Urban Hjärne. rban Hjärne, föregångsmannen på så många andra områden, vår förste nyk- terhetsivrare, mineralog, vattenläkare, ro- man- och tragediförfattare, reklamman och häxadvokat, förkämpen för allt möj- ligt från stavningsreform till utbildning barnmorskor, blev även vedsparan- d e t s pionjär i vårt land. Framför oss ligger en liten gulnad bok med många lustiga planscher: ”En lijten Oeconomisk Skrifft om Wedhsparande, huru man i desse knappa Tijder med. We- den som efter handen begynner at tryta, bätter omgås skall och till Wärmande an- vända med bätter Nytta och Sparsamhet dem Oförmögnom till Tröst och Lind- ring.” Har inte denna boktitel dagens klang! Oaktat den gammaldags fotsida språk- dräkten för den våra tankar på bränsle- kommissionen och kalla värmeelement. Intetdera var emellertid uppfunnet år 1696, då den lilla avhandlingen trycktes hos ”Sal. Wankifs Änkia” på äkta hand- gjort lumppapper. Nej! Den kraftfulla maning till sven- ska folket att hushålla med veden, som den ”Oeconomiska — läs ökonomiska — Skrifften” utgör, utfärdades på eget be- våg av Urban Hjärne. Under sina resor i de svenska Östersjöprovinserna, i Norge, Tyskland, Holland, Frankrike och Eng- land hade han gjort bekantskap med en mängd skiftande ugnstyper, däribland även en del ganska knepiga, som den permanenta Dbränslebristen hade fram- tvingat i skogfattiga länder. En jämfö- relse med förhållandena här hemma ut- föll inte precis till hemlandets fördel. Stormaktstidens Sverige eldade mesta- 16 TEKNIK för ALLA URBAN HJÄRNE — en föregångsman på många områden var även Sveriges första bränsleekonom och VEDSPARARE! Av SAM MARK dels för kråkorna i undermåliga spisar. Att använda spjäallet ansågs för en för- aktlig snålhet. Man slösade med ved utan måtta. Man skövlade skogen. Och frös! Hjärne, som förenade forskarens skarp- sinne med stor praktisk klokhet, insåg först faran av det rådande vedslöseriet och blev den förste i Sverige som höjde rösten — för rationell skogshushållning. Med sin inneboende drift att bekämpa gängse missbruk påtog han sig den tunga uppgiften att lära svenska folket — elda rätt. Den berömde läkaren och vetenskapsmannen blev ugnsmakare. Och varför inte! ”Det är mera, att finna ett sannings- rön än göra tio disputationer vid akade- mien” var hans inställning till liknande saker. Vedhamstring i 1600-talets Stockholm Hjärne hittade på nya, förbättrade spis- konstruktioner och samlade slutligen sina tankar och rön rörande denna, vi vågar säga, brännande fråga i en bok. Det är på en gång en teknisk handbok och en stridsskrift — mot skogsskövling och vedslöseri. Hjärne tillägnade sitt verk landshöv- dingen i Stora Kopparbergs län, friher- ren Nils Gripenhjelm men signerade bo- ken med endast ”U. H.”, tydligen för att poängtera dess ringhet. I företalet på- pekar Hjärne det oegennyttiga i sitt ar- bete. Han vill hellre betjäna det allmän- na bästa, ”ehuru det och aflöpa måtte med min egen Skada, Omkåstnadt och Tijdspillan” än rikta sig på andras bekost- nad. Efter att ha beskärmat sig över hur det ”brändes lustigt och brasades öfwerflö- digt i alla Wråår” i Sverige, kommer han in på den allt svårare vedbristen och de ständigt stigande vedpriserna, som se- dan en tid börjat förbittra stockholma- rens liv: ”Men nu begynnes ett annat Huus- håld, sedan Weden blijr ju längre ju dy- rare, kunnandes under tijden intet fåås en gång för Penningar, icke allenast der- före, att de Förmögne förse sig aldra- först, utan och at det blijr så mycket un- dan köpt af dem som egennyttig Handel drijfwa.” Dessa profiterar av den rådan- de bristen, ”månglandes det åter uth om Winteren på det aldradyraste, när Nor- danvädret känner effter Ryggen och Köl- den effter Fingerändarna”. Gulascheriet är tydligen en gammal uppfinning. Man schackrar friskt i Hjärnes Stockholm ”Hwar af kommer at när någon Wedbåt anländer, de då över- bjuda den ena den andra och stijger det Titelbladet till Urban Hjärnes bok ”En lijten Oeconomisk Skrift om Wedhspa- rande, huru man i dessa knappe Tijder med Weden som efter handen begynner att tryta bätter omgås skall och till Wärmande använda med bätter Nytta och Sparsamhet, dem Oförmögnom till Tröst och Lindring”. få >