- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 18. 1 maj 1942 /
29

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotolaboratorium för amatörer, av K. O. Sjöström. III. Framkallaning i rör och dosa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Filmens efterbehandling och torkning å snart filmen varit i fixerbad nå- gon minut, kan man tända vitt ljus. Den sköljes sedan som förut i rinnande vatten under 30 min. eller i ett handfat med stillastående vatten, som bytes ofta. Därefter granskas filmen noga. Det händer nämligen lätt, att det bildas en gråaktig beläggning, kalkslöja, på skikt- sidan. Denna avlägsnas genom att un- der 1 min. draga filmen i en skål med vatten tillsatt med några droppar ätti- ka (2 cc ättiksyra på 100 cc vatten). Filmerna äro vanligen färgade med en blå eller grön färg, som har till uppgift att förhindra ljusgårdsbildning, alltså ljusets reflexion och spridning inuti fil- men vid exponeringen. Denna färg för- svinner under framkallningen eller fixe- ringen. Det händer dock hos vissa fabri- kat, att färgen kommer fram igen, an- tingen vid badning i ättika eller vid torkningen. Om färgen blir fullkomligt jämn över hela filmen, gör den ingen skada vid kopiering eller förstoring. Blir den däremot fläckig, bör den av- lägsnas, vilket i regel går lätt genom att dra filmen i en skål med utspädd ammoniak (2 cc ammoniak på 100 cc vatten) och hänga den direkt till tork- ning utan efterföljande sköljning i vat- ten. I svåra fall får man t. o. m. ställa ett tefat med litet ammoniak alldeles under filmen vid torkningen. Filmen torkas f. ö. på samma sätt, som tidigare beskrivits, i ett dammfritt rum. Framkallningsdosan | Freese kan även ske i en framkallningsdosa av bakelit. Meto- den är inte lika pålitlig och bekväm som tankframkallningen men kan ändå anses bättre än framkallning för hand i skål. I marknaden finns ett flertal olika mo- deller av dosor. Här skall jag endast be- skriva Correx-dosan (pris kr. 23:50 till 28: —), som jag funnit vara bra. Den rymmer ungefär 1/2 liter lösning. Fig. 20 visar dosan med lock samt t. v. ett nav, också av bakelit, med tillhörande celluloidband, som är något längre än filmen. Bandet är utmed båda sidor för- sett med utpressade ”nabbar”. Filmen och celluloidbandet rullas till- sammans runt navet, så att vartannat lager utgöres av filmen och vartannat av bandet. Nabbarna hålla isär de olika lagren på ett par millimeters av- stånd från varandra. Filmen ligger där- för inte i kontakt med celluloidbandet annat än vid nabbarnas spetsar utmed filmens kanter. Hela spolen lägges i do- san, som fylles med framkallning. I ett hål i locket insättes omvridningsaxeln, som syns &t. v. i fig. 20. Med denna vri- des navet runt under framkallningen. Lösningen har fri passage till filmen vid ytterändan av bandet och vid navets gavlar, så att en jämn framkallning er- hålles — om man nämligen vrider runt navet under hela framkallningen. Får det stå stilla, blir framkallningen ge- nast ojämn. Fig. 22. Vid hoprullningen hålles navet med vänster hand med tummen försik- tigt släpande mot kanten av filmen. |D fylles den väl rengjorda dosan med D-76. Sedan öppnas filmrullen i mörker eller mörkrumsljus och lossas helt från papperet. Inläggningen i dosan framgår av fig. 21—23. Fig. 21 visar navet med dess fastsättningsskena på kärnan. Under denna inskjutes först celluloidbandet och ovanpå detta filmens ena ände, varvid iakttages, att filmens skiktsida kommer utåt. Filmen blir minst utsatt för skador, om den rullas ihop i en rulle så, som fig. 21 visar. Hoprullningen göres som i fig. 22. Na- vet hålles med vänster hand med tum- . men försiktigt släpande mot kanten av filmen, så att filmrullen rullas upp, när man vrider navet runt med höger hand. På detta sätt rullas film och celluloid- band löst tillsammans kring navet, varefter bandets fria ände tryckes fast med den fjädrande plåtskenan i ytter- änden. Se fig. 23. Nu kan själva framkallningen börja. Navet stoppas ned i dosan (fig. 23). Detta göres snabbt, så att lösningen ge- Fig. 23. Navet med filmen stoppas snabbt ned i dosan och framkallningen börjar. nast kommer i beröring med hela fil- men. Går det för långsamt, erhålles lätt ojämn framkallning. Navet lyftes upp och ned en eller två gånger och stötes försiktigt mot dosans botten, så att ev. luftblåsor avlägsnas. Nu påsättes loc- ket, omvridningsaxeln stickes genom hå- let i locket så att det griper in i navet, varpå detta vrides runt. Sedan måste man fortsätta med kringvridningen un- der hela framkallningen. Om man så vill kan man nu tända vitt ljus, då loc- ket är ljustätt. För att det inte skall glida av, brukar man spänna fast det med ett gummiband. Metoden att lägga in filmer i den tom- ma dosan och sedan fylla på framkall- ning med en tratt genom hålet i locket vill jag ej rekommendera. Den medför stora risker för framkallningsränder genom att lösningen först så småningom når hela filmen. Framkallningen avbrytes sedan t. ex. ef- ter 8 min. För egen del gör jag alltid det- ta genom att i mörkrummet taga av loc- ket, lyfta upp navet med filmen och sänka ned det ien djup skål med fixerbad efter en snabb mellansköljning i vatten. I vitt ljus kan man sedan rulla av filmen och fixera den färdig för hand i skål. Man kan emellertid även fullfölja he- la arbetet i dosan utan att använda mörkrum. Framkallaren kan hällas ur dosan utan att locket behöver tagas av. Den fylles sedan för en kort mellanskölj- ning med vatten, vilket därpå ersättes med fixerbad. Men denna procedur tar en viss tid, vilket kan medföra risk för ojämn framkallning. Det blir också svårt att på detta sätt hålla en exakt fram- kallningstid. Och om man behöver fram- kalla flera filmer efter varandra, är det olämpligt att förorena dosan med fixer- bad. Då är det avgjort bäst att taga upp navet efter slutad framkallning, rulla av filmen fortast möjligt och se- dan skölja och fixera för hand. Då be- höver man inte sedan skölja navet och bandet mer än helt hastigt i vatten och torka dem väl torra med ren trasa, för att de skola vara klara för ny framkall- ning. Ha de varit nere i fixerskålen, måste de sköljas en god stund före ny framkallning. Genom att utföra hela arbetet i mörk- rum, kan man lätt rulla upp ett varv av filmen under framkallningen för att kontrollera, hur denna fortskridit — en av de stora fördelarna med Correx-do- san, jämfört med en del andra framkall- ningsdosor. En av dosframkallningens nackdelar är den tidsödande inläggningen av fil- men. Härvid blir den även lätt utsatt för repning. Man måste vara fullstän- digt torr om fingrarna, när man tar i filmen, och får inte under några villkor ta i själva skiktet, så att det får finger- avtryck. För en dosa, som rymmer 24 liter lös- ning, iordninggöres minst 1 liter D-76, som sedan användes upprepade gånger och hälles tillbaka i förvaringsflaskan. Vad som tidigare sagts om filmens ef- terbehandling, avlägsnande av kalkslöja m. m. gäller naturligtvis även här. Även sköljningen kan utföras i dosan, men bäst är att göra både fixering och skölj- ning separat. I nästa artikel behandlas kopieringen. TEKNIK för ALLA = 29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 12 01:54:23 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-18/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free