- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 18. 1 maj 1942 /
29

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotolaboratorium för amatörer, av K. O. Sjöström. III. Framkallaning i rör och dosa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Filmens efterbehandling
och torkning

å snart filmen varit i fixerbad nå-

gon minut, kan man tända vitt ljus.
Den sköljes sedan som förut i rinnande
vatten under 30 min. eller i ett handfat
med stillastående vatten, som bytes ofta.
Därefter granskas filmen noga. Det
händer nämligen lätt, att det bildas en
gråaktig beläggning, kalkslöja, på skikt-
sidan. Denna avlägsnas genom att un-
der 1 min. draga filmen i en skål med
vatten tillsatt med några droppar ätti-
ka (2 cc ättiksyra på 100 cc vatten).

Filmerna äro vanligen färgade med en
blå eller grön färg, som har till uppgift
att förhindra ljusgårdsbildning, alltså
ljusets reflexion och spridning inuti fil-
men vid exponeringen. Denna färg för-
svinner under framkallningen eller fixe-
ringen. Det händer dock hos vissa fabri-
kat, att färgen kommer fram igen, an-
tingen vid badning i ättika eller vid
torkningen. Om färgen blir fullkomligt
jämn över hela filmen, gör den ingen
skada vid kopiering eller förstoring.
Blir den däremot fläckig, bör den av-
lägsnas, vilket i regel går lätt genom
att dra filmen i en skål med utspädd
ammoniak (2 cc ammoniak på 100 cc
vatten) och hänga den direkt till tork-
ning utan efterföljande sköljning i vat-
ten. I svåra fall får man t. o. m. ställa
ett tefat med litet ammoniak alldeles
under filmen vid torkningen.

Filmen torkas f. ö. på samma sätt,
som tidigare beskrivits, i ett dammfritt
rum.

Framkallningsdosan

| Freese kan även ske i en

framkallningsdosa av bakelit. Meto-
den är inte lika pålitlig och bekväm som
tankframkallningen men kan ändå anses
bättre än framkallning för hand i skål.
I marknaden finns ett flertal olika mo-
deller av dosor. Här skall jag endast be-
skriva Correx-dosan (pris kr. 23:50 till
28: —), som jag funnit vara bra. Den
rymmer ungefär 1/2 liter lösning. Fig.
20 visar dosan med lock samt t. v. ett
nav, också av bakelit, med tillhörande
celluloidband, som är något längre än
filmen. Bandet är utmed båda sidor för-
sett med utpressade ”nabbar”.

Filmen och celluloidbandet rullas till-
sammans runt navet, så att vartannat
lager utgöres av filmen och vartannat
av bandet. Nabbarna hålla isär de
olika lagren på ett par millimeters av-
stånd från varandra. Filmen ligger där-
för inte i kontakt med celluloidbandet
annat än vid nabbarnas spetsar utmed
filmens kanter. Hela spolen lägges i do-
san, som fylles med framkallning. I ett
hål i locket insättes omvridningsaxeln,
som syns &t. v. i fig. 20. Med denna vri-
des navet runt under framkallningen.

Lösningen har fri passage till filmen
vid ytterändan av bandet och vid navets
gavlar, så att en jämn framkallning er-
hålles — om man nämligen vrider runt
navet under hela framkallningen. Får
det stå stilla, blir framkallningen ge-
nast ojämn.

Fig. 22. Vid hoprullningen hålles navet
med vänster hand med tummen försik-
tigt släpande mot kanten av filmen.

|D fylles den väl rengjorda dosan
med D-76. Sedan öppnas filmrullen i
mörker eller mörkrumsljus och lossas
helt från papperet. Inläggningen i dosan
framgår av fig. 21—23. Fig. 21 visar
navet med dess fastsättningsskena på
kärnan. Under denna inskjutes först
celluloidbandet och ovanpå detta filmens
ena ände, varvid iakttages, att filmens
skiktsida kommer utåt. Filmen blir
minst utsatt för skador, om den rullas
ihop i en rulle så, som fig. 21 visar.
Hoprullningen göres som i fig. 22. Na-

vet hålles med vänster hand med tum- .

men försiktigt släpande mot kanten av
filmen, så att filmrullen rullas upp, när
man vrider navet runt med höger hand.
På detta sätt rullas film och celluloid-
band löst tillsammans kring navet,
varefter bandets fria ände tryckes fast
med den fjädrande plåtskenan i ytter-
änden. Se fig. 23.

