4 Fig. 41. Vertikal förstoringsapparat Rajah mod. 0 med kondensorbelysning. plana sidan vänd mot negativet. Den in- tar en mellanställning mellan konden- sorapparaten och halvindirekta försto- ringsapparaten och ger något bättre ljus och även mera briljans i bilden än den sistnämnda typen. Förstoringsapparater med helindirekt belysning äro de billigaste att bygga. Principen framgår av fig. 40. Appara- ten består av en fyrkantig låda med matta lampor Ia och L2 runt sidorna eller i de fyra hörnen. Lamporna belysa den invändigt matt vitmålade baksidan V-V, som återkastar ljuset mot nega- tivet a-b. Skiljeväggarna S förhindra, att ljus faller direkt från lamporna på negativet. Denna apparattyp, vanligen kallad ”ljuslåda”, ger ett mycket dåligt ljusutbyte. Bilderna bli lätt kontrast- lösa, varför den ej lämpar sig för allt- för tunna negativ. Apparaten fordrar lång belysningstid och känsligt samt ganska hårt papper. Detaljskärpan är mindre god, men repor i negativen kom- ma ej så lätt fram på bilderna. Appa- raten fordrar mycket kraftiga lampor, och därför även god ventilation. D: allra flesta moderna förstorings- apparater göras numera vertikala som i fig. 41, med ett bottenbräde av trä samt en vertikal ståndare, på vilken apparaten hissas upp och ned. Den fast- låses med en självgripande friktionsan- ordning. Överst på fig. syns lamphuset med kondensorn samt en strömbrytare på tilledningssladden. Under lamphuset sitter negativhållaren, bestående av två mot varandra fjädrande spegelglasski- vor, som öppnas genom nedtryckning av en excenter, samt på sidorna skålfor- made hållare för oklippt rullfilm. Ob- jektivet är monterat i snäckfattning och höjes och sänkes genom kringvridning av ett stift i ett snedskuret spår. Un- der objektivet sitter ett rödfilter, som kan vridas för objektivet medan pappe- ret lägges på sin plats på bottenbrädet. Den här beskrivna apparaten kan stå som modell för flertalet vertikala ama- törapparater. Skillnaden i utförande hos de olika modellerna brukar inte vara stor. Vid köp av en förstoringsapparat bör man kontrollera, att den fungerar rik- tigt. Den bör vara tillräckligt stadig, så att inte apparaten står och skakar på ståndaren. Objektivet måste ha blän- dåre och sitta öppet och lätt åtkomligt för avbländning. Filmhållaren bör vara så gjord, att filmens inläggning går snabbt och bekvämt. Apparaten måste vara ljustät — särskilt kring filmhållaren. Om objektivet täckes för, får inte pap- peret träffas av något utsipprande ljus från apparaten. Även rakt åt sidorna utströmmande ljus kan skada genom att det reflekteras från väggarna. Man måste även kontrollera, att apparaten ger fullständigt jämn belysning genom att först ställa in skarpt med ett nega- tiv och sedan taga ut hållaren. Kon- trollera även, om avbländning medför ojämn belysning. Av största vikt är, att en förstoringsapparat är fri från inre reflexer. Fig. 42. Ställbar avmaskningsram för papper. : ANHÅLL AV PAPP REMSOR SOM STODFOR BILDEN Fig. 43. Man kan lätt göra en hållare för förstoringspapperet av tunn papp. De: vanliga förstoringspapperet inne- håller som ljuskänsligt salt huvudsak- ligen bromsilver och kallas därför ofta bromsilverpapper eller bromidpapper. Det är betydligt känsligare en gasljus- papperet och fordrar även längre fram- kallningstid, omkring 2 till 3 min. Bro- midpapperet tål även att pressas längre i framkallningen utan att risken är så stor för missfärgning, som fallet är med gasljuspapperet. Bland de mera kända namnen på bromsilverpapperen märkas: Bromid (Ilford), Bromid (Kodak), Bro- vira (Agfa), Luxus-Bromosa (Mimosa), och Orthobrom (Gevaerts). Det behand- las i ganska mörkt orangeröd belys- ning eller bättre den ganska ljusa gul- gröna belysning, som erhållas med Ko- daks mörkrumsfilter serie OA. Olika pappersfabrikat ha helt olika känslig- het, varför man vid övergång från ett fabrikat till ett annat måste iakttaga försiktighet med mörkrumsbelysningen och genom prov konstatera, att inte papperet slöjas. För förstoring behövs åtminstone 3 olika hårdhetsgrader, ”mjukt”, ”normalt” och ”hårt”. Bland de blanka, halvmatta och matta ytorna av förstoringspapperen kan man i de flesta fall använda de halvmatta. Blan- ka användas för bilder som skola re- produceras samt för mindre detaljför- storingar. På matta papper förlora bil- derna lätt för mycket briljans vid tork- ningen. JR man kan börja använda för- storingsapparaten måste den nödvän- diga utrustningen vara klar. Man behö- ver således först förstoringspapper, till 'en början helst ej större än 13X18 cm, t. ex. en 10-förpackning av de vanligaste hårdhetsgraderna. Då framkallnings- arbetet tillgår som vid kopiering, behö- ver man alltså skålar för framkallning, avbrytningsbad (ej alldeles nödvändigt), fixering och sköljning. Då sköljningen kan göras i ett handfat, behövs alltså 2 eller 3 fotografiska skålar. Framkall- ningsskålen bör helst inte vara mycket större än det använda pappersformatet, så att den inte kräver onödigt mycket lösning. De övriga skålarna kunna vara större. Samma lösningar som vid kopiering (se TfA nr 19) användas, ev. spädes framkallaren ut med 4 delar vatten i stället för 3. Skålarna placeras t. h. om förstoringsapparaten som i fig. 29 med framkallningsskålen t. v., i mitten en skål med avbrytningsbad eller vatten och längst t. h. den större fixerskålen. Om man av praktiska skäl behöver pla- cera förstoringsapparaten längst t. h. som i fig. 1 (TfA nr 15) arbetar man i stället åt vänster, så att fixerskålen all- tid kommer längst bort från förstorings- apparaten och närmast sköljningen. Över fixerskålen bör man kunna tända vitt ljus för bedömning av bilderna. Fig. 44. Med ett par trälister och gum- misnoddar kan man göra en klämma för torkning av förstoringarna. TEKNIK för ALLA 23