Alla torde inte vara ense med ingenjör Schwalbe. "För att få frågan ytterligare belyst ha vi vänt oss till ett antal kända per- soner med begäran om ett ytt- rande. Deras bidrag komma i prästa nummer. Omvänt kan man konstatera, att varje förbättring, som en väg genomgår i cy- kelhänseende, ökar motsvarande rayon. Varje backe, som elimineras, betyder en eller annan minuts senare avfärd i den arla ottan, och en eller annan minuts tidigare hemkomst på kvällen. För dem, som bo tillräckligt nära intill arbets- platsen för att kunna äta sitt lunch- el- ler middagsmål hemma, fördubblas tids- vinsten ytterligare. Man tänker då na- turligen på alla dem, som ha egna hem i utkanterna av våra större och mindre industriorter. Den vore värd pris, som kunde leta upp en gammal egnahems- byggare, som ej haft en cykel i många år! Som synes kunna även utpräglat prak- tiska synpunkter läggas på cykeln som kommunikationsmedel. Cykeln är, i händerna på den, som förstår att på bästa sätt begagna sig därav, ett utom- ordentligt nyttigt verktyg, och man har rätt att vänta sig, att den kan komma att spela en avgörande roll även för nu- tidsmänniskan i en av de viktigaste frå- gorna, nämligen bostadsfrågan. Förut- sättningen härför är emellertid att alla frågor, som sammanhänga med cykelns användning grundligt undersökas, så att dess utveckling främjas. Hur kan exempelvis cykeln gynna en spridning av bebyggelsen från storstä- derna ut mot trädgårdsstäder och egna- hemsområden? Hur inverkar trafiksy- stemet i en stad på denna fråga samt beskaffenheten av cykelvägarna ut mot stadens omgivningar? En verklig nu- merisk analys borde göras av vägbanans beskaffenhet på olika vägar och dess in- verkan på hastigheten med hänsyn tagen bland annat till vägens kurvatur, bac- kighet och ytbeläggning. En annan fundamental fråga är, hur cykelns användning skall kunna utsträc- kas till alla årstider. Nu tycks det endast vara manliga arbetare, som fortsätta med att cykla till och från arbetet, även då de vackra sommardagarna upphört för året, under det att de kvinnliga trafi- kanterna jämte ”manschettyrkenas” re- presentanter upphöra därmed, så fort höstvätan börjar nalkas. Det är kanske möjligt att för dem skapa särskilda cy- keldräkter, som avtagas omedelbart ef- ter framkomsten, och vilka skydda mot både kyla och väta. Ur teknisk synpunkt är det emeller- tid ej blott vägen, som bör göras till föremål för studium. Även cykeln själv bör kunna förbättras efter att i stort sett ha stått stilla i utvecklingen i fle- ra årtionden. För att nu återgå till de planer om framtida cykelvägar, som yppats i de förut citerade tidningsartiklarna, skulle cyklisterna ej vara så särskilt nogräk- nade, om deras vägar ej bli både backiga och krokiga, blott vissa krav på omväx- ling, skönhet och romantik etc. bli tillgo- dosedda. Det låter kanske mycket vac- kert, men i själva verket är det ett full- komligt obevisat påstående; att cyklis- terna skulle värdera dessa lockelseme- del mera än andra medborgargrupper. Däremot kan man visa, att cyklisterna äro medborgare, som funnit att gående till fots, åkande med spårvagnar, bus- sar, bilar, tåg, o. s. v. är sämre som kommunikationsmedel och ur ekonomisk synpunkt än cykelåkning, varför de helt resolut slungat dessa möjligheter åt si- dan och tillgripit cykeln i stället och nu på allvar konkurrera med de allmänna kommunikationsmedlen. Det kan på sin höjd tänkas att man en eller två gån- ger skulle vilja cykla på en väg, som i stället för maximum av framkomlighet erbjuder estetiska värden. Till och med de under tre månader av året förekom- mande semesterturisterna, vilka nu för tiden taga sin sak så energiskt, skulle rynka på näsan åt påhittet att göra vä- gen längre eller svårare mellan de min- nesrika platser, de utprickat på kartan över resrutten. Nu är det fak- tiskt så, att kurvor till en viss grad, men framför allt backar göra vägen svårare och mindre snabbt framkomlig än en rak, plan väg. Backarnas in- flytande är till och med större än man i allmänhet anar. En uträkning vi- sar, att åtskilliga faktorer spela in, därav ett par, som nog föga beaktats. När man nu utför noggranna beräk- ningar för andra kommunikations- medel och de vägar dessa använda sig av, varför skall man då ej göra det även beträffande cykeln, som visat sig så användbar. Med cykelns till- hjälp kan man med uppoffrande av ett mycket måttligt energibelopp upp- nå en förvånande hastighet. Det är exempelvis tvivel- aktigt om något på jordytan levan- de djur kan för- flytta sig med så ringa kraftåtgång i förhållande till hastigheten som människan på en cykel. Cykelns has- tighet är emeller- tid i hög grad på- verkbar av olika inflytanden. Låt oss alltså taga reda på naturen av dessa inflytanden, så att vi få veta bättre än förut, hur cykeln som kommunikationsmedel rätteligen skall brukas. Bort med park- och plask- dammsromantiken och fram med siffror och kalkyler, även om dessa skulle visa, att det lönar sig att riva bort rälsen på förortslinjernas banvallar och släppa dit cyklisterna i stället! Som avslutning är det kanske lämpligt att framhålla, om inte detta redan fram- gått tillräckligt tydligt, att eftersom landsvägarna, med eller utan cykelba- nor vid sidorna, hittills kunnat erbjuda den mest plana och backfria vägbanan, så är det sannolikt, att speciella cykel- vägar, framdragna i terrängen på sidan om dessa, skulle erbjuda en försämring i just detta avseende, som är så särskilt viktigt för cyklarna. Kanske framskymtar dock i den fjär- ran framtiden konturerna av en speciell byggnadsteknik för cykelbanor, vilka skulle kunna utnyttja lätta, billiga, ele- ganta konstruktioner; vilka bleve en prydnad för samhället. Ja, vem vet? Ingemar Schwalbe. TEKNIK för ALLA 19