forn in i landet, kan jag tala om, sade han, när de hade slagit sig ner. Alla Moi- stammarna är på krigsstigen, förstår ni. Ni kommer hit på egen risk. — Ja, det är vi beredda på, svarade Corny oförfärat. Är det någon trakt, som är värre än de andra? — Det är mycket besvärligt om- kring Chieng Huang, svarade Wel- lington. Just dit vi har tänkt bege oss, till på köpet. The Boh ger mig eskort genom Pou Treng-trakten, men sen får vi klara oss själva. Corny skrattade. — Betalar ni också tribut till ho- nom? Vi ger honom en tunna blad- tobak i veckan. — Åh, då har ni sluppit undan bil- ligt. Trelawney ger mig fyrtio säc- kär ris till den gamle missdådaren för var resa, jag gör. De är förresten där borta. En halv elefantlast. Nu ska vi äta lunch om det passar er. Jag ger mig av tillbaka så fort de där stoc- karna är klara. De slogo sig ner till en måltid av ris och curry. Wellington var samme muntre, rättframme, oförvägne man som alltid, inte på något sätt bragt ur fattningen av det farliga tillståndet i det inre av landet. Corny berättade för honom alla de nya fakta om sin far. — Verkligen? Det passar ju bra ihop alltsammans, inte sant? anmärk- te Wellington, när Corny hade slutat. Jag försökte få träffa den där bonzen, sedan jag hade träffat er, nen han var borta och försökte få vildarna att hålla fred, sades det mig. Men vi kan- ske kan finna honom i klostret den här gången. Här är förresten någon- ting, som bör intressera er. När jag var i klostret, så frågade jag efter namnet på deras främste bonz. Han heter Men-Gya. Det ligger någonting 1 det, eller hur? — Jo, det kan man verkligen påstå, att det gör! Men-Gya, det är ju näs- tan detsamma som Menagére. Nu kan jag våga mitt liv på att han är min far. Corny reste sig i sin upprörda sin- nesstämning, och tårarna kommo ho- nom i ögonen. — Det är som om det var i går, som vwvi red tillsammans, sade han med grumlig röst. — Ta det lugnt, gamle vän! sade Wellington. Det är många miles här- ifrån och till klostret. Corny väntade otåligt, medan ele- fanterna lastades med alla slags för- råd. Kort därpå satte sig den långa karavanen i rörelse. Corny satt bred- vid Wellington med geväret över knäna. Efter dem kom Djihani, sit- tande överst på en rissäck och små- gnolande av förtjusning över ett ge- vär, som han hade fått låna. Därpå kommo ytterligare fyra lastade ele- fanter i. en snabb, rullande lunk. NIONDE KAPITLET V id solnedgån- gen hade Wel- lington och hans sällskap - hunnit fram till teak-bo- lagets första sta- tion långt uppe i bergen. En liten uthuggning och en inhägnad skymtade. Corny klev ner för stegen, som hade rests upp mot elefantens sida. Han tyckte om allt detta och önskade, att han själv vore anställd hos teak- bolaget. Djihani strök omkring i gläntan med sitt gevär, som han var mycket förtjust i. Corny tittade på, hur elefanterna drevos in i inhägna- den, och balar med foder rullades in efter dem. En eld gjordes upp i en öppen eldstad mitt i uthuggnin- gen. Röken från veden kittlade be- hagligt hans näsborrar. När han och Wellington hade gått uppför stegen in i bungaloven, som stod i gläntan, gav han luft åt sin förtjusning. — Det här är verkligen att leva, sade han. Ni måste njuta av varenda minut! Wellington såg bistert på honom. — Inte ett dugg, svarade han. Tänk på, att jag är fullständigt iso- lerad. Ni kan inte föreställa er, hur härligt det är att ha er här. Jag tyc- ker, att jag håller på att bli tokig ibland, när jag inte har någon att tala med på många veckor. Ni skulle bara pröva på det själv, månad efter må- nad, utan någonting annat att se fram mot än en tids semester i Haip- hong. Corny hade inte tänkt på kamrat- skapet vid brobygget, där alla träf- CC) ic som varar XN fade varandra dagligen och det fanns fullt upp med samtalsämnen. Denne ensamme skogsman hade ingen an- nan än sig själv att tala med. Corny tänkte på sin far, som var fånge i sin egen själ. Kände också han sig ensam? Corny kunde knappast be- härska sin längtan att få träffa ho- nom. — Vad är det ni sitter och tänker på? frågade Wellington muntert. Prata med mig! Dessa timmar är dyrbara. Corny rycktes ur sina tankar. — Jag tänkte på min far, sade han. — Det skulle jag inte göra, om jag var som ni. Det tjänar ju ingenting till att gå och grubbla, eller hur? Om två dar är vi där. Ni får kanske be- reda er på en chock: — Ni menar, att han inte kommer att känna igen mig? frågade Corny. (Fortsättning i nästa n:r.) — ALMENTA — är en energigivande medicin, nä- rande, god och hälsosam, med | fysiologiskt verksamma mineral- Fer amd mnen. 3 Stärkande och kraftuppbyggande i | vid allmän klenhet och trötthet, | vid neurasteni och konvalescens. Bruksanv. Inberäkn. medf. 3: 95 porto LINDHOLMS DROGHANDEL Bildad 1902 Tel. 88 25 47 d Stockholm 21 VEN Vv Na VY NA pr FA VERA KATRINEHOLM ”<& Begär genast kostnadsfritt prospekt fr. våra avdelningar för: Maskinteknik, elek- > troteknik, husbyggnad, väg- o. vattenbyggnad, värme- o. sanitetstekn., vägmäs- tare, byggmästare, biltekniker, elektr. montörer. Moderna laboratorier. Platsförm. Kortaste studietid fr. folkskola el. realexamen. Statsstipendier (45 kr pr mån.) o. sänkt avg. för mindre bemedl. Nya kurser börja 20 aug. (Motortekn, kurs 1 okt.) TEKNIK för ALLA 23