SEMKO =— kontroll- anstalten för elmateriel S-märker och borgar för | god kvalitet Visste Ni vad som menas med S-märkning? J De flesta av oss umgås dagligen och stundligen med elektriciteten — vår tids störste och mångsidigaste tjänare. Vi belyser våra rum elektriskt, lagar ma- ten elektriskt, stryker tvätten elektriskt, klarar städningen elektriskt, syr elek- triskt, diskar elektriskt. Utvecklingen har sannerligen på detta område gått i ett rasande tempo. Vi har blivit så bortskämda med och vana vid att allt, som är förknippat med elektriciteten, skall gå smidigt, tyst, snabbt och effek- tivt, att vi nästan glömt bort, att denna osynliga tjänsteande även stundom kan bli en farlig vän. Det kan också klicka i maskineriet, och om man inte umgås med den på rätt sätt, kan den ställa till mycket trassel, extra utgifter och om det vill sig illa, till och med olyckshän- delser. För att man skall kunna utnyttja elektriciteten på bästa sätt och därtill känna sig lugn, måste den elektriska in- stallationen vara driftsäker och så be- skaffad, att risken för ”kortslutning” och ”stötar” är den minsta möjliga. Detta kommer naturligtvis till stor del an på, hur installatören utfört sitt ar- bete, men ytterst beror det på beskaf- fenheten av den materiel, som installe- rats och använts. God installationsma- teriel är med andra ord ett grundvill- kor för säkerhet och trygghet vid elek- tricitetens användning. Till installationsmaterielen brukar man räkna alla de detaljer, som sitter på väggar och i tak, helt eller delvis dolda av murbruk och tapeter, och som tillsammans bildar den elektriska instal- lationen. Det är ledningar av olika slag, säkringar, strömbrytare, vägguttag, lamphållare, belysningsarmaturer osv. Besläktade med installationsmaterielen är också våra vanliga elektriska bruks- Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten inrättades 1928 och har sedan dess gallrat bort mycket farligt skräp ur marknaden. föremål, t. ex. strykjärn, kokplattor och kokkärl. Det var efter förra världskriget behovet av en allmän kontroll av elmaterielen = började starkt fram- träda. HElektrifieringen hade i vårt land tagit en förut oanad utbred- ning, men tyvärr hade man i stor ut- sträckning varit nödsakad att använda installationsmateriel av mycket under- haltig beskaffenhet. Resultatet blev eldsvådor och olycksfall, som gjorde all- mänheten skeptisk mot denna driftform, och brandförsäkringsbolag, elverk och andra betänksamma. Man insåg snart S-MÅRKT att det var nödvändigt att upprätta föreskrifter om hur installationsmaterie- len skulle vara beskaffad, och att kon- trollera tillverkningen och försäljningen av denna. En sådan kontrollverksam- het kom också så småningom till stånd. Med stöd av Svenska Elverksförenin- gen och ett antal större brandförsäk- ringsbolag inrättades i slutet av år 1928 en kontrollanstalt, som fick namnet Svenska Elektriska Materielkontrollan- stalten. I anstalten samarbetar nu också tillverkarna av elektriskt ma- teriel. I april 1935 utfärdade Kungl. Maj:t en förordning, som bemyndigade Kommerskollegium att föreskriva, att viss materiel skall vara godkänd för att få säljas eller användas, och samtidigt auktoriserades anstalten att på vissa villkor utfärda dessa godkännanden. År 1938 utfärdade Kommerskollegium den första kungörelsen om besiktningstvång, avseende radioapparater, nätantennkon- densatorer och separata högtalare, den 1 januari 1940 belades gummiisolerade ledningar med provningstvång och den TEKNIK för ALLA 13