CYKELVÄGAR Forts. fr. sid. 14. någon expert i trafikfrågor för att för- stå, att det är mycket svårt att förmå cyklisterna att — med bibehållen akt- ning för vägtrafikstadgans bestämmelse om att cykelbana skall användas — åka på en ojämn, illa ytbehandlad cykelbana, om en förstklassig. och snabb körbana löper omedelbart intill. Cykelbanorna måste vidare anläggas på båda sidor av vägen. Som det nu är, finns det på många vägar bara cykel- bana på ena sidan och denna skall enligt vägtrafikstadgans bestämmelser använ- das för trafik i båda riktningarna. Detta innebär en mycket stor fara för trafik- säkerheten, enär cyklisterna på de punk- ter, där cykelbanan börjar och slutar, måste korsa den övriga trafiken. Cyklisternas lätt förklarade benägen- het att ta sig fram enligt minsta mot- ståndets lag för också med sig, att det finns högst få cyklister, som välja en smal, slingrande och backig men natur- skön väg, när de med mindre ansträng- ning kunna köra på en lättrampad väg, byggd enligt modernaste principer. För- slaget att göra om våra bygdevägar till cykelvägar faller därför på sin egen orimlighet. När därtill kommer, att statsmakterna anse sig böra hålla på slantarna, då det gäller vägbyggen, måste det med skärpa sägas ifrån, att cykelbanorna böra och skola anläggas utefter de större vägar och invid de stör- re samhällen, där det visat sig vara nöd- vändigt ur trafiksäkerhets- och nytto- synpunkt. De romantiska cykelvägarna genom natursköna men föga befolkade trakter få anstå, tills staten anser sig ha råd att kasta bort pengar på mer eller mindre onyttiga ändamål — troli- gen blir det därför aldrig. Däremot kan det på många platser vara synnerligen befogat att anlägga cykelbanor utanför det egentliga vägnätet för att samman- binda platser med särskilt stark cykeltra- fik. Likaså måste anläggandet av cykel- vägar av ödemarksnatur för att skapa vägmöjligheter åt avlägset liggande byar och orter vara en angelägenhet, där sparsamhetsskälet inte får dominera. HARALD STALE Fil. dr, hembygdsvårdare "På begäran några ord av en romantiker”. Svenskarna har så småningom börjat lära sig — av danskarna, eller sna- rare — av sig själva och omständighe- terna att åka cykel allmänt. Cykeln är både sportredskap och kommunikations- medel och fyller därmed två viktiga funktioner i människans tjänst. Vilken som är viktigast är en fråga som un- dertecknad inte vågar yttra sig bestämt om. Det har däremot civilingenjör I. Schwalbe gjort utan att tveka i en ar- tikel ”Om cykelvägar” i denna tidning, där han renodlat kommunikationsmed- let. Vilken lekman som helst måste bli intresserad för och förstå det väsent- liga av de praktiska synpunkter, ur vil- ka han betraktar cykeln och cykelvä- garna som kommunikationsmedel. Det är nyttigt för lite var; som inte behö- ver bekymra sig nämnvärt om sin väg från och till arbetsplatsen, och som i vanliga fall inte anstränger sig med att fundera över trafik- och bebyggelse- frågor att studera ing. Schwalbes artikel för dess sociala grundmenings skull. Men, ett stort men, är det nödvän- digt att renodla en synpunkt så långt att en annan icke tillåtes? Det kan vara riskabelt att göra läsaren så skeptisk, att han — för att tala med förf. skri- ver: ”Det är med ilska man noterar” hans val av citat eller rättare hans sätt att behandla citat från ”talesmän, vilka icke förstå, vilket värdefullt verktyg den (cykeln) i själva verket är”. Åh- nej, inte ilska, så intolerant känner sig inte den läsare som skriver här; denne vill blott stillsamt fråga, om inte båda orden i ett annat citat, ”utile dulcei” kan rymma ett innehåll. Glöm inte sportredskapet cykeln, som inte behöver någon utredning till sitt försvar! Glöm inte heller att fritiden är lika viktig som arbetet i tillvaron! Allt i livet är inte prosa, det rymmer ävenledes poesi. Jag vågar förarga ing. Schwalbe med ett av hans citat: ”Vi spana efter romantiken”, t. o. m. hos cykeln och cykelvägen. Var inte så nyk- tert arg på esteterna, kosta åtminstone på dem en glimt av humor i ögat. Låt dem som vill det njuta av de gamla vä- garna så länge de finns, pusta i upp- försbackarna, åka frihjul nerför och svänga i kurvorna; låt dem också be- hålla