skulle vara att betala kulierna med, de måste ju komma uppför floden, inte sant? Jo visst! The Boh och jag plundrade ofta transporterna med vårt lilla rep. GEN andades hastigt. — Monsieur Menagére var den sahib, som stod i spetsen för gru- vorna, inte sant? frågade han and- löst. — Aiwa! En rättrådig man var han. Ville aldrig tillåta, att någon blev skjuten. Vi plundrade hans penningkistor, och han tog vårt folk tillfånga, när han kunde, och överlämnade dem till gendarmeriet. Men det rörde sig bara om pengar, och man får inte lov att ta en män- niskas liv för pengars skull, ansåg han. Det var om den saken, som The Boh och jag blev osams, sahib. En dag kom det neråt floden en kanot med en liten vit sahib i — han var inte högre änp så här, hu- zoor. Jag sade, att barnet inte kun- de simma, men The Boh sade ”Bah! Låt oss just nu ta Menagére sahibs unge till fånga och begöra lösepen- ning för honom!” — ”Nej”, sade jag, ”vi för inte krig mot barn”, och jag drog fram min kniv och skar av repet, så att båten obehind- rat gick förbi oss, där vi låg gömda på stranden . . — Djihani! utropade Corny. Du har kanske räddat mitt liv! Den där lille vite sahiben, det var jag. Det är sju år sen. Jag minns myc- ket väl den båtfärden. Djihani såg förvånad ut. — Men du är ju americani, hu- zoor, sade han. Menageére sahib var fransman. FT — Det finns många amerikaner, som har franska namn, sade Corny ivrigt. Han var min far. Berätta mig vad du mer vet om honom! Le- ver han ännu? Djihani föreföll ohågad att svara. — Under det stora kriget, sahib, reste sig allt folket i Mekong-dalen mot fransmännen, vilseledda av vis- sa utlänningar. Det blev mord och plundring. The Boh tog mycket byte, men jag hjälpte de franska soldaterna... — Men min far! avbröt Corny honom i befallande ton. — Aiwa! Jag vet inte, sahib, an- nat, än att främlingar kom till gru- vorna och förde bort honom. Ingen vet, vad de gjorde med honom. Men bonzerna i Chieng Huang hittade honom i skogen, där han irrade kring, alldeles sinnesförvirrad, och de förde honom till klostret. Där tar de vård om dem, som är besatta av en djävul. Corny stönade. — Men där finns en stor abbot nu, säger Wellington sahib, som varken är tai eller hin- du. Känner du honom? — Nej, sahib. Din tjänare har farit vida omkring sen den tiden. The Boh och jag blev osams, som jag sade dig. — Känner han honom? fortsatte Corny envist. — Ja, jag tror så. De hade kommit fram till en bäck, som korsade stigen. På dess kant syntes två spår av tigerns föt- ter, tätt bredvid varandra. — Hoo! Denne tiger — må han bli huggen i stycken — återfår sina krafter, sahib. Han gick här förbi tidigt på dagen. Titta på den torka- de gyttjan i spåren. Han har ännu långt försprång. Det syntes inget spår på den bortre kanten av bäcken. Endast ett par fotavtryck på vänster hand utvisade, var tigern hade gett sig upp i buskskogen på bergssluttnin- gen. — Må vi återvända till bron, sahib, sade Djihani, medan vi ännu kan det. Förvisso älskar The Boh inte mig! — Jag skulle vilja träffa honom, Djihani, sade Corny. Kanske han kan berätta mig någonting mer, om vad som hände min far. : Djihani skrattade och spottade föraktligt. — Hoo! Det skulle kosta dig många tusen piaster, sahib. Sådana som dig tar han till fånga för att utkräva lösepenning. Det förvånar mig faktiskt, att han ännu inte har oroat brobygget på något sätt. Det är bara en dagsmarsch från Pou Treng. — Skulle han våga anfalla oss? frågade Corny tvivlande. — Aiwa! Betänk, sahib: det är kolera i Vinh, och därför är det ingen trafik på den stora landsvä- gen till Luang Prabang. Men ändå måste folk ju leva. The Boh och hans män svälter, därför att det inte finns några vägfarande att plundra. — Åh, din gamle förhärdade syn- dare! skrattade Corny. De gingo nu tillsammans i rask takt tillbaka på stigen ner genom dalen, mycket fortare än när de långsamt följde tigerns spår upp mot djungeln. Djihani funderade en stund och rynkade sedan på nä- san. — Aiwa! Man kunde inte plund- ra Direktör-sahibs avlöningskista, eftersom hans unga män är beväp- nade. The Bohs folk har ingenting annat än armborst och kastkäppar. Därför skulle han röva bort en sahib. Det är bara att ligga på lur, tills någon vågar sig långt bort från bron ... (Forts. i nästa n:r.) fll Mörkrums- lampor och alla slags övriga lampor för fotografering och labos ratoriebruk kan köpas ges nom konsumbutiker över hela landet. Begär att få se vår katalog över special: lampor. LUMA TEKNIK för ALLA 19