Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43.000.000 mil i världsrymden, av Vladimir Semitjov - Möte med en meteor - Protuberansen - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
on
milisen ana on RAR RA
den underifrån på kort avstånd från far-
tyget — en liten död planet med ojämn
yta, små ”berg” och klyftor — en liten
värld i miniatyr, men utan liv....
Inom kort hade de lämnat den bakom
sig och såg den inte längre. Men doktor
Sternborn förklarade, att den om något
tiotal dygn oundvikligen skulle hamna
på solen och förvandlas till gas. ... vär-
meenergi.... materiens eviga krets-
gång. ...
Doktorn och professorn begav sig åter
till observatoriet. De föreföll så obe-
kymrade som om de inte hade en tanke
på att fartyget alltjämt riskerade att
dela meteorens öde. ...
Protuberansen.
I ngenjör Eckard kom ut ur manöver-
hytten i nästan medvetslöst tillstånd.
Han hade råkat ut för något liknande
solsting. Han såg ingenting; med den
ena handen höll han ett krampaktigt
grepp om fläkten, med den andra treva-
de han framför sig i luften. Han or-
kade knappt framstamma en bön om
vatten.
John, som var närmast till hands att
hjälpa honom, tog av honom masken,
glasögonen och hjälmen och förde ho-
nom med sig till hans kajuta, där han
lade en isblåsa på hans panna. Marion
kom med en flaska isvatten och ett sug-
rör.” Det krävdes åtskilligt tålamod in-
nan de fick vätskan att rinna ned i rö-
ret.
Medan John och Marion pysslade om
den sjuke, vikarierade professor Mac och
doktor Sternborn i manöverhytten. John
begav sig dit, ty han var rädd för att
de skulle råka ut för samma öde som
Eckard, och vem skulle sedan sköta na-
vigeringen?
Han fick nu en uppfattning om hur
fartyget manövrerades; där fanns en-
dast några spakar och en vev, som löpte
kring en graderad skala. Men hur de
olika spakarna och veven fungerade var
fortfarande en hemlighet.
— Hur långt tänker ni fortsätta? frå-
gade han Mac.
— Litet till, svarade denne. Vi har
ett enastående tillfälle att studera sol-
fläckarna och fotosfären.
— Fotosfären.... vad är det för nå-
got? undrade den okunnige John. Är
det något i stil med atmosfären på jor-
den? Då vill jag helst slippa följa med
längre.
Proféssorn såg leende på honom.
— Snälla ni, vi har 20 miljoner kilo-
meter kvar till solen. Ni tror kanske att
vi är framme snart?
— Jag tror det inte, men jag känner
det på mig, svarade John. Hur skall det
gå om vi allesammans blir som ingenjör
Eckard? Vem skall då sköta fartyget?
I detsamma ringde det i telefonen. Det
var doktorn som talade från observato-
riehytteh.
— Har ni lagt märke till protuberan-
sen? frågade han. John hörde tydligt
hans röst, fastän Mac höll luren vid
örat. Därpå följde en uppgift om grader
och minuter, där protuberansen var syn-
lig.
John satte kikaren för ögonen och
upptäckte snart en kolossal eldtunga,
som långsamt likt en vajande vimpel lös-
gjorde sig från solskivan. Den böljade
och krökte sig som en orm, den antog
de mest fantastiska former, förgrenade
sig som ett träd, vars stam sköt allt
högre och högre.
Mac stod som fascinerad och betrakta-
de den underliga företeelsen.
— Konstigt att jag inte såg den förr,
sade han för sig själv. Det kulle varit
intressant att följa dess utveckling ända
från början. Det måste vara ett kraf-
tigt utbrott.
Protuberansen lyfte sig till en höjd av
nära nog en halv solradie. John tyckte,
att det underliga trädet växte mycket
långsamt, men när Mac upplyste honom
om att protuberansen sköt upp med en
hastighet av över 100 kilometer i sekun-
den, teg han imponerad och såg lugnt på,
hur Mac fotograferade fenomenet. Hela
tiden grymtade den gråskäggige profes-
sorn misnöjt över att han hade försum-
mat själva uppflammandet.
John hade svårt att fatta denna ve-
tenskapliga entusiasm. Han ville bara
en sak — vända om, och det så fort som
möjligt. De här her-
kände sig John i stånd att lämna kaju-
tan. -Han tyckte synd om Marion, som
ensam fick ta hand om de sjuka. Men
han var knappt ute i stora rummet, förr-
än han hörde doktor Sternborns röst
uppifrån manöverhytten. I sitt bedö-
vade tillstånd urskilde John inte vad
han sade, men det lät som en order. Han
fläktade sig ängsligt dit upp. Eckard
och Marion skyndade dit före honom.
— Vad vill ni här? röt Sternborn till
John. Och du Marion? Håll er stilla i
kajutorna!
John kastade en blick mot fönstret. På
utsidan var det alldeles fläckigt, liksom
besprutat med stearin.
— Vad är det där? frågade han Ma-
rion.
— Skyddshuven av alumin har smält.
svarade hon andlöst.
Termometern visade nu på utsidan
1100 grader. Efter vad John sedermera
erfor, befann de sig i detta ögonblick på
endast 15 miljoner kilometers avstånd
(Forts. å sid. 29.)
rarna måtte vara be-
själade av en fix
idé. Märkte de inte
att de gick en säker
död till mötes?
Plötsligt — tyckte
han att hela eldha-
vet framför honom
började gå i vågor,
blodröda fläckar
dansade runt för
hans syn, hela rym-
den fylldes av vid-
underliga protube-
ranser, som vajade
av och an likt jätte-
ormar av eld. Han
blev yr i huvudet
och skyndade sig
ner i stora rummet.
Hardman och Ec-
kard låg i sina ka-
jutor. Han hade
knappt krafter att
uppsöka sin egen.
Marion bokstavli-
gen svävade om-
kring som en ängel.
I ena handen man-
övrerade hon fläk-
ten, i den andra ha-
de hon en prosaisk
isblåsa, men den var
välkommen. John
tryckte blåsan mot
pannan och kände
hur yrseln gav med
5; Marion försvann
igen, Efter en stund
räknestickor utmärka sig. genom
materialet, det lätta och elastiska
ARISTOPAL
påverkas av väta,
kyla och som är motståndskraftigt för
slag
likmässiga och lätta glidningsförmåga,
största precision
Katalog, prislista och alla upplysningar
erhållas av
SKOGLUND & BOURELIUS
NER David Bagaresgata 29, Stockholm, telefon 210151
(konstharts),
torka,
som ej
värme eller
och stötar. tungans absolut
och exakthet
kemisk-teknisk fackskola.
avgifter. Senaste läsåret 223 elever.
4, varje dag kl. 12—2, 6—8.
NETZLERS TEKNISKA INSTITUT
Linnégatan 4 (vid Järntorget), Göteborg. Inspektor Prof. GÖSTA BODMAN. VERK-
MÄSTAREEXAMEN. (Från dagskolan efter 4 mån :s kurs, från aftonskolan efter 8
mån :s kurs) i Väg- o. Husbyggnads-, Motor-, Maskin-, Elektro-, Kemi- samt Värme-
och Sanitetstekniska facken. Specialkurser i Svetsning och Radio.
Elektriska Instollatörskurser under kommerskollegii kontroll.
Enda tekniska Institut i Västra Sverige som har ingenjörskurser som överbygg-
nad på Verkmästareexamen BÅDE i en dag- och en aftonskola med examen på
kortaste tid. Obs.! Laboratorieresurser, små klassavd., effektiv undervisning. Låga
Nya Verkmästarekurser börja den 26 jan.
Begär prospekt. Anmäl i tid. Anmälningar mottagas å Inst:s exp. Linnégatan
Lördagar kl. 2—5.
Obs.! Nyinrättad
Ingenjörskurserna den 2? febr.
Tel. 14 59 39.
TEKNIK för ALLA 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
