(Forts. fr. föreg. nr.) [ÖRE det de gingo tillbaka, berät- tade Corny för chefen om den mystiske bongen i klostret nära Chi- eng Huang. — Jag tycker, att saken bör under- sökas, sade Wellington allvarligt till Gidge. Mannen kan visserligen vara en ättling av de gamla khemrs, men det är knappast troligt. Det kan hän- da, att han är unge Cornys far. Den möjligheten finris. Det finns en ir- ländare uppe i Tenasserim, som har blivit fanatisk buddhist och till och med har glömt bort sin engelska. Han talar burmesiska. — Ja, men varför? Varför? pro- testerade Corny. Min far var forsk- ningsresande. Även om han blev bortförd och hölls fången under lång tid, skulle han ändå försöka komma i kontakt med mor och mig, så fort en möjlighet yppade sig. Och vad det beträffar, att han skulle ha glömt oss, så är det omöjligt. — Jaså, sade Wellington. Allting Varm Tussin VID HOSTA -— Milt och behagligt I vid Iluftrörskatarr, bronkialastma 1 och förkylningshosta. | slemlösande , j | Med a ) $ bruksanv. 1: 25 apotek j Lå LINDHOLMS DROGHANDEL b 3 Bildad 1902 Tel. 832547 $ / Stockholm 21 i <A FESUSVIGEEEN JA, FÖRA PN Vv DEDE 18 TEKNIK för ALLA SAR - | 4 AV WARREN HASTINGS MILLER TfÅ:s följetong är möjligt i det här landet! De här Moi-hövdingarna känner till en del egendomliga tortyrmetoder. — Tala inte om det! sade Corny och ryste. — Ni måste se den möjligheten i ögonen. Vad var det, som vållade så många fall av amnesi, minnesförlust, ni vet, under världskriget? Granat- chockerna, helveteslarmet, det ohygg- liga eländet — vem vet, vilka nerver det är, som angrips? Men man för- står sig på att komma åt just de ner- verna här i Asien. Jag anser, att er unge medhjälpare bör hälsa på den där bongen och tala med honom, till- lade han, vänd till Gidge. Wellingtons resonemang hade gjort djupt intryck på Gidge. Han såg tankfullt på Corny och sade: — När arbetet på bron har kom- mit lite längre . Då borde jag ordna saken . .. Skulle ni kunna ta honom med er på en av era färder, Wellington? — Det går bra. Mina avverknings- distrikt ligger inte fullt fem miles från det där klostret. Det skall jag gärna göra. é — Jaha, hinna med på något sätt. varande får vi låta det vara. Corny sade inte så mycket. Även på honom hade Wellingtons ord gjort intryck. Wellington kände till skogs- vildarnas seder och bruk bättre än någon annan. Men det förföll så otroligt! Skulle hans far nu vara en buddhistpräst? Och allt medvetande om hans forna liv som forskningsre- sande skulle vara utplånat? Vad hade Corny, vi får försöka För när- SAMMANDRAG. Ett amerikanskt bolag erhåller beställning på utförandet av en järnvägsbro i Indo-Kina. Det är upptakten till den äventyrsfyllda be- rättelse, vars personer äro de amerikanska ingenjörerna Brandt — vanligen endast kal- lad Gidge — expeditionens chef, samt George Griffin, kallad Griff, Red Buckley och huvudpersonen Cornelius Menagére, vanligen kallad Corny. Trots sin ungdom har Corny fått chefens tillstånd att medfölja expeditio- nen till Indo-Kina. Han har nämligen yppat för Mr Brandt, att han som ung pojke varit i Indo-Kina och där förlorat sin far, som spårlöst försvunnit i djunglerna och nu av alla betraktas som död — utom av sonen. Expeditionen blir fördröjd av en koleraepi- demi, och Corny stannar frivilligt i karantän i Vinh för att ordna transporterna av stålet till bron. Under transporten av stålet på den nybyggda järnvägen urspårar vagnarna i en kurva i närheten av byggnadsplatsen och störta ned i en djup ravin. Corny slipper sedan ut ur karantänen i Vinh och har just med ett lok anlänt till brobyggnadsplatsen där han genast kastar sig in i arbetet. En kväll söker han efter en för- - svunnen låda vid olycksplatsen, då Kung Tiger låter höra sin rungande stämma i djungeln. Corny är obeväpnad och anfalles av tigern men får i sista stund oväntad hjälp av en vit man. Vid ett samtal med honom vaknar på nytt Cornys hopp om att träffa fadern i livet. de gjort med honom? Och hur skul- le man åter väcka hans minne till liv? Skulle han kunna känna igen sin egen sin, när de träffades? Corny ryckte upp sig ur dessa dystra funderingar. För hans del fanns det bara en enda praktisk åt- gård att vidta: han skulle följa med Wellington till det där klostret. De skulle fara dit, så snart han kunde undvaras från arbetet på bron. Det blev en munter kväll för dem allesammans i hyddan. Wellington skildrade på sitt sakliga sätt många spännande äventyr, som han hade upplevt under sitt arbete som timmer- avverkare. Det var ännu ett stort och viktigt område av den vite mannens ekonomiska verksamhet i Indo-Kina. Det hade sin egen teknik med ring- RR