I | | i SKORSTENS- MURARE ; Stockholm håller på att få en ny skor- ben, en stor präktig en, som skall sköta Sm draget åt Sabbatsbergs nya värme- fontral: Skorstensmurare Ferdinand Jans- Jon med sina två söner Erik och Bertil utför arbetet i Skånska Cementgjuteriets regi. Det är den 185:e i ordningen som ”pappa” Jansson bygger, så han kan konsten, och den äldre av sönerna, Erik, har redan hunnit med 18. Förutom en massa reparationer förstås, vilka äro de verkligt riskabla företagen. Murarfamil- jen Jansson kan berätta hårresande his- torier. om gamla skrabbiga skorstenar, som rasat eller svajat i blåsten som met- spön, men man har klarat sig utan större blessyrer. En skorstensmurare får inte lida av svindel. Att få hantlangare att tåla höjderna är det svåraste. Den här avbildade bjässen, som nu håller på att resas över Vasaparken, blir 70 meter hög, innehåller bortåt 70.000 tegel och kommer i färdigt skick att väga — ja vad tror ni? — 475 ton! Så det är inga lek- saker precis. Bottendiametern är 5,85 meter och materialet hämtas från Skåns- ka Cementgijuteriets tegelbruk i Lomma i Skåne. Murarna ha det rätt besvärligt att komma upp till sin höga arbetsplats, och fördenskull nöjer man sig med en enda matrast om dagen. Man får ett be- grepp om skorstenens storlek, om man betraktar trion Jansson på väg upp. My- ror på en trädstam! TfA-foto: Norrvi. ga hantlangare, både nalen utgöres i detta lle Abrahamsson, som r, ställningar och. allt inder man sig av inte ra förbindelserna har , som fungerar så fint vit upp ett stycke och ignalerar Roos ”klart, sson just på en slinga. TEKNIK för ALLA 17