Nu kan själva framkallningen börja.
Navet stoppas ned i dosan (fig. 23).
Detta göres snabbt, så att lösningen ge-

Fig. 23.

Navet med filmen stoppas
snabbt ned i dosan och framkallningen
börjar.

nast kommer i beröring med hela fil-
men. Går det för långsamt, erhålles lätt
ojämn framkallning. Navet lyftes upp
och ned en eller två gånger och stötes
försiktigt mot dosans botten, så att ev.
luftblåsor avlägsnas. Nu påsättes loc-
ket, omvridningsaxeln stickes genom hå-
let i locket så att det griper in i navet,
varpå detta vrides runt. Sedan måste
man fortsätta med kringvridningen un-
der hela framkallningen. Om man så
vill kan man nu tända vitt ljus, då loc-
ket är ljustätt. För att det inte skall
glida av, brukar man spänna fast det
med ett gummiband.

Metoden att lägga in filmer i den tom-
ma dosan och sedan fylla på framkall-
ning med en tratt genom hålet i locket
vill jag ej rekommendera. Den medför
stora risker för framkallningsränder
genom att lösningen först så småningom
når hela filmen.

Framkallningen avbrytes sedan t. ex. ef-
ter 8 min. För egen del gör jag alltid det-
ta genom att i mörkrummet taga av loc-
ket, lyfta upp navet med filmen och sänka
ned det ien djup skål med fixerbad efter
en snabb mellansköljning i vatten. I vitt
ljus kan man sedan rulla av filmen och
fixera den färdig för hand i skål.

Man kan emellertid även fullfölja he-
la arbetet i dosan utan att använda
mörkrum. Framkallaren kan hällas ur
dosan utan att locket behöver tagas av.
Den fylles sedan för en kort mellanskölj-
ning med vatten, vilket därpå ersättes
med fixerbad. Men denna procedur tar
en viss tid, vilket kan medföra risk för
ojämn framkallning. Det blir också svårt
att på detta sätt hålla en exakt fram-
kallningstid. Och om man behöver fram-
kalla flera filmer efter varandra, är det
olämpligt att förorena dosan med fixer-
bad. Då är det avgjort bäst att taga
upp navet efter slutad framkallning,
rulla av filmen fortast möjligt och se-
dan skölja och fixera för hand. Då be-
höver man inte sedan skölja navet och
bandet mer än helt hastigt i vatten och
torka dem väl torra med ren trasa, för
att de skola vara klara för ny framkall-
ning. Ha de varit nere i fixerskålen,
måste de sköljas en god stund före ny
framkallning.

Genom att utföra hela arbetet i mörk-
rum, kan man lätt rulla upp ett varv
av filmen under framkallningen för att
kontrollera, hur denna fortskridit — en
av de stora fördelarna med Correx-do-
san, jämfört med en del andra framkall-
ningsdosor.

En av dosframkallningens nackdelar
är den tidsödande inläggningen av fil-
men. Härvid blir den även lätt utsatt
för repning. Man måste vara fullstän-
digt torr om fingrarna, när man tar i
filmen, och får inte under några villkor
ta i själva skiktet, så att det får finger-
avtryck.

För en dosa, som rymmer 24 liter lös-
ning, iordninggöres minst 1 liter D-76,
som sedan användes upprepade gånger
och hälles tillbaka i förvaringsflaskan.
Vad som tidigare sagts om filmens ef-
terbehandling, avlägsnande av kalkslöja
m. m. gäller naturligtvis även här. Även
sköljningen kan utföras i dosan, men
bäst är att göra både fixering och skölj-
ning separat.

I nästa artikel behandlas kopieringen.

TEKNIK för ALLA = 29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:15:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-18/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free