OM CYKELVÄGAR Av Civiling. INGEMAR SCHWALBE Hur många cyklar tror ni det finns f. n. i Sverige? Nära 2½ milj. en- ligt de senaste beräkningarna, och det betyder, att drygt var tredje svensk åker cykel. Denna fantastiska utveckling har gjort det nödvändigt att tillgodose kravet på vägar, som äro speciellt läm- pade för ifrågavarande kommunika- tionsmedel. Detta sker genom anläg- gande av särskilda cykelbanor utmed kanterna av de stora huvudvägarna, sär- skilt vid utfartsvägarna från de stora städerna. Det har även planerats spe- ciella cykelvägar, skilda från huvudvä- garna. Emellertid måste man se till, att den så lyckligt påbörjade utvecklin- gen hålles på sunda banor. Den kan eljest hota att snedvridas på grund av åsikter, som äro främmande för cykelns egentliga uppgifter, samt på grund av okunnighet om de tekniska eller mekanis- ka lagar, som ligga till grund för den- samma. Mera än som är beaktat av alla dem, som i cykeln se ett av våra allra främs- ta sportredskap, är den ett praktiskt, ja i många fall oumbärligt kommunika- tionsmedel. Men icke nog med detta; den har även möjlighet att ytterligare påverka och förbättra bosättnings- och arbetsförhållanden för stora delar av befolkningen i vårt land. När exempelvis i tidningspressen med- delanden komma om planerade cykelvä- gar, framställas dessa alltid såsom va- rande av intresse huvudsakligen för se- mesterfirande cyklister, och enligt upp- gift vidtagas åtgärder särskilt för att, som man tror, tillfredsställa de krav, 18 TEKNIK för ALLA som denna kategori antages ha på vä- garnas beskaffenhet. Sålunda skriver Aftonbladet den 11 september 1941 efter en intervju med Samfundet för Hem- bygdsvårds vägkonsulent: ”En cyklist klarar sig utmärkt med en slingrande väg, som smidigt följer terrängen och bjuder på en och annan brant stigande backe, vilken tvingar honom att gå av och sträcka på benen ett slag.” Om man håller inne med den näsvisa frågan hur utförsbackarna då skulle se ut och den likaså näsvisa frågan, om ej detta vore en klar försämring av de vägförhållan- den, som för närvarande stå cyklisterna till buds, så ledes emellertid tanken vid dessa ord genast över på unga pojkar, vilka under sommarlovet flänga på sina cyklar mellan lunch och middag, men be- höva litet allsidigare motion ibland. I samma artikel talas vidare om, att cykelvägarna böra vara belagda med betong, ”ty den ökar färdens tjusning i hög grad”. Nu tänker man vid dessa ord genast sällskapet utökat med några unga, söndagslediga kontorsdamer och deras uppvaktande kavaljerer. Men även ungdomarnas mammor kunna med stor behållning följa med ibland, ty vägkonsulenten ”ser problemet till stor del ur estetisk synpunkt”, och om mam- morna ta de branta backarna försik- tigt, kunna de orka följa sina döttrar bort till den närmaste utsiktspunkten, arrangerad enligt alla konstens regler, till vilken den även i övrigt ”romantis- ka” vägen (Sv. Dagbl. d. 7/9 1941) 1e- der fram. Det är uppenbart, att den gamla kära cykeln fått talesmän, vilka icke förstå, vilket värdefullt verktyg den i själva verket är. Dessa esteter, vilka vi här citerat, ha fångats av ekrarnas glänsan- de förnickling och flickornas brokiga sommardräkter och proklamera triumfe- rande att nu är ”det gamla tekniskt ra- tionella förlegat”. ”Vi spana nu efter romantiken, varför då inte också efter vägens?” (Sv. Dagbl. 7/9 1941). Undertecknad erinrar sig sin egen barndom vid ett av Norrlands största bruk, då man varje dag vid bestämda klockslag, d. v. s. vid arbetsskiftenas början och slut, kunde se en ström av arbetsklädda cyklister i långa rader fara fram på vägen till eller från fab- riken, som hade kontinuerlig drift dygnet runt. Detta hände dag efter dag, söndag som vardag, i ur och skur, i sommarhetten likaväl som i den norr- ländska vinterns stränga kyla. Många av dessa arbetare bodde med sina famil- jer i byarna miltals därifrån, och för dem var cykeln den enda lösningen av kommunikationsproblemet, men ett verk- tyg, som de visste värdet av och kun- de bruka. Man kan kort och gott konstatera, att varje hinder, som lägges i vägen för dessa cyklande arbetare kommer att minska rayonen omkring ett industri- företag, inom vilken det är praktiskt och ekonomiskt möjligt för dem att dag- ligen färdas fram och tillbaka från ar- betet. Varje backe kommer att vara ett sådant hinder, ty den nedsätter ge- nomsnittshastigheten avsevärt. Själva vägbanans beläggning betyder i jämfö- relse härmed icke så mycket, om den för övrigt är väl skött enligt moderna me- toder. I vårt land äro vägbanorna för övrigt tillfrusna en stor del av året, och då är en jämn grusväg jämnbördig med en permanentbelagd väg, liksom även under sommaren, då torka råder. Sköna cykelvägar eller praktiska? Frågan aktualiseras på nytt av artikelförfattaren, som ger ”vägromantikerna” beska piller att suga på. Frågan berör 2½ miljon cyklande svenskar.