njutningen av att fröjdas åt den omväxlande natursyn de gamla vägarna bjuder blicken. Det finns alltjämt folk, som är så underligt beskaffade att de har behov av ”omväxling, skönhet, ro- mantik, etc.” (kurs. av den som skriver här). Det är inte säkert, att ”semester- turisterna, vilka nu för tiden tagit sin sak så energiskt, skulle rynka på näsan åt påhittet att göra vägen längre eller svårare mellan de minnesrika platser de utprickat på kartan över resrutten”. Det kan nämligen bero på var vägen går fram. Det är kanske säkrare, att de semesterturister som inte erfarit det förut, skulle av den ev. längre vägens romantiska berg- och dalbana, kunna hos semestervännen cykeln upptäcka in- te bara den nyttiga dragaren, som för dem ”mellan de minnesrika platser de utprickat på kartan över sin resrutt”, utan dessutom också ciceronen, som av- slöjar för dem nya sevärdheter under färden. Därefter gör de säkert inte som förr: åker efter tidtabell utan utnytt- jar en av den utomordentliga cykelns finaste egenskaper, nämligen den att kunna bära ryttaren omkring nästan var som helst. Och visa honom vad som kan finnas att se, ej blott vid stationer- na utan — tänk det — även på vägen däremellan, där man kan stiga av var man vill! Jag avstår från detaljbevisning för S. k. romantisk syn på cykeln och vägen, jag nöjer mig med att tala kort och gott som en av de ”energiska” semester- turisterna; jag tillåter mig råda förf. till ”Om cykelvägar” att först söka när- mare kontakt med en av dem han cite- rat, Samfundets för Hembygdsvård väg- konsulent och därefter tillsammans med honom göra en semestertur på cykel. Innan jag slutar — med ett citat — är det klokast att säga, att romantiken inte utesluter teknisk syn, t. ex. på ecy- keln och vägen. Är teknikern aldrig ro- mantisk? Jo, det var en gång en tekniker, som hette Planertz, som råkade komma in i en s. k. romantisk situation. Han skulle fria. Det gjorde han med följande be- segrande — i förväg ”utprickade” ord: ”Jag är ingen vän av starka ord, men jag tror mig ändå tryggt kunna säga, att jag håller av fröken Märta. Sedan jag nu förklarat detta, kan jag i sam- band härmed icke underlåta omtala för fröken Märta, att jag i dagarna avslu- tat ritningarna på en villabyggnad intill staden. Tolv rum med alla bekvämlig- heter jämte extra stort brygghus, kom- binerat med vedkällare, — — — nu har jag uttalat mitt avgörande ord. Vill nu fröken Märta säga sitt? Vad svarade fröken Märta? Tyckte hon som han, uttryckt t. ex. så här: ”Bort med park- och plaskdammsroman- tiken och fram med siffror och kalky- ler”. Blev inte äktenskapet romantiskt, så blev det då säkert rationellt — men möjligen tråkigt. K ' MUSTANG" arbetsbeskrivning (orts. fr. sid. 21.) kroppen bygges även vingarna direkt på ritningen, men även här är iakttaga att vänstervingen måste byggas på ritnin- gens baksida. Eventuellt kunna flera spryglar insättas för att få en vackrare vinge. Om man vill ha flaps och skev- ningsorder rörliga, måste man avdela med balsaribbor, som synes på ritningen. Stabilisator och fena byggas även på rit- ningen av 1 mm balsa. Då de torkat, putsas de med sandpapper tills strömlin- jeform erhållits, d. v. s. framkanten av- rundad och bakkanten spetsig. Då alla delar äro färdiga, putsas de med sand- papper och klädas med japanpapper eller 0.4 mm balsaflak. Då vingarna monterats vid kroppen, erhåller man den avrundade övergången genom att fylla i balsabitar och slipa med sandpapper. På samma sätt erhåller man avrundningarna vid fena och stabilisator. Landningsstället byg- ges enligt ritninger och kan, om man så önskar, göras infällbart genom att lagra övre ändan med pianotråd. Hjulen bör man köpa färdiga, ty man lyckas inte riktigt bra med egen tillverkning. Skyddsluckorna tillverkas antingen av papp eller balsa. Propellernav och blad skäras ut av balsa och putsas. Om mo- dellen bygges flygande, monteras gum- mikrokar på vanligt sätt. Modellen är nu färdig att målas. Färgen är helt sil- ver utom ett parti framtill, som målas mörkgrönt. Nationalitetsmärkena målas på både över- och undersidan av vingar- . na. Alla detaljer såsom trimroder m. m. markeras med svart. Nils-Erik Olofsson. TEKNIK för ALLA 29