Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om cykelvägar, av Otto Wallenberg, Olle Norlander och Harald Stale - ”Mustang”, en godbit för modellbyggarna, av Nils-Erik Olofsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
CYKELVÄGAR
Forts. fr. sid. 14.
någon expert i trafikfrågor för att för-
stå, att det är mycket svårt att förmå
cyklisterna att — med bibehållen akt-
ning för vägtrafikstadgans bestämmelse
om att cykelbana skall användas — åka
på en ojämn, illa ytbehandlad cykelbana,
om en förstklassig. och snabb körbana
löper omedelbart intill.
Cykelbanorna måste vidare anläggas
på båda sidor av vägen. Som det nu är,
finns det på många vägar bara cykel-
bana på ena sidan och denna skall enligt
vägtrafikstadgans bestämmelser använ-
das för trafik i båda riktningarna. Detta
innebär en mycket stor fara för trafik-
säkerheten, enär cyklisterna på de punk-
ter, där cykelbanan börjar och slutar,
måste korsa den övriga trafiken.
Cyklisternas lätt förklarade benägen-
het att ta sig fram enligt minsta mot-
ståndets lag för också med sig, att det
finns högst få cyklister, som välja en
smal, slingrande och backig men natur-
skön väg, när de med mindre ansträng-
ning kunna köra på en lättrampad väg,
byggd enligt modernaste principer. För-
slaget att göra om våra bygdevägar till
cykelvägar faller därför på sin egen
orimlighet. När därtill kommer, att
statsmakterna anse sig böra hålla på
slantarna, då det gäller vägbyggen,
måste det med skärpa sägas ifrån, att
cykelbanorna böra och skola anläggas
utefter de större vägar och invid de stör-
re samhällen, där det visat sig vara nöd-
vändigt ur trafiksäkerhets- och nytto-
synpunkt. De romantiska cykelvägarna
genom natursköna men föga befolkade
trakter få anstå, tills staten anser sig
ha råd att kasta bort pengar på mer
eller mindre onyttiga ändamål — troli-
gen blir det därför aldrig. Däremot kan
det på många platser vara synnerligen
befogat att anlägga cykelbanor utanför
det egentliga vägnätet för att samman-
binda platser med särskilt stark cykeltra-
fik. Likaså måste anläggandet av cykel-
vägar av ödemarksnatur för att skapa
vägmöjligheter åt avlägset liggande byar
och orter vara en angelägenhet, där
sparsamhetsskälet inte får dominera.
HARALD STALE
Fil. dr, hembygdsvårdare
"På begäran några ord av en
romantiker”.
Svenskarna har så småningom börjat
lära sig — av danskarna, eller sna-
rare — av sig själva och omständighe-
terna att åka cykel allmänt. Cykeln är
både sportredskap och kommunikations-
medel och fyller därmed två viktiga
funktioner i människans tjänst. Vilken
som är viktigast är en fråga som un-
dertecknad inte vågar yttra sig bestämt
om.
Det har däremot civilingenjör I.
Schwalbe gjort utan att tveka i en ar-
tikel ”Om cykelvägar” i denna tidning,
där han renodlat kommunikationsmed-
let. Vilken lekman som helst måste bli
intresserad för och förstå det väsent-
liga av de praktiska synpunkter, ur vil-
ka han betraktar cykeln och cykelvä-
garna som kommunikationsmedel. Det
är nyttigt för lite var; som inte behö-
ver bekymra sig nämnvärt om sin väg
från och till arbetsplatsen, och som i
vanliga fall inte anstränger sig med
att fundera över trafik- och bebyggelse-
frågor att studera ing. Schwalbes artikel
för dess sociala grundmenings skull.
Men, ett stort men, är det nödvän-
digt att renodla en synpunkt så långt
att en annan icke tillåtes? Det kan vara
riskabelt att göra läsaren så skeptisk,
att han — för att tala med förf. skri-
ver: ”Det är med ilska man noterar”
hans val av citat eller rättare hans sätt
att behandla citat från ”talesmän, vilka
icke förstå, vilket värdefullt verktyg
den (cykeln) i själva verket är”. Åh-
nej, inte ilska, så intolerant känner sig
inte den läsare som skriver här; denne
vill blott stillsamt fråga, om inte båda
orden i ett annat citat, ”utile dulcei”
kan rymma ett innehåll.
Glöm inte sportredskapet cykeln, som
inte behöver någon utredning till sitt
försvar! Glöm inte heller att fritiden
är lika viktig som arbetet i tillvaron!
Allt i livet är inte prosa, det rymmer
ävenledes poesi. Jag vågar förarga ing.
