt större hållfasthet och framför allt styvhet än en öppen balk, även om denna har större vägg- tjocklek. Byggandet av sådana lådramar har emellertid blivit möjligt endast ge- nom svetsningsteknikens kraftiga ut- veckling. En helt annan väg gingo de konstruk- törer, som i första hand sökte ersätta ramen med en mittkropp på vanligt sätt. Denna kan antingen utgöras av ett kraf- tigt rör eller av en lådformig kropp. Jäm- te kompromisslösningen att förse en så- dan centralkropp med skänklar, framtill för uppbärande av motorn och baktill för fastsättning av kraftöverföringen resp. fjädrar, utvecklades denna konstruktion fullt konsekvent genom fastsättning av centralröret vid <motorblocket och vid bakaxelkåpan. I detta fall äro således motorblock och olika kå- por delar av bilens bärande konstruktion. En sådan centralkropp utgör egentligen ingenting annat än en ryggrad, som i stället för ett centralrör kan tänkas åstadkommen på så sätt, att de båda Centralrörsarmen utgöres i sin mest fulländade form av ett enda bärande tör, som är fast- satt vid motorbloc- ket och vid bak- axelkåpan. Kar- danaxeln från mo- torn till differen- tialen ligger inuti detta rör. Gaffelramen har utvecklats från cen- tralrörsramen. Den består antingen av en rörformad eller lådformad mittel- del, som i båda ändar övergår i gaffelformade bal- kar. En styv ryggrad, i själva verket lik- nande en mittel- kropp, åstadkom- mes genom sam- mandragning av de båda längsgående rambalkarna, som sammansvetsas med varandra. På detta sätt erhålles en bil- stomme form. med XX- längsgående balkarna i en låd- eller rör- ram sammanföras till vagnens mittaxel. På detta sätt bildas en bilstomme, som närmast påminner om ett X. Strävan att åstadkomma en vikts- minskning ledde till borttagande av ra- men genom lämplig omkonstruktion av karosseriet till en självbärande kropp. Redan plattformsramen närmar sig den- na lösning av självbärande konstruktion, då den svetsas samman av lådbalkar till en karosseribotten. Ofta sammansvetsas till och med karosseriets bärande hörn- balkar med bilstommen. Det helt själv- bärande karosseriet utgör alltså ingen- ting annat än en konsekvent vidare ut- veckling av plattformsramen. I detta fall sammansvetsas med karosseribotten Det självbärande karosseriet — utgör den logiska utveck- lingen av platt- formsramen. = Vid denna . utförings- form <Tfinnes = ej längre någon ram, utan karosseriet, som i regel allt- igenom wutföres av stål, uppbär motor jämte alla delar av kraftöverföringen liksom fjädrar för hjulen. Vid plattforms- ramen är karosse- ribotten jämte and- ra delar av karos- seriet sammansvet- sade med den låd- formiga, egentliga ramen till en enda kropp. särskilda förstyvningsstycken, som ge hela konstruktionen en hög grad av formhållfasthet. Dessa utgöra de i dag vanliga for- merna av bilstommar, som alla bygga på samma grundprincip, nämligen åstad- kommandet av stor styvhet och stor böj- hållfasthet. Detta erhålles i första hand genom användningen av möjligast slut- na balkkonstruktioner. (ran tagg, Lan, S 4 >