KA (Forts. fr. föreg. nr.) Comy följde med honom genom nat- tens mörker till kuliernas förlägg- ning. Djihani bar ett långt spjut eller rättare sagt en treudd, eftersom det hade två spetsar och mellan dem en hemsk, lång järnpigg. Corny tyckte mycket om detta annamitiska tiger- spjut. Man borde kunna spetsa tigern på det, om han gick till anfall. Spet- sarna skulle hindra honom från att slå med tassarna, och Djihanis jättestyr- ka skulle göra resten. Ljudlöst som skuggor smögo de runt ett hörn av inhägnaden. Corny hade sin ficklampa med sig, men den vågade han inte tända, eftersom ljus skulle vara ödesdigert för deras pla- ner. Djihani förde honom försiktigt längs en stig, tills de kommo fram till en liten naturlig glänta, där de hälsades av ett ängsligt ”mää!” från en tjudrad get. Corny tyckte det var synd om den, men här stodo männi- skoliv på spel, och den måste offras. Alldeles intill stod ett lummigt jak- träd. > ALMENTA — j är en energigivande medicin, nä- 3 rande, god och lsosam, med | fysiologiskt verksamma mineral- ämnen. Stärkande och kraftuppbyggande | [ vid allmän klenhet och trötthet, | vid neurasteni och konvalescens. Brutssnv. 32 9 5 Tnperie i | LINDHOLMS DROGHANDEL d | Bildad 1902 Tel. 83 2547 Stockholm 21 | a FR —-— FA EA Nord MR Ek OA ena FISEN 16 TEKNIK för ALLA ig V NN, N AV WARREN HASTINGS MILLER TfA:s följetong — Klättra upp, sahib! Se, pinnarna är av gott järnträ, viskade Djihani. Han stod på vakt med sitt spjut, me- dan Corny trevade rätt på träpinnar- na, som hade drivits in i stammen och klättrade upp bland grenarna med geväret i en rem över axeln. Den pri- mitiva plattformen av bambustänger och rotting såg ut att befinna sig högt över marken, men ändå tyckte Corny, den var otäckt nära geten. Skrapan- det från Djihanis spjut, när han stack upp det bland grenarna, lät som gniss- let från en brobalk. — T-s-s! väste Corny. — Hai! En duktig stöt av din tjä- nare med detta vapen, om han skulle komma hit, och han faller död ner som Shaitan den stenade! viskade Djihani. Han lade spjutet så, att det ögonblickligen skulle vara till hands. De gjorde sig i ordning till sin vakthållning. Allt var tyst. Uppifrån dalen hördes svagt de ljud, som äro typiska för djungeln. En rusahjort gav till ett skällande ljud. Ett mycket svagt eko av rytandet från en tiger, som jagade i sitt eget revir. Deras egen tiger gav inte ett ljud ifrån sig. Inte ens en morrning. Men elefanter- na visste, att han fanns i närheten. Då och då hördes oroligt trumpetande från Htoo Mai. Och geten visste det också. Den ville inte äta eller lägga sig ner, utan gick ideligen runt sin tjuderpåle. En timme gick. Två timmar. Corny kämpade mot sömnen. Han började tvivla på, att Håransiktet, när allt SAMMANDRAG. Ett amerikanskt bolag erhåller beställning på utförandet av en järnvägsbro i Indo-Kina. Det är upptakten till den äventyrsfyllda be- rättelse, vars personer äro de amerikanska ingenjörerna Brandt — vanligen endast kal- lad Gidge — expeditionens chef, samt George Griffin, kallad Griff, Red Buckley och huvudpersonen Cornelius Menagére, vanligen kallad Corny. Trots sin ungdom har Corhy fått chefens tillstånd att medfölja expeditio- nen till Indo-Kina. Han har nämligen yppat för Mr Brandt, att han som ung pojke varit i Indo-Kina och där förlorat sin far, som spårlöst försvunnit i djunglerna och nu av alla betraktas som död — utom av sonen. Expeditionen blir fördröjd av en koleraepi- demi, och Corny stannar frivilligt i karantän i Vinh för att ordna transporterna av stålet till bron. Corny slipper sedan ut ur karantänen i Vinh och har med ett lok anlänt till brobyggnadsplatsen där han genast kastar sig in i arbetet. En kväll söker han efter en för- svunnen låda vid olycksplatsen, då Kung Tiger låter höra sin rungande stämma i djungeln. Corny är obeväpnad och anfalles av tigern men får i sista stund oväntad hjälp av en vit man, Mr. Wellington. Vid ett samtal med honom vaknar på nytt Cornys hopp om att träffa fadern i livet. Corny får av Welling- ton höra, att i ett av klostren längre uppåt landet sedan flera år tillbaka funnits en vit S. k. bonze. Man överenskommer, att efter bro- byggets fullbordande Corny och Wellington skola besöka denne bonze. Kanske han kan ge några ledtrådar vid sökandet av Cornys far. En natt har tigern åter härjat i kuliför- läggningen varför Corny lägger ut en fälla för honom, kom omkring, verkligen var ute på jakt den kvällen. Eller hade han kanske känt den färska vittringen av människa och smugit sig bort till en annan sida av förläggningen. Corny bytte försiktigt om ställning och tänkte just föreslå, att de skulle slu- ta upp med vakthållningen för den här gången. Han måste ju ha någon sömn, om han skulle vara i form för arbetet nästa dag. Det skulle bli ännu en dag av strängt, pressande arbete, eftersom chefen var så nervös för byggnadsställningarna. Pst! Djihani petade honom i sidan. Geten bräkte en gång jämmerligt och stod sedan dödsstilla. Det var full- komligt tyst. Han kommer! viskade Djihani i Cornys öra.