Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnvägstelefon, av Nils Hunnefelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ges på vanligt sätt mellan ledningsbran-
scherna och de andra mellan dessa pa-
rallellkopplade och jord. Olägenheten
har blivit helt eliminerad vid det nyare
telefonisystemet: selektortelefonen.
Vid selektorsystemet äro också samt-
liga apparater utefter en järnvägslinje
inkopplade till någon av en eller flera
genomgående ledningar. Apparaterna
äro emellertid här av en annan typ: de
äro i likhet med automattelefonappara-
terna försedda med nummerskiva. Me-
delst denna utsändas impulser — varje
apparat har som vanligt sitt nummer —
och endast den apparat som är inställd
för en impulskombination, svarande mot
dess nummer, blir uppringd. Det ka-
rakteristiska för systemet är den s. k.
selektorn, en apparat med utseende och
storlek som en vanlig mindre elektrici-
tetsmätare och bestående av två elektro-
magneter, som påverka ett steghjul, ett
par små torrlikriktare och en glödlam-
pa. Genom inställningsimpulserna ste-
gas hjulet fram, och då det stannat,
slutes i den apparat, som har det upp-
ringda numret, en kontakt som släpper
fram :’ ringsignalen. Inställningsimpul-
serna komma från en centralapparat,
gemensam för hela linjen och placerad
på någon större station. Impulserna
från fingerskivorna påverka nämligen
ej selektorerna direkt — därtill äro de
för svaga — utan uppfångas av nämn-
da centralapparat, som sedan via ett re-
läsystem sänder ut samma impulser på
linjen, ehuru med högre spänning. Na-
turligtvis kunna även vid selektortele-
fonsystemet samtalen avlyssnas.
Telefonen hjälper järn-
vägsman hålla tidtabell
D: båda nu nämnda telefonsystemen,
bantelefon och selektortelefon — i
den mån man på grund av införandet
av selektorer även vid forna bantelefon-
linjer ännu kan tala om skilda system
— komplettera varandra och användas
ofta parallellt. De äro var för sig
lämpliga just för de uppgifter, som ti-
digare berörts. Bantelefonlinjen är of-
tast sektionerad, d. v. s. uppdelad i små
sträckor om några stationshålls längd,
som i ändpunkterna vid behov kunna
sammankopplas. Bantelefonen passar
alltså utmärkt för de samtal, som be-
höva utväxlas mellan närliggande sta-
tioner om tågföljden och mellan statio-
nerna och banvakterna. Stationerna in-
om nästa sektion kunna tala ostörda av
samtalen inom föregående o. s. v. När
en station däremot behöver tala med en
annan station på längre avstånd eller
med den centrala sektionsledningen, är
det lämpligare att begagna selektortele-
fonen. Dess linje löper obruten genom
en längre sträcka — ett tjugotal appa-
rater kunna ofta vara anslutna — och
medelst s. k. linjeutrustningar, som ar-
beta automatiskt, kan vederbörande
även koppla sig vidare till en ny selek-
torsektion, om så skulle behövas. Detta
sker enligt samma system som vid tele-
grafverkets nätgrupper — utbyggda t.
ex. Boråsområdet —: man tar först en