MODELLBYGGARE! Bygg våra replikamodeller i ska- la 1:50. CUR TISS P-40 Amerikanskt jaktplan. JU TIN INO 1 ET SRS D VGER TRSKASGGLANSGOSES kr. 0:45 Ma [erialSaCSHes sep rer So SSA SS kr. 1:35 JUNKERS Ju 87 ”S T UK A” Tyskt störtbombplan. IA TB 19818 BSR AN NINA NS EES AE SCOEDGT GÖ kr. 0:45 MateridlSäL6Skö as os. ss SEN Sj NA kr. 1:45 LOCKHEED P-38 Amerikanskt jaktplan. 11919 13010 -0e RE OT DRAG TR BEE SEEv kr. 0:45 Ma berialSa lst. 8 serssle. fer RSA kr. 1: 65 Ritningarna till ovanstående modeller äro utförliga samt försedda med bygganvis- ningar och originalplanens data. Materialsatserna till ovanstående modeller innehålla kontursågat trämaterial för bygge, lim, grundlack, sandpapper m. m. Scheelegatan 18, Stockholm. FRXpeM ss POSTE AT KIEL plus porto Hobbycirklarnas Inköpscentral 20- TEKNIK för ALLA Det är den andan, jag kräver av er! Det betyder, att ingen får spjärna emot, och att ingen får hänga upp sig på någon annans handlingssätt. Cor- nys babu försöker inte alls göra några svårigheter för er, Red, han måste helt enkelt hålla sina listor i ordning, annars kommer vi snart inte att ha ett verktyg kvar. Härute i vildmarken måste det varje kväll kontrolleras, att de finns kvar . .. Ni två är tvungna att samarbeta. Och därför vill jag, att ni ska ta varann i hand på det, nu med detsamma, och glömma bort osämjan. — Ja, inte mig emot, sade Corny och räckte fram handen. Red tog den, men hans leende var elakt. SJUNDE KAPITLET "igern — här- << IT jat svårt bland kulierna i natt, sahib. Ngong Yee blev tagen. Djihani = stod framför -Corny och kliade sig på näsan. Det var två dagar efter Cor- nys äventyr med den första tigern. Under tiden hade byggnadsställnin- gen blivit färdig, och uppe på den växte den långa järnbron fram. Äss- jor flammade och röko i det heta sol- skenet högt över Song Ans floddal. Maskindunk hördes från kompres- sorn, som arbetade i sitt skjul. Med jämna mellanrum förkunnade det skarpa knattret från en nithammare, att ännu en nit drevs in. Ännu så länge var bron bara två rader bär- balkar med ändarna fästade i var- andra. Om ställningen under den ramlade, skulle den svikta och brista som en sträng. Gidge gav oroligt akt på dammbyggnaden under det varje eftermiddag återkommande åskväd- ret. Det kom regelbundet klockan två varje dag och medförde en förfärlig kanonad av våldsamma åskskrällar och flammande blixtar. En grumlig och kokande vattenflod kastade sig mot byggnadsställningarnas grund, som Cornys elefanter hade hjälpt till med att bygga. Corny blev bestört över förlusten av kulin och över underrättelsen, att den andra tigern hade återvänt. .— Jag har inte hört honom ryta nu på en tid, och jag hoppades, att han hade gett sig iväg, sade han. Sitt äventyr med den första tigern åter- upplevde han ännu i nattliga skräck- drömmar. — Han bli människoätare, sahib, förklarade Djihani. Varför ryta, när han bara behöver hålla vakt? Ett ry- tande bli en varning. Denne Ngong Yee skulle förstås gå bort från barac- kerna i något fånigt ärende i går kväll. Jag har lagat inhägnaden. Han för- sökte klättra över den och tigern knep honom, som om det hade varit en höna. — Vi ska tjudra en get åt honom i kväll, du och jag, sade Corny. Glöm inte bort att ordna med den saken. Gidge drev på alla sina underly- dande, emedan han ville ha bron nå- gorlunda färdig, innan någonting hann hända med byggnadsställningar- na. Så snart en snedsträva hade kom- mit på sin plats, togo nitarna hand om den. Blåsbälgarna, som manövrerades av kulier, väste oavbrutet. Glödheta nitar flögo genom luften och upp- fångades skickligt i ämbar, varifrån de lyftes upp med tänger. Corny och hans babu hade full sys- selsättning i förråden, där den förre med blåkopian i handen letade upp det bromaterial, som behövdes, och den senare förde in det i sina anteck- ningar, allteftersom det bars bort till arbetsplatsen. Det var en stor dag för brobyggarna. Klockan fyra på efter- middagen fattades bara brons tunga krönbalkar, dess dragstänger — och ungefär en miljon nitar. Reds fientlighet hade skenbart lagt sig, men han och hans hantlangare ha- de fortfarande ett horn i sidan till Corny. De slogo inte längre kulierna sedan Corny hade rapporterat två av dem, och de vågade inte öppet ställa till något krångel för honom. Men de- ras älsklingstrick för att reta Corny var att tappa allt möjligt. Dalbottnen började bli översållad med stockar och brädstumpar, som de av vårds- löshet — eller med avsikt — tappa- de. Det hörde till Cornys åligganden att hålla dalbottnen fri från allt, som kunde bilda en timmerbråte, om flo- den svämmade över, och det visste de. Corny kände sig upprörd över de- ras fräckhet. De visste mycket väl, att de hotade hela brobygget genom att släppa ner allt det där skräpet. Han kunde inte göra allting. Han hade ba- ra nätt och jämt så mycket folk, som behövdes för att skaffa fram materi- al, när arbetet pågick för fullt. Antag att floden svämmade över och med våldsam kraft drev timmerbråten mot