- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 20. 15 maj 1942 /
22

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotolaboratorium för amatörer, av K. O. Sjöström. V. Förstoring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FOTOLABORATORIUM

FÖR AMA TÖRER

Vv. FörRsrosiNel

Ti idigare artiklar i denna
serie ha varit imjförda I

STA ng DN 0 STA
Näs

Att själv förstora sina bilder hör till

det roligaste en amatörfotograf kan
syssla med i mörkrummet. Har man ba-
ra en lämplig förstoringsapparat är det
inte heller svårt. Den som kan göra en
kontaktkopia, han kan också förstora.
Tekniken blir visserligen en annan, men

den lär man sig mycket snart. Och kan -

man göra en god kontaktkopia av ett
negativ, lämpar det sig också för för-
storing. Men det är å andra sidan omöj-
ligt att göra en god förstoring t. ex.
av ett hopplöst tunt negativ, som inte
går att kontaktkopiera. Och det är
ganska naturligt, att om ett litet nega-
tiv uppvisar dålig skärpa, så blir oskär-
pan mera framträdande på den stora
bilden än på kontaktkopian.

Å andra sidan har man vissa möjlig-
heter att påverka bilden vid förstoring
på annat sätt än fallet är vid kopiering.
Och först genom förstoring, får man
verklig behållning av bilder i mindre
format. Den minsta kontaktkopia, som
med fördel kan sättas in i ett album, är
väl 6X6 cm. Och ofta fyller det egent-
liga motivet endast upp en del av for-
matet, varför även i ett sådant fall för-
storing är önskvärd. Den rätta beskär-
ningen finner man lättast med tillhjälp
av ett par vita pappvinklar, som läg-
gas över bilden. Se fig. 37. För små-

bildsformat är ju förstoring nödvändig.

Att förstoringsapparaten är nära nog
nödvändig i amatörfotografens labora-
torium är därför givet. Att den saknas
på många håll beror väl ofta nog på,
att en god förstoringsapparat kostar lika
miycket som en god kamera. Men den
som en gång provat på tjusningen i
att förstora, ger sig inte till tåls, förrän
han är ägare till en förstoringsapparat.
Det rör sig ju inte om oöverkomliga
summor. I marknaden finns ganska bil-
liga men ändå goda apparater. Har man
en smula tur, kan man också komma
över en begagnad apparat till hyggligt
pris. Och det är t. o. m. ganska enkelt
att själv bygga en, om man inte har
för stora anspråk på, att den skall vara
lika snabb och bekväm i arbetet som
marknadens modernare modeller.

örstoringen är ju en direkt omvänd-
ning av fotograferingen. Om man i
ett mörkt rum placerar ett negativ på
samma plats i kameran, där det ur-
sprungligen exponerades, och belyser

22 TEKNIK för ALLA

Av ING. K. 0.

det bakifrån, erhålles en bild på en
skärm framför objektivet. Objektivet
avbildar således här det belysta negati-
vet 1 förstorad skala i stället för det
solbelysta motivet i förminskad skala,
som fallet är vid fotograferingen. Den
projicerade bilden uppfångas dock i det-
ta fall inte på film utan på ljuskäns-
ligt papper, på vilket man får en posi-
tiv bild. Förstoringsgraden bestämmes
av avståndet mellan objektivet och skär-
men, och skärpan inställes genom att
öka eller minska kamerans utdrag,
d. v. s. avståndet mellan objektiv och
negativ.

Man indelar förstoringsapparaterna
med hänsyn till belysningssystemet i tre
olika huvudgrupper: apparater med di-
rekt belysning <(kondensorapparater),
med halvindirekt och med indirekt belys-
ning.

Kondensorapparaterna äro de vanli-
gaste och i de flesta fall även de bästa
förstoringsapparaterna. Se fig. 38. De
äro utrustade med en kondensor K, som
samlar ljuset från den i kondensorns
brännpunkt placerade lampan L, och
sänder det i en konvergerande ljuskon
genom negativet a-b så, att ljusstrå-

Mm

lä)

Fig. 37. Innan en bild förstoras, fast-
Blalles den lämpligaste beskäringen med
tillhjälp av ett par vita pappvinklar.

larna skära varandra i objektivets O
bländarplan. Kondensorn, som består av
två plankonvexa linser med de buktiga
ytorna mot varandra, bör ha större dia-
meter än diagonalen, i negativet och
måste ha en i förhållande till försto-
ringsobjektivet lämpligt avpassad bränn-
vidd, så att dess brännpunkt faller i
objektivet, när skärpan är rätt inställd.
Negativet placeras så nära kondensorn
som möjligt.

En kondensorapparat i denna ur-
sprungliga form med en klar, möjligast
punktformig lampa användes ej numera,
då den är ganska besvärlig att arbeta
med. Bl. a. måste lampans läge justeras
in mycket noga. Och som framgår av
principen måste lampavståndet ändras,
så snart förstoringsgraden ändras och
därmed bälgutdraget. Vid avbländning
blir belysningen också ojämn. Alla kon-
densorapparater utrustas därför nu-
mera med opallampa med extra stor

SJÖSTRÖM

kolv. I detta utförande är kondensor-
apparaten mycket praktisk, och svårig-
heterna att få jämn belysning bortfalla.
Sedan lampan en gång justerats in, be=
höver den praktiskt taget ej ändras.

Kondensorapparaten är den ljus-
starkaste av alla förstoringsapparater.
Den ger briljanta och mycket skarpa bil-
der, som samtidigt bli något hårdare än
motsvarande kontaktkopia. Negativ, som
skola förstoras i en kondensorapparat,
böra därför vara mjuka och möjligast
repfria. Repor och andra fel i negativen
bli nämligen lätt synliga på bilden.

Förstoringsapparater med halvindi-
rekt belysning sakna kondensor men äro:
i stället utrustade med reflektor så, som
fig. 39 visar. Ljuset från den stora opal-
lampan L återkastas av aluminiumre-
flektorn R mot negativet a-b, som se-
dan avbildas på skärmen av objektivet
O. För att negativet skall belysas full-
ständigt jämnt, placeras en kornfri
mjölkglasskiva (överfångsglas) M mel-
lan lampan och negativet. Denna appa-
rattyp ger en avsevärt mjukare men
även svagare belysning än kondensor-
apparaten, och den ger ej heller samma
briljans och detaljskärpa i bilderna. Den
lämpar sig för hårdare negativ men
fordrar ett verkligt högkänsligt försto-
ringspapper. Repor och dylika fel i ne-
gativet framhävas ej så tydligt av den-
na apparattyp.

Särskilt för småbildsformat användes
ofta en modifierad typ, utrustad med en
enkel plankonvex kondensorlins med den

K
L 0
M
NHa
0
; &
&
S .
v 0
S
Ö

Hig. 38, 39, 40. Principen för försto-
rTingsapparat med kondensorbelysning,
halvindirekt och helindirekt belysning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 24 21:22:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-20/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free