Fig. 20. Correx-dosan, som rymmer 1 liter lösning. bl. a. därför bättre än någon annan framkallare för tank- och dosframkall- ning. Ett bra knep vid tillblandningen är att allra först lösa några stycken kri- staller natriumsulfit i vattnet. Härige- nom erhålles ett skydd för den efter- följande elonen under dess upplösning. Men man får ej lösa upp för mycket natriumsulfit först, ty då löser sig ej elonen. Den färdiga lösningen har mycket stor hållbarhet om den förvaras mörkt. Vid framkallning måste den ha normal rumstemperatur 18—20”C, högst 22”C. Utmärkande för denna framkallare är, att framkallningstiden är praktiskt ta- get konstant även vid längre tids an- vändning. Rörframkallning matörfotografen kan bekvämt ramkalla sina rullfilmer i ett ver- tikalt rör av glas, ebonit eller rostfritt stål, som är så långt, att filmen kan hänga rakt. Fig. 17 visar ett sådant framkallningsrör gjort av mycket tjockt och kraftigt, klart eller svart glas. Det rymmer 5144 liter lösning och är 1 m långt. Det klara röret (pris kr. 18:50) användes, om det kan förvaras i mörkt rum. Om röret däremot förvaras t. ex. i hörnet av ett ljust badrum bör det va- ra av svart glas (pris kr. 22: —).> Framkallningsrörets raka del fylles med D-76. Härför tillblandas lämpligen 6 liter lösning i en stor emaljerad hink el. dyl. Sedan röret fyllts återstår ju 3/4 lit. lösning, som hälles på en mörk flaska och användes för att fylla på rö- ret med färsk lösning. Med varje 6 X9- film bortföres ungefär 20 cc lösning, som måste ersättas med ny lösning — >Ensamförsäljare: Civ.ing. K. 0. Sjöström, Regeringsgatan 385, Stock- holm. 28 TEKNIK för ALLA aldrig med vatten. Franrikallaren förstö- res om den spädes ut med vatten! Om man sköter lösningen i röret ordentligt, håller den sig i åratal med oförändrad framkallningstid. Jag utför själv all rullfilmframkallning i ett sådant rör fyllt med D-76. Fastän det nu är tred- je året, jag använder samma lösning, ar- betar den lika bra som från början, och jag använder alltjämt samma medel- framkallningstid på c:a 8 min. Fram- kallningen blir med andra ord mycket billig med denna metod. Framkallningslösningen förvaras så- ledes alltid i röret och skyddas helst med ett flytlock, d. v. s. en skiva av paraf- finerat trä eller kork, som flyter på vätskan och tätar något så när runt om. Ett trälock: får ej göras för stort, så att det kan svälla och fastna, eller t. o. m. spränga röret. Helst skyddas rörets övre vidare del även av ett lock. Fig. 21. Under fastsättningsskenan på navet inskjutes först celluloidbandet och ovanpå detta filmens ena ände. Arbetssätt | Fe salsan tillgår så, att filmen tages ut ur rullen i mörker (se TfA nr 16), och förses med en tyngdklämma. Den senare hänges på en bygel, t. ex. av rostfri ståltråd, se fig. 17, varpå fil- men sänkes ned i lösningen så, att by- geln blir hängande på rörets kanter. Särskilt i början av framkallningen lyf- ter man då och då bygeln några deci- meter, så att lösningen kommer i rörelse. Det kan nämligen uppstå ett framkall- ningsfel kallat ”bromfel”, om filmen får hänga alldeles stilla. I en bild med stora kontraster, t. ex. innehållande en svart skorsten mot en ljus himmel, förbrukas framkallaren in- te så mycket i de nästan klara partier- na. Härifrån rinner då som fig. 18 vi- sar, färsk framkallare från det parti, som motsvarar skorstenen, ned över himmelen, där framkallningen bromsas något genom bromföreningar, som bil- das under framkallningens gång. Den färska lösningen ger då en kraftigare svärtad rand på himmelen rakt under skorstenen. På den positiva bilden erhål- les sedan en ljusare vit rand på detta ställe. Se fig. 19. Detta fel behöver man således ej riskera, om man emellanåt rör något på filmen. Framkallningen sker efter klocka. Med en normal flerskiktsfilm är fram- kallningstiden ungefär 8 min., medan som förut påpekats enskiktsfilmen for- drar något kortare tid. De utpräglat has- tiga filmerna, avsedda för fotografering vid elektriskt ljus, framkallas längre — i vissa fall upp till 18 min. När filmen är färdigframkallad, t. ex. efter 8 min., lyftes den upp, sköljes av helt hastigt i vatten och fixeras. Bekvämast är ju om man även har ett rör (av klart glas) för fixeringen. Då hänges filmen ned här på samma sätt under 10 å 15 min. Röret med fixerbad bör ej stå allt för nära framkallningsröret, så att det kan droppa fixerbad i framkallaren. An- nars fixeras som förut i en djup skål med fixerbad genom att dra filmen upp och ned för hand. Samma fixerbad som beskrivits i nr 16 användes. Den som är lycklig nog att disponera ett eget mörkrum bör placera framkall- ningsröret så, att det står klart för framkallning. I ett badrum står det be- kvämt i ett hörn bakom badkaret. Se- dan är det ett ögonblicks verk att taga av locket, sätta filmen i sina klämmor och hänga ned den. Allt kan med lika stor säkerhet utföras i fullständigt mör- ker, om man kan kontrollera tiden t. ex. på en väckarklocka med lysande ur- tavla. Den högkänsliga pankromatiska filmen slöjas ju mycket lätt även av det pålitligaste mörkrumsljus, varför den helst bör framkallas i mörker. I varje fall är det fördelaktigt att börja fram- kallningen av all pankromatisk film i mörker och ev. först efter 5 min. tända den svaga gröna mörkrumsbelysningen, om man vill kontrollera framkallningens gång genom att lyfta upp en del av fil- men ur röret. Jag vill dock ge det rå- det: se till att framkallaren har den rät- ta temperaturen och framkalla sedan bara efter klocka!