Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om cykelvägar, av Ingemar Schwalbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM CYKELVÄGAR
Av
Civiling.
INGEMAR
SCHWALBE
Hur många cyklar tror ni det finns
f. n. i Sverige? Nära 2½ milj. en-
ligt de senaste beräkningarna, och det
betyder, att drygt var tredje svensk åker
cykel. Denna fantastiska utveckling har
gjort det nödvändigt att tillgodose
kravet på vägar, som äro speciellt läm-
pade för ifrågavarande kommunika-
tionsmedel. Detta sker genom anläg-
gande av särskilda cykelbanor utmed
kanterna av de stora huvudvägarna, sär-
skilt vid utfartsvägarna från de stora
städerna. Det har även planerats spe-
ciella cykelvägar, skilda från huvudvä-
garna. Emellertid måste man se till,
att den så lyckligt påbörjade utvecklin-
gen hålles på sunda banor. Den kan
eljest hota att snedvridas på grund av
åsikter, som äro främmande för cykelns
egentliga uppgifter, samt på grund av
okunnighet om de tekniska eller mekanis-
ka lagar, som ligga till grund för den-
samma.
Mera än som är beaktat av alla dem,
som i cykeln se ett av våra allra främs-
ta sportredskap, är den ett praktiskt,
ja i många fall oumbärligt kommunika-
tionsmedel. Men icke nog med detta;
den har även möjlighet att ytterligare
påverka och förbättra bosättnings- och
arbetsförhållanden för stora delar av
befolkningen i vårt land.
När exempelvis i tidningspressen med-
delanden komma om planerade cykelvä-
gar, framställas dessa alltid såsom va-
rande av intresse huvudsakligen för se-
mesterfirande cyklister, och enligt upp-
gift vidtagas åtgärder särskilt för att,
som man tror, tillfredsställa de krav,
18 TEKNIK för ALLA
som denna kategori antages ha på vä-
garnas beskaffenhet. Sålunda skriver
Aftonbladet den 11 september 1941 efter
en intervju med Samfundet för Hem-
bygdsvårds vägkonsulent: ”En cyklist
klarar sig utmärkt med en slingrande
väg, som smidigt följer terrängen och
bjuder på en och annan brant stigande
backe, vilken tvingar honom att gå av
och sträcka på benen ett slag.” Om man
håller inne med den näsvisa frågan hur
utförsbackarna då skulle se ut och den
likaså näsvisa frågan, om ej detta vore
en klar försämring av de vägförhållan-
den, som för närvarande stå cyklisterna
till buds, så ledes emellertid tanken vid
dessa ord genast över på unga pojkar,
vilka under sommarlovet flänga på sina
cyklar mellan lunch och middag, men be-
höva litet allsidigare motion ibland.
I samma artikel talas vidare om, att
cykelvägarna böra vara belagda med
betong, ”ty den ökar färdens tjusning i
hög grad”. Nu tänker man vid dessa
ord genast sällskapet utökat med några
unga, söndagslediga kontorsdamer och
deras uppvaktande kavaljerer. Men
även ungdomarnas mammor kunna med
stor behållning följa med ibland, ty
vägkonsulenten ”ser problemet till stor
del ur estetisk synpunkt”, och om mam-
morna ta de branta backarna försik-
tigt, kunna de orka följa sina döttrar
bort till den närmaste utsiktspunkten,
arrangerad enligt alla konstens regler,
till vilken den även i övrigt ”romantis-
ka” vägen (Sv. Dagbl. d. 7/9 1941) 1e-
der fram.
Det är uppenbart, att den gamla kära
cykeln fått talesmän, vilka icke förstå,
vilket värdefullt verktyg den i själva
verket är. Dessa esteter, vilka vi här
citerat, ha fångats av ekrarnas glänsan-
de förnickling och flickornas brokiga
sommardräkter och proklamera triumfe-
rande att nu är ”det gamla tekniskt ra-
tionella förlegat”. ”Vi spana nu efter
romantiken, varför då inte också efter
vägens?” (Sv. Dagbl. 7/9 1941).
Undertecknad erinrar sig sin egen
barndom vid ett av Norrlands största
bruk, då man varje dag vid bestämda
klockslag, d. v. s. vid arbetsskiftenas
början och slut, kunde se en ström av
arbetsklädda cyklister i långa rader
fara fram på vägen till eller från fab-
riken, som hade kontinuerlig drift
dygnet runt. Detta hände dag efter
dag, söndag som vardag, i ur och skur,
i sommarhetten likaväl som i den norr-
ländska vinterns stränga kyla. Många
av dessa arbetare bodde med sina famil-
jer i byarna miltals därifrån, och för
dem var cykeln den enda lösningen av
kommunikationsproblemet, men ett verk-
tyg, som de visste värdet av och kun-
de bruka.
Man kan kort och gott konstatera, att
varje hinder, som lägges i vägen för
dessa cyklande arbetare kommer att
minska rayonen omkring ett industri-
företag, inom vilken det är praktiskt
och ekonomiskt möjligt för dem att dag-
ligen färdas fram och tillbaka från ar-
betet. Varje backe kommer att vara
ett sådant hinder, ty den nedsätter ge-
nomsnittshastigheten avsevärt. Själva
vägbanans beläggning betyder i jämfö-
relse härmed icke så mycket, om den för
övrigt är väl skött enligt moderna me-
toder. I vårt land äro vägbanorna för
övrigt tillfrusna en stor del av året,
och då är en jämn grusväg jämnbördig
med en permanentbelagd väg, liksom
även under sommaren, då torka råder.
Sköna cykelvägar eller praktiska? Frågan aktualiseras på
nytt av artikelförfattaren, som ger ”vägromantikerna” beska
piller att suga på. Frågan berör 2½ miljon cyklande svenskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>