Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tigerbron, av Warren Hastings Miller - Nionde kapitlet - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forn
in i landet, kan jag tala om, sade han,
när de hade slagit sig ner. Alla Moi-
stammarna är på krigsstigen, förstår
ni. Ni kommer hit på egen risk.
— Ja, det är vi beredda på, svarade
Corny oförfärat. Är det någon trakt,
som är värre än de andra?
— Det är mycket besvärligt om-
kring Chieng Huang, svarade Wel-
lington. Just dit vi har tänkt bege
oss, till på köpet. The Boh ger mig
eskort genom Pou Treng-trakten,
men sen får vi klara oss själva.
Corny skrattade.
— Betalar ni också tribut till ho-
nom? Vi ger honom en tunna blad-
tobak i veckan.
— Åh, då har ni sluppit undan bil-
ligt. Trelawney ger mig fyrtio säc-
kär ris till den gamle missdådaren för
var resa, jag gör. De är förresten där
borta. En halv elefantlast. Nu ska vi
äta lunch om det passar er. Jag ger
mig av tillbaka så fort de där stoc-
karna är klara.
De slogo sig ner till en måltid av
ris och curry. Wellington var samme
muntre, rättframme, oförvägne man
som alltid, inte på något sätt bragt ur
fattningen av det farliga tillståndet i
det inre av landet. Corny berättade
för honom alla de nya fakta om sin
far.
— Verkligen? Det passar ju bra
ihop alltsammans, inte sant? anmärk-
te Wellington, när Corny hade slutat.
Jag försökte få träffa den där bonzen,
sedan jag hade träffat er, nen han
var borta och försökte få vildarna att
hålla fred, sades det mig. Men vi kan-
ske kan finna honom i klostret den
här gången. Här är förresten någon-
ting, som bör intressera er. När jag
var i klostret, så frågade jag efter
namnet på deras främste bonz. Han
heter Men-Gya. Det ligger någonting
1 det, eller hur?
— Jo, det kan man verkligen påstå,
att det gör! Men-Gya, det är ju näs-
tan detsamma som Menagére. Nu kan
jag våga mitt liv på att han är min
far.
Corny reste sig i sin upprörda sin-
nesstämning, och tårarna kommo ho-
nom i ögonen.
— Det är som om det var i går,
som vwvi red tillsammans, sade han
med grumlig röst.
— Ta det lugnt, gamle vän! sade
Wellington. Det är många miles här-
ifrån och till klostret.
Corny väntade otåligt, medan ele-
fanterna lastades med alla slags för-
råd. Kort därpå satte sig den långa
karavanen i rörelse. Corny satt bred-
vid Wellington med geväret över
knäna. Efter dem kom Djihani, sit-
tande överst på en rissäck och små-
gnolande av förtjusning över ett ge-
vär, som han hade fått låna. Därpå
kommo ytterligare fyra lastade ele-
fanter i. en snabb, rullande lunk.
NIONDE KAPITLET
V id solnedgån-
gen hade Wel-
lington och hans
sällskap - hunnit
fram till teak-bo-
lagets första sta-
tion långt uppe i
bergen. En liten
uthuggning och
en inhägnad skymtade.
Corny klev ner för stegen, som
hade rests upp mot elefantens sida.
Han tyckte om allt detta och önskade,
att han själv vore anställd hos teak-
bolaget. Djihani strök omkring i
gläntan med sitt gevär, som han var
mycket förtjust i. Corny tittade på,
hur elefanterna drevos in i inhägna-
den, och balar med foder rullades
in efter dem. En eld gjordes upp i
en öppen eldstad mitt i uthuggnin-
gen. Röken från veden kittlade be-
hagligt hans näsborrar. När han och
Wellington hade gått uppför stegen
in i bungaloven, som stod i gläntan,
gav han luft åt sin förtjusning.
— Det här är verkligen att leva,
sade han. Ni måste njuta av varenda
minut!
Wellington såg bistert på honom.
— Inte ett dugg, svarade han.
Tänk på, att jag är fullständigt iso-
lerad. Ni kan inte föreställa er, hur
härligt det är att ha er här. Jag tyc-
ker, att jag håller på att bli tokig
ibland, när jag inte har någon att tala
med på många veckor. Ni skulle bara
pröva på det själv, månad efter må-
nad, utan någonting annat att se
fram mot än en tids semester i Haip-
hong.
Corny hade inte tänkt på kamrat-
skapet vid brobygget, där alla träf-
CC) ic som varar
XN
fade varandra dagligen och det fanns
fullt upp med samtalsämnen. Denne
ensamme skogsman hade ingen an-
nan än sig själv att tala med. Corny
tänkte på sin far, som var fånge i
sin egen själ. Kände också han sig
ensam? Corny kunde knappast be-
härska sin längtan att få träffa ho-
nom.
— Vad är det ni sitter och tänker
på? frågade Wellington muntert.
Prata med mig! Dessa timmar är
dyrbara.
Corny rycktes ur sina tankar.
— Jag tänkte på min far, sade
han.
— Det skulle jag inte göra, om jag
var som ni. Det tjänar ju ingenting
till att gå och grubbla, eller hur? Om
två dar är vi där. Ni får kanske be-
reda er på en chock:
— Ni menar, att han inte kommer
att känna igen mig? frågade Corny.
(Fortsättning i nästa n:r.)
— ALMENTA —
är en energigivande medicin, nä-
rande, god och hälsosam, med |
fysiologiskt verksamma mineral-
Fer
amd
mnen.
3 Stärkande och kraftuppbyggande i
| vid allmän klenhet och trötthet,
| vid neurasteni och konvalescens.
Bruksanv. Inberäkn.
medf. 3: 95 porto
LINDHOLMS DROGHANDEL
Bildad 1902 Tel. 88 25 47
d Stockholm 21
VEN Vv Na VY
NA pr
FA
VERA
KATRINEHOLM ”<&
Begär genast kostnadsfritt prospekt fr. våra avdelningar för: Maskinteknik, elek-
> troteknik, husbyggnad, väg- o. vattenbyggnad, värme- o. sanitetstekn., vägmäs-
tare, byggmästare, biltekniker, elektr. montörer. Moderna laboratorier. Platsförm.
Kortaste studietid fr. folkskola el. realexamen. Statsstipendier (45 kr pr mån.) o.
sänkt avg. för mindre bemedl. Nya kurser börja 20 aug. (Motortekn, kurs 1 okt.)
TEKNIK för ALLA 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>