Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tigerbron, av Warren Hastings Miller - Intet är nytt under solen, av T. A. - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läs varje vecka de
spännande och väl-
skrivna novellerna i
VECKANS
ÄVENTYR
Utkommer tisdagar
och kostar endast
35 ör
ha slutat. I stället enade ni oss. Ni
och Djihani hjälptes åt att övertala
mig att gå med på den här uppgörel-
sen. Det kallar jag att sköta saxer
och ting som en karl. Och nu ska ni
berätta oss mer om er far.
Följande morgon tog Gidge Corny
med sig ut på en rond runt arbetsplat-
sen. De hade mycket att tala om med
varandra. Wellington hade anlänt till
sitt sidospår med en ny teaklast. Han
hade skickat bud, att han kunde ta
Corny med sig tillbaka på sin nästa
färd.
— Ni vill naturligtvis söka upp er
far, så snart ni någonsin kan, sade
chefen. Vi får se till, hur vi ska kun-
na undvara er.
Gidge var på bättre humör, än nå-
gonsin. Bron sträckte sig nu färdig-
byggd tvärs över ravinen. Den skulle
i nödfall kunna bära sin egen vikt.
Men byggnadsställningen under den
var fortfarande nödvändig, först när
den blev nitad, skulle den kunna hål-
la säkert, om t. ex. en sådan tyngd
som ett lokomotiv passerade över den.
Därför flammade en lång rad ässjor
i den heta morgonsolen, och nitham-
rar smattrade.
— Det kommer att ta Red en vecka
att driva in alla de här nitarna, sade
Gidge. Vi har nära en vecka på oss,
innan regntiden börjar på allvar. Det
enda, jag inte tycker om är den här
fördämningen.
Corny följde med blicken hans fin-
ger, som pekade på den nya dammen
uppåt floden.
— Jag har nog tyckt, att den ver-
kade väl liten, sade han.
— Det är just det, den är, sade
Gidge retligt. Någon måste ha räk-
nat fel där! Nu kan den bara nätt och
jämt stå emot översvämningen, som
uppstår vid eftermiddagens oväder.
INTET AR NYTT UNDER SÖREN
Bombardemang från luften är inga-
lunda någon nutida uppfinning. Sådant
förekom redan på 1300-talet.
Redan när de första ballongerna pro-
jekterades och utfördes under slutet av
1700-talet gjorde man klart för sig vilka
stora uppgifter, som luftens fartyg hade
att utföra under krigiska förhållanden,
och man förutsåg alla de uppgifter, som
i det nu pågående kriget påvila luftvap-
net. Samtidigt som ett vapenslag för
angrepp utvecklas, förändras och för-
a
bättras även försvaret och den slutliga
utgången hänger ju alltid på, vilket som
har försteget. Under fransk-tyska kri-
get 1870—71 förekom många och bekan-
ta ballonguppstigningar från det då be-
lägrade cch hungrande Paris. För att
nedkämpa dessa ballonger konstruerades
då hos Krupp i Tyskland luftvärnskano-
ner sådana som bilden visar. De voro
uppställda på lätt transporterade for-
don, med pjäsen lätt svängbar i alla
riktningar och medgivande hög eleva-
tion, vilket för den
tiden var någon-
i ting alldeles nytt.
| De som nu i vår
| beredskap tjänst-
| göra vid luftvärnet
eller ha hand om
våra nutida mot-
svarigheter, tycka
nog, att den här
apparaten ser fas-
ligt enkel ut, men
de böra då komma
ihåg, att det ligger
endast 70 år emel-
lan då och nu, och
det är i teknikens
historia en mycket
kort tidrymd.
T.A.
De borde utvidga den medan de ännu
har tid till det. Dammens övre kant
ser inte ut, som om den skulle kunna
motstå en riktig översvämning.
Den föreföll att vara endast åtta
fot bred, gjord av kalkstensblock med
cementfogar.
Vatten har en fatal förmåga att hitta
de svaga punkterna i murverk. Själva
dammbyggnaden såg ut att vara mot-
ståndskraftig, men Gidge litade inte
på, att murkrönet skulle stå emot
trycket. ;
— Hör på, sade han. Ni ska gå ner
till Wellingtons läger — och glöm inte
er bössa den här gången! Jag är över-
tygad om, att jag kan undvara er en
vecka. Bron behöver inte matas med
så mycket material nu, bara nitkaggar
och korgar med kol, och det kan några
få kulier sköta. Jag ska göra mig av
med en hel del av dem från och med
i dag. Djihani säger, att vi bör be-
hålla elefanterna en tid till. Ingenting
går upp mot elefanter, när det gäller
att rensa upp ravinen, om olyckan är
framme, och vi har en massa träd att
skaffa bort. Men jag ska låta dem få
en veckas vila.
— Får jag ta Djihani med mig?
frågade Corny. Han kan bli till nytta
som en hållpunkt för fars minne. Jag
tror, att vad det nu än var, som fien-
dens politiska agenter gjorde med ho-
nom, så ledde det till, att han förlora-
de minnet. Om jag kan få honom med
mig ner till. Vinh, så kan nog läkarna
där ge honom den rätta behandlingen.
— Det är ett konstigt fall, eler
hur? anmärkte Gidge i undrande ton.
Han har varit buddhisdisk bonz i sju
år, att döma av vad vi har kunnat få
reda på. Ja, ni får ta Djihani med er.
Den där hinduiske babun kan sköta
de kulier, som är kvar. Ni kan sätta
honom in i det uppdraget. Och lycka
till! slutade Gidge med ett varmt
handslag. :.
Gidge, som alltid hade mycket att
sköta, återvände till sin bro, och Cor-
ny var inte sen att få tag på Djihani
och packa in sin lägerutrustning. De
gåvo sig iväg längs järnvägslinjen,
och inom en timme hade de kommit
så långt, att de sågo teak-bolagets si-
dospår. En pittoresk grupp av elefan-
ter med bruna mahouter på nacken
arbetade, två och två, med att lasta
teakstockar på öppna godsvagnar.
Från sitt tält, som stod uppslaget i
en dunge av banianträd strax bredvid,
hälsade Wellington hjärtligt sina
gäster.
— Förbannat mycket bråk längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
