| fritt [RAGE DE då | I KEETETTET ERNA TT ETT IT Ir e Nr 20. 15 maj Teknisk Revy 1942. 3:e årg. Red. & exp. Tunnelgatan 3, Stockholm. Redaktör och ansv. utgivare Gunnar Fahlnes. Annonsavdelningen, Tunnelgatan 3, tel. 101199. Red.-sekr. Yngve Norrvi. 7: 75 kr., kvartal 4: — kr. Postgirokonto 15 79 92. Telefon växel: 11 60 79, 1011 99. Prenumerationspris helår 15: — kr., halvår Postbox 3137, Stockholm 3. Arg. III. Eftertryck av Teknik för Allas innehåll förbjudes! ”... Och testamenterar jag mina bägge ögon till en blind nunna eller en präst, vilkendera som bäst är i behov av dem.” en moderne kirurgen är utan tvekan något av en trollkarl, och de opera- tioner han utför och lyckas med kunna i många fall lika reservationslöst beteck- nas som underverk. Stympade armar och ben som ersatts med «proteser, vilka fungera nästan lika perfekt som den ursprungliga lemmen är som bekant någonting mycket vanligt, plastiska ope- rationer som restaurerat ett vanställt ansikte hör man ju också talas om dag- ligdags, likaså om framgångsrika ingrepp mot ögon- och öronskador, som läkaren för blott ett tjugotal år sedan skulle ha stått maktlös emot. Hur långt man kommit inom ögon- kirurgien ger citatet härovan en viss antydan om. Det är ett utdrag ur ett testamente, upprättat av en dödsdömd kvinna i Ohio, som strax före sin av- rättning sålunda bestämde om sina ögon, sedan hon av fängelseläkaren erfarit att det kanske kunde finnas användning för dem efter hennes död. För övrigt fanns det ett precedensfall, nämligen en viss John Deering, en mördare från Salt Lake City, vilkens ”döda” ögon med fram- gång återställde synen på en 4-årig gosse i San Francisco. För närvarande är det väl inte möj- ligt att överföra ett fullständigt ögon- komplex till en blind människa, utan endast hornhinnan eller det hårda över- draget på ögats framsida. Det är unge- fär som att ”ta glaslinsen till en lykta på en kasserad bil och använda den i en ny, medan resten vrakas”. Den nyssnämnde John Deering, som efterlämnade sina hornhinnor till ett så behjärtansvärt ändamål, erbjöd läkarna även andra delar av sin kropp, som de eventuellt kunde ha användning för. Och ett faktum är, att mycket av denne kärnfriske och starke 40-årings kropp, åtminstone 50 procent, kunde ha ”över- levat” exekutionen, genom att inkorpo- reras i andra människor, förutsatt att dessa delar frånskilts omedelbart efter döden och att samtliga patienter funnits till hands, likaså att kirurger stodo be- redda att företa varje särskild operation. I detta fall hade man emellertid bara användning för Deerings hornhinnor — och hans hjärta. Detta sistnämnda or- gan tillvaratogs, därför att vetenskapen hade intresse av att undersöka hur hjärtat fungerade omedelbart efter av- DÖD MANS ÖGA GÖR BLIND SEENDE K rättningen. Den dömde tillät gärna att man tog ett kardiogram, som registrera- de pulsen just som hans ande lämnade kroppen. Själv tyckte Deering att det var en utmärkt idé, ”synd bara”, som han kallblodigt anmärkte, ”att jag inte själv får tillfälle att se filmremsan.” Men det kan förstås tänkas att en del av hans döda ögon komma att fästas d Å fe 4 MG KA S /) få på det där kardiogrammet, det vill säga om de båda förut blinda patienterna, som nu använda sig av Deerings horn- hinnor, skulle få lust att inspektera det- samma. En oerhört komplicerad operation I ite var förstår nog, att ”keratoplasti- Zz ken”, eller en transplantation av hornhinnan, är en av de ömtåligaste kirurgiska operationerna i världen. Hela hinnan kan inte transplanteras, ty det skulle bli en alltför stor yta av hjälp- lösa celler för <blodceirkulationen att orka med att anpassa sig efter i så god tid att vävnaderna överlevde. Endast en cirkelrund skiva, exakt ovanför iris, remplaceras. döda ögat måste passa in i hålet efter det blinda men levande ögat med en noggrannhet som inte tillåter ens en hundradels millimeters marginal. Så hårfint precis kan emellertid inte den stadigaste hand skära, och därför har man konstruerat ett instrument av finaste stål som skär ut en absolut cirkelrund sektion av den levande och den döda hornhinnan, så exakt lika, att den döda biten passar in i hålet i den levande ZP Ar / | gone n / / Ö fö ( // gl Den nya biten från det '