Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omlindning och beräkning av småmotorer, av Tore Porsander. Del 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OÖMLINDNING och beräkning av
(RAS EV HL; IN HO, IDAG)
Beräkningsgången vid omlindning av en maskin
Själva gången vid beräkning av en likströmsmaskin kan givetvis variera en hel del
alltefter de givna förutsättningarna och alltefter den noggrannhet, som erford-
ras. Redan tidigare har påpekats, att det här anförda beräkningsförloppet icke gör
anspråk på exakthet utan avser endast ett tillrättaläggande av problemet för erhål-
lande av praktiska överslagsvärden. För en noggrann beräkning av en dylik ma-
skin fordras ett betydligt djupare inträngande i de olika problemen liksom också att
hänsyn måste tagas till en hel del faktorer, som i denna korta avhandling icke ens
kunna beröras.
Vi förutsätta här, att vi tedan ha en likströmsmaskin, som på grund av olika or-
saker måste förses med ny lindning. En bilgenerator skall exempelvis omlindas så,
att den vid ett lägre varvtal än förut ger samma eller kanske högre spänning än
förut, vilket problem förekommer vid tillverkning av ett eget vindkraftverk för sport-
stuga eller dylikt. Eller också skall en startmotor omlindas att passa den nya elek-
triska cykeln. Exemplen kunna mångfaldigas men ha alla den gemensamma förut-
sättningen, att de rent mekaniska detaljerna hos maskinen redan finnas och helst
böra kunna begagnas i oförändrat skick. De olika lindningsutrymmena för magnet-
SE ankarlindningarna äro således givna liksom antal spår i ankaret och antal la-
meller.
Undersökning och uppritning av den gamla maskinen
De: kommande beräkningsarbetet underlättas avsevärt, om man redan känner till
maskinens olika data före omlindningen. Det är därför ur alla synpunkter en
fördel att i första hand verkställa en undersökning och en provning av maskinen,
innan den plockas sönder. Gäller det en generator, kopplas den mekaniskt samman
med en lämplig motor enligt den schematiska. bilden i fig. 20, samt anslutes till ett
reglerbart yttre motstånd Ry samt till en voltmeter (V) och en ampéeremeter (A)
enligt samma «bild. Dessutom bör varvtalet kunna uppmätas medelst lämplig
tachometer.
Som framgår av vårt kopplingsschema underlättas provet i hög grad, om genera-
torns fältlindning helt kopplas bort från ankaret och i stället anslutes till ett batteri
"och ett reglerbart motstånd, så att strömmen Im genom generatorns fältlindning be-
kvämt kan inregleras till lämpligt värde. Denna ström skall dessutom kunna avläsas
medelst i en i kretsen inkopplad ampéeremeter enligt fig. 20. Genom denna åtgärd
vinner man, att alla maskiner kunna provas lika, oavsett om de från början voro
kopplade som shunt- eller seriemaskiner.
Före provet bör man emellertid ha uppmätt de elektriska motstånden hos ankar-
lindningen och hos fältlindningen. Om man icke har tillgång till en speciell ohm-
meter för uppmätning av motstånd, kunna dessa motstånd i stället beräknas enligt
- Ohms lag, varvid enbart ankaret, resp. enbart fältlindningen inkopplas till batteriet
enligt fig. 21. Samtidigt anslutes en voltmeter (V) och en ampe&remeter (A). An-
karmotståndet uppmätes mellan borstarna, vilket motstånd kallas Ra, och erhålles
genom avläsning av de båda instrumenten och enligt Ohms lag: R = V:I d. v. s. helt
enkelt genom division av den avlästa spänningen med den avlästa strömmen. På
samma sätt inkopplas sedan fältlindningen i stället för ankaret, varvid erhålles fält-
lindningens motstånd Rm-
Avsikten med det därefter fortsatta provet är egentligen en kontroll av luftgaps-
flödets storlek och dess variation med magnetspolarnas ampéerevarvtal Im:N, där
alltså N som förut betyder lindningsvarvtalet hos en magnetspole. Man skall därför
söka erhålla ett antal olika värden på fältströmmen Im. Mot varje sådant värde
svarar ett visst luftgapsflöde ?. Uppritas detta flödes variation med fältspolarnas
ampéerevarvtal I». N i en kurva, erhålles en bild enligt fig. 22, som till sitt utseende
påminner om magnetiseringskurvan enligt fig. 10. Vid ökning av Im N, eller vil-
ket är detsamma, vid ökning av Im, eftersom ju lindningsvarvtalet N är konstant,
ökar först flödet ganska raskt för att sedan vid större värden på Im öka allt lång-
sammare. Kurvan erhåller med andra ord en krökning, och som vi tidigare nämnt
i samband med den magnetiska kretsen, är det icke ekonomiskt att låta ampéere-
varvtalet bli alltför stort. I fig. 22 böra vi alltså icke låta Im: N bli större än som
motsvarar värdet ”a” vid den kommande omlindningen av maskinen. Det är det mot
denna punkt svarande värdet på luftgapsflödet, som vi sedan skola använda oss av
vid beräkningen av ankarlindningen. Vid det prov, som vi nu skola utföra, gäller
det att erhålla tillräckligt många uppgifter för att vi skola kunna rita upp denna
kurva i fig. 22. ;
Det avsedda provet utföres nu på följande sätt. Generatorn får rotera med ett
varvtal, som visar sig ge lämpliga värden på instrumenten för bekväm avläsning,
exempelvis 1000 varv/min. Likaså inregleras det justerbara motståndet i generator-
Å sl
Tidi klar i d ;
$ M Å M O 1 O R E R
DEL 4.
Fig: 21
TEKNIK för ALLA = 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
