- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 19. 8 maj 1942 /
19

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tigerbron, av Warren Hastings Miller - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle vara att betala kulierna med,
de måste ju komma uppför floden,
inte sant? Jo visst! The Boh och
jag plundrade ofta transporterna
med vårt lilla rep.

GEN andades hastigt.

— Monsieur Menagére var den
sahib, som stod i spetsen för gru-
vorna, inte sant? frågade han and-
löst.

— Aiwa! En rättrådig man var
han. Ville aldrig tillåta, att någon
blev skjuten. Vi plundrade hans
penningkistor, och han tog vårt
folk tillfånga, när han kunde, och
överlämnade dem till gendarmeriet.
Men det rörde sig bara om pengar,
och man får inte lov att ta en män-
niskas liv för pengars skull, ansåg
han. Det var om den saken, som
The Boh och jag blev osams, sahib.
En dag kom det neråt floden en
kanot med en liten vit sahib i —
han var inte högre änp så här, hu-
zoor. Jag sade, att barnet inte kun-
de simma, men The Boh sade ”Bah!
Låt oss just nu ta Menagére sahibs
unge till fånga och begöra lösepen-
ning för honom!” — ”Nej”, sade
jag, ”vi för inte krig mot barn”,
och jag drog fram min kniv och
skar av repet, så att båten obehind-
rat gick förbi oss, där vi låg gömda
på stranden . .

— Djihani! utropade Corny. Du
har kanske räddat mitt liv! Den
där lille vite sahiben, det var jag.
Det är sju år sen. Jag minns myc-
ket väl den båtfärden.

Djihani såg förvånad ut.

— Men du är ju americani, hu-
zoor, sade han. Menageére sahib var
fransman. FT

— Det finns många amerikaner,
som har franska namn, sade Corny
ivrigt. Han var min far. Berätta
mig vad du mer vet om honom! Le-
ver han ännu?

Djihani föreföll ohågad att svara.

— Under det stora kriget, sahib,
reste sig allt folket i Mekong-dalen
mot fransmännen, vilseledda av vis-
sa utlänningar. Det blev mord och
plundring. The Boh tog mycket
byte, men jag hjälpte de franska
soldaterna...

— Men min far! avbröt Corny
honom i befallande ton.

— Aiwa! Jag vet inte, sahib, an-
nat, än att främlingar kom till gru-
vorna och förde bort honom. Ingen
vet, vad de gjorde med honom. Men
bonzerna i Chieng Huang hittade
honom i skogen, där han irrade

kring, alldeles sinnesförvirrad, och
de förde honom till klostret. Där
tar de vård om dem, som är besatta
av en djävul.

Corny stönade. — Men där finns
en stor abbot nu, säger Wellington
sahib, som varken är tai eller hin-
du. Känner du honom?

— Nej, sahib. Din tjänare har
farit vida omkring sen den tiden.
The Boh och jag blev osams, som
jag sade dig.

— Känner han honom? fortsatte
Corny envist.

— Ja, jag tror så.

De hade kommit fram till en
bäck, som korsade stigen. På dess
kant syntes två spår av tigerns föt-
ter, tätt bredvid varandra.

— Hoo! Denne tiger — må han
bli huggen i stycken — återfår sina
krafter, sahib. Han gick här förbi
tidigt på dagen. Titta på den torka-
de gyttjan i spåren. Han har ännu
långt försprång.

Det syntes inget spår på den
bortre kanten av bäcken. Endast
ett par fotavtryck på vänster hand
utvisade, var tigern hade gett sig
upp i buskskogen på bergssluttnin-
gen.

— Må vi återvända till bron,
sahib, sade Djihani, medan vi ännu
kan det. Förvisso älskar The Boh
inte mig!

— Jag skulle vilja träffa honom,
Djihani, sade Corny. Kanske han
kan berätta mig någonting mer, om
vad som hände min far. :

Djihani skrattade och spottade
föraktligt.

— Hoo! Det skulle kosta dig
många tusen piaster, sahib. Sådana
som dig tar han till fånga för att
utkräva lösepenning. Det förvånar
mig faktiskt, att han ännu inte har
oroat brobygget på något sätt. Det
är bara en dagsmarsch från Pou
Treng.

— Skulle han våga anfalla oss?
frågade Corny tvivlande.

— Aiwa! Betänk, sahib: det är
kolera i Vinh, och därför är det
ingen trafik på den stora landsvä-
gen till Luang Prabang. Men ändå
måste folk ju leva. The Boh och
hans män svälter, därför att det
inte finns några vägfarande att
plundra.

— Åh, din gamle förhärdade syn-
dare! skrattade Corny.

De gingo nu tillsammans i rask
takt tillbaka på stigen ner genom
dalen, mycket fortare än när de
långsamt följde tigerns spår upp
mot djungeln. Djihani funderade

en stund och rynkade sedan på nä-
san.

— Aiwa! Man kunde inte plund-
ra Direktör-sahibs avlöningskista,
eftersom hans unga män är beväp-
nade. The Bohs folk har ingenting
annat än armborst och kastkäppar.
Därför skulle han röva bort en
sahib. Det är bara att ligga på lur,
tills någon vågar sig långt bort från
bron ...

(Forts. i nästa n:r.)

fll

Mörkrums-
lampor

och alla slags övriga lampor
för fotografering och labos
ratoriebruk kan köpas ges
nom konsumbutiker över
hela landet. Begär att få
se vår katalog över special:
lampor.

LUMA

TEKNIK för ALLA 19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:15:46 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-19/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free