Schwalbe med ett av hans citat: ”Vi
spana efter romantiken”, t. o. m. hos
cykeln och cykelvägen. Var inte så nyk-
tert arg på esteterna, kosta åtminstone
på dem en glimt av humor i ögat. Låt
dem som vill det njuta av de gamla vä-
garna så länge de finns, pusta i upp-
försbackarna, åka frihjul nerför och
svänga i kurvorna; låt dem också be-
hålla njutningen av att fröjdas åt den
omväxlande natursyn de gamla vägarna
bjuder blicken. Det finns alltjämt folk,
som är så underligt beskaffade att de
har behov av ”omväxling, skönhet, ro-
mantik, etc.” (kurs. av den som skriver
här). Det är inte säkert, att ”semester-
turisterna, vilka nu för tiden tagit sin
sak så energiskt, skulle rynka på näsan
åt påhittet att göra vägen längre eller
svårare mellan de minnesrika platser
de utprickat på kartan över resrutten”.
Det kan nämligen bero på var vägen går
fram. Det är kanske säkrare, att de
semesterturister som inte erfarit det
förut, skulle av den ev. längre vägens
romantiska berg- och dalbana, kunna
hos semestervännen cykeln upptäcka in-
te bara den nyttiga dragaren, som för
dem ”mellan de minnesrika platser de
utprickat på kartan över sin resrutt”,
utan dessutom också ciceronen, som av-
slöjar för dem nya sevärdheter under
färden. Därefter gör de säkert inte som
förr: åker efter tidtabell utan utnytt-
jar en av den utomordentliga cykelns
finaste egenskaper, nämligen den att
kunna bära ryttaren omkring nästan
var som helst. Och visa honom vad som
kan finnas att se, ej blott vid stationer-
na utan — tänk det — även på vägen
däremellan, där man kan stiga av var
man vill!
Jag avstår från detaljbevisning för
S. k. romantisk syn på cykeln och vägen,
jag nöjer mig med att tala kort och
gott som en av de ”energiska” semester-
turisterna; jag tillåter mig råda förf.
till ”Om cykelvägar” att först söka när-
mare kontakt med en av dem han cite-
rat, Samfundets för Hembygdsvård väg-
konsulent och därefter tillsammans med
honom göra en semestertur på cykel.
Innan jag slutar — med ett citat —
är det klokast att säga, att romantiken
inte utesluter teknisk syn, t. ex. på ecy-
keln och vägen. Är teknikern aldrig ro-
mantisk?
Jo, det var en gång en tekniker, som
hette Planertz, som råkade komma in i
en s. k. romantisk situation. Han skulle
fria. Det gjorde han med följande be-
segrande — i förväg ”utprickade” ord:
”Jag är ingen vän av starka ord, men
jag tror mig ändå tryggt kunna säga,
att jag håller av fröken Märta. Sedan
jag nu förklarat detta, kan jag i sam-
band härmed icke underlåta omtala för
fröken Märta, att jag i dagarna avslu-
tat ritningarna på en villabyggnad intill
staden. Tolv rum med alla bekvämlig-
heter jämte extra stort brygghus, kom-
binerat med vedkällare, — — — nu
har jag uttalat mitt avgörande ord. Vill
nu fröken Märta säga sitt?
Vad svarade fröken Märta? Tyckte
hon som han, uttryckt t. ex. så här:
”Bort med park- och plaskdammsroman-
tiken och fram med siffror och kalky-
ler”. Blev inte äktenskapet romantiskt,
så blev det då säkert rationellt — men
möjligen tråkigt.
K
’ MUSTANG"
arbetsbeskrivning
(orts. fr. sid. 21.)
kroppen bygges även vingarna direkt på
ritningen, men även här är iakttaga att
vänstervingen måste byggas på ritnin-
gens baksida. Eventuellt kunna flera
spryglar insättas för att få en vackrare
vinge. Om man vill ha flaps och skev-
ningsorder rörliga, måste man avdela
med balsaribbor, som synes på ritningen.
Stabilisator och fena byggas även på rit-
ningen av 1 mm balsa. Då de torkat,
putsas de med sandpapper tills strömlin-
jeform erhållits, d. v. s. framkanten av-
rundad och bakkanten spetsig. Då alla
delar äro färdiga, putsas de med sand-
papper och klädas med japanpapper eller
0.4 mm balsaflak. Då vingarna monterats
vid kroppen, erhåller man den avrundade
övergången genom att fylla i balsabitar
och slipa med sandpapper. På samma sätt
erhåller man avrundningarna vid fena
och stabilisator. Landningsstället byg-
ges enligt ritninger och kan, om man så
önskar, göras infällbart genom att lagra
övre ändan med pianotråd. Hjulen bör
man köpa färdiga, ty man lyckas inte
riktigt bra med egen tillverkning.
Skyddsluckorna tillverkas antingen av
papp eller balsa. Propellernav och blad
skäras ut av balsa och putsas. Om mo-
dellen bygges flygande, monteras gum-
mikrokar på vanligt sätt. Modellen är
nu färdig att målas. Färgen är helt sil-
ver utom ett parti framtill, som målas
mörkgrönt. Nationalitetsmärkena målas
på både över- och undersidan av vingar- .
na. Alla detaljer såsom trimroder m. m.
markeras med svart.
Nils-Erik Olofsson.
TEKNIK för ALLA 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
