byggnadsställningens grund, så att den rycktes bort! Då skulle hela bron stryka med! Ken blev fyra, och Corny gick bort till den stora burmesiska mäs- singsgong-gongen för att ge signal till att elefanterna skulle upphöra med arbetet och föras till sitt dagliga bad. När de hörde ljudet av gong-gongen, började de alltid trumpeta av förnö- jelse, fläktade med sina stora öron, släppte vad de än buro i snablarna och gåvo sig iväg nerför stigen, som led- de till en utvidgning i Song An. De voro som lyckliga barn, som få sprin- ga ut och leka. De gingo så långt ut, att vattnet nästan gick dem över ryg- gen, och duschade varandra med vat- ten från snablarna. Efter en timmes bad drevos de hem till sin inhägnad, där de stodo och åto i ett sträck hela natten. Corny tänkte just låta gong-gongen ljuda, när Red hastigt kom fram till honom. Vi arbetar tiden ut i dag. Så länge vi kan se. Det är chefens order, sade han med ett elakt leende. — O. K., sade Corny. Djihani! — Ja, sahib. — Det blir inget bad för elefanter- na i dag. — Hå! Vem säger det? fnös Dji- hani. — Chefen. Arbetet fortsätter utan avbrott, tills jag säger till. — Aiwa? Och vad kommer ele- fanterna att säga om det? — De arbetade alltid, när jag hade hand om dem, inföll Red. — Ja, och de skulle ha blivit sjuka, om du hade fått hålla på en vecka till! fräste Corny. Fem minuter förflöto. Htoo Mai, den största av elefanterna, kom tå- gande förbi med snabeln slingrad kring den första av de långa krönbal- karna, under det mahouten, som satt på hans nacke, hojtade till Corny på hindustani. Htoo Mais små röda gris- ögon betraktade gruppen kring gong- gongen, och så stannade han. — Är det inte på tiden, att du slår på gong-gongen, så att vi får sluta, tycktes hans ögon säga. Mahouten drev på honom. Htoo Mai tog fyra klumpiga steg i riktning mot bron, men stannade så igen. Balken föll till marken med ett dån, elefanten satte snabeln i vädret och trumpetade: ”Yi-ee!” Han visste mycket väl, att det var hans badtid. Hans trumpe- tande upprepades genast av de fem övriga elefanterna. Det hördes ett slammer av stål, som föll till marken, sedan klampade de allesammans iväg på stigen neråt floden, fläktande med öronen, medan deras mahouter få- fängt svuro på dem. Corny skrattade, när han såg dem ge sig iväg, och Djihani grinade med hela ansiktet. Red såg förbryllad ut. — Så går det; när man klemar och daltar med dem, förklarade han. Mr Brandt kom, och han var på då- ligt humör. Vem har sagt till om att elefanterna skulle sluta arbeta? frågade han. — Det är elefant-strejk, mr Brandt, sade Corny. Jag har inte så mycket som rört gong-gongen. Men Htoo Mai visste, att arbetstiden var slut. — Det var sjutton! sade Gidge hä- pet. Men jag kan inte finna mig i det. Skicka efter mahouterna och säg till dem, att de för de usla kräken tillba- ka till arbetet. — Nej, sahib, protesterade nu Dji- hani. Ingen man kan störa en elefant, när han badar. — Nå, men de kan åtminstone skaf- fa bort en del av all bråten nere i flod- dalen, när de ändå är där, sade Gidge i retlig ton. Liksom förena nytta med nöje, Corny! Säg till dem att jag vill ha det gjort! — Nej, Ers Nåd får ursäkta, pro- testerade åter Djihani. Efter badet kommer utfodringen. — Ja, men titta på dalbottnen där nere! Titta bara! röt Gidge. Den är full av bjälkar och plankor och bräd- stumpar och jag vet inte vad! Innan vi vet ordet av, kommer en översväm- ning och spolar bort alltihop. — Det är Cornys fel, sade Red. — Nej, det är det inte! Gidge vän- de sig mot honom med en genom- trängande blick. Tror ni inte jag vet, vad som har försiggått här? Chefen var verkligt arg. Han drev på männen hårdare än någonsin. Vid solnedgången voro de fortfarande i arbete. Bråten nere i dalgången fick ligga kvar så länge. De hade en frist till klockan två nästa eftermiddag, in- nan det dagliga åskvädret skulle göra situationen farlig därnere. Det blev kväll. Corny var döds- I Schematiskbild av DEJEKTOR kopplad till en Cornwallpanna « Dessa bränsleslukare blir NI kvitt med vår patenterade vwvattenrenare Dejektor. Därmed försvinner också de kostsam: ma PANNRENGÖRINGARNA, ty Dejek: tor avhårdar vattnet till 0 tyska gra: der och förhindrar slam: och stenbild» ningar. Ett 60-tal Industrier ha redan gått In för Dejektordrift. Rekvirera utförlig broschyr, VATTENRENARE MEKANISKA VERKSTADS AKTIEBOLAG MALMO trött. Han slängde sig på sin brits med kängorna på, för att få en stunds sömn. Han tyckte, att han bara hade legat ett enda ögonblick, när hårda tummar petade honom mellan revbe- nen, och Djihanis djupa röst sade: — Vakna, sahib! Håransiktet är i farten. Elefanterna har talat om det. (Forts. i nästa n:r.) Driftkostnad 2—3 öre pr mil. Kr. 2:80 (30 Bygg om Eder cykel till elektwisk drift. Monter. och arbetsbeskrivn. öre i frim. bifogas best.). Undervisningsboken innehåller bl. a. tering — ledningsdragning — motor-utväxling — startrelä — hur jag själv kan ladda batteriet — utrustningsdetaljer och var man kan köpa dem, m. m. Ing. E. GRAHN. Brännkyrkagatan 60, Stockholm. sändes mot postförskott mon- TEKNIK för ALLA = 21