Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - Järnvägstelefon, av Nils Hunnefelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LENE ERNLIE
FTTTTT
tliriiFirsliungg + 4 7
Nr 23. 5
SEETTTTTTAMMA AA AT I FEKTTT
ist | Tekn isk
a a ten
’
I I
EETTITTTTT ULLLe000M0007010005010:11514111711i111110300002355035003310 151) id
Revy 1942. 3:e årg.
Red.-sekr. Yngve Norrvi.
Red. & exp. Tunnelgatan 3, Stockholm. Redaktör och ansv
. utgivare Gunnar Fahl
Annonsavdelningen, Tunnelgatan 3, tel. 1011 99.
7: 75 kr., kvartal 4: — kr. Postgirokonto 15 79 92. Postbox 3137, Stockholm 3. Arg. III.
Eftertryck av Teknik för Allas innehåll förbjudes!
nes. Telefon växel: 1160 79, 101199.
Prenumerationspris -helår 15: — kr., halvår
,
berättar här intressant
och populärt om järnvä-
garnas viktiga förbindel-
selinjer. Telegrafen har
ersatts av den moderna
telefonen, med vars hjälp
det är möjligt att upprött-
hålla en perfekt kontakt
mellan järnvägsorgomnisa-
SR många EV)
Järnvägarnas interna förbindelsetjänst
erbjuder en del speciella problem,
som" gjort, att deras telegraf- och —
framför allt — telefonväsende fått en
annan utformning än den som är vanlig
vid kommersiell telefondrift. Telegraf-
anläggningarna ha här i Sverige nume-
ra, sedan år 1930 de äldre bestämmel-
serna om att telegraf måste användas
för tågmeddelanden, order o. d. upp-
hävts, förlorat större delen av sin bety-
delse och kommit alltmera ur bruk. I
stället har telefonen gjort sitt segertåg
och vuxit ut till ett för den moderna or-
ganisationen oumbärligt organ. Det
äldre systemet med befordran pr tele-
graf av alla viktiga meddelanden var ju
också mycket tungrott och tidsödande.
Att telegrafera för hand går som be-
kant ganska långsamt, och en annan
nackdel var, att all innepersonal måste
ha erhållit telegrafutbildning för att
vara allsidigt användbar i tåg- och ex-
peditionstjänst. Det går sannerligen ej
på en dag att bli en god morsetelegra-
fist, och de unga aspiranterna-förbru-
kade också mycken tid på telegraferings-
övningar. Telefonen däremot ligger ju
nästan den moderna generationen i blo-
det och fordrar ingen långvarig föröv-
ning av sina användare. Man ringer
Zz SE ; i
GET Nils ut J Å R N V Å G &.
TELEFON
upp, lämnar sitt meddelande, får det
repeterat, — allt i rask takt — och sa-
ken är klar. Missuppfattningar kunna
rättas omedelbart, och sådana malörer
som att telegrafremsan tar slut mitt i
ett telegram undvikas. Det är alltså
mycket förklarligt, om telefonen så gott
som helt trängt ut telegrafen vid våra
järnvägar. Ännu finns den kvar vid en
del enskilda banor, men troligt är väl,
att den så småningom i och med det
fortgående järnvägsförstatligandet för-
visas till järnvägsmuséet som sista till-
flyktsort.
Denna artikel skulle alltså handla om
telefonen i järnvägarnas tjänst. Innan
de speciella former den fått där behand-
las, skall några ord nämnas om en del
för järnvägarnas inre tjänst karakte-
ristiska företeelser, detta för att ge
en bakgrund åt framställnnigen av de
tekniska arrangemangen.
Tägledaren — mannen
med alla trådarna i
sin hand
Järnvägstjänsten är av mycket växlan-
de och mångskiftande natur. Några
stora grupper av ständigt återkomman-
de uppgifter kunna dock utsorteras. Till
att börja med kan nämnas tågrörelsen
och tågledningen. Den senare sker
centralt för en längre bansträcka, van-
ligen från trafikinspektörsexpeditionen,
där en man, den s. k. tågledaren, har
alla trådar i sin hand. Han skall följa
tågens gång, vid behov, d. v. s. vid för-
seningar o. d., lägga om möten och för-
bigångar från en station till en annan,
uppgöra extratågstidtabeller, sända ut
hjälplok eller hjälptåg vid olyckshändel-
ser o. s. v. Tydligen måste han ha möj-
lighet att snabbt komma i förbindelse
med alla stationer utefter linjen för att
ge sina order och inhämta rapporter.
Ute på linjen måste stationerna för
varje tåg utväxla vissa meddelanden.
Innan ett tåg får gå ut på en stations-’
sträcka, måste nästa station ha lämnat
S. k. ”klart” — undantag göras vid lin-
jer med automatisk blockering —, och
när tåget avgår, skall nästa station ha
meddelande härom, s. k. ”tåg ut”. Slut-
ligen lämnar nästa station ”tåg ins då
tåget ankommer dit. Mellan de två näs-
ta stationerna upprepas dessa medde-
landen i sin tur, och så fortsätter det
hela linjen utefter, allt efter som tåget
rusar vidare. Där tågen gå tätt blir
följaktligen belastningen på förbindel-
seorganen avsevärd. Vad som i detta
fall behövs är en telefonlinje, där sam-
tal kunna utväxlas
sträcka utan att störa samtal, som fö-
ras längre bort.
Stationerna behöva ofta sända order
och meddelanden till banvakter, brovak-
över en kortare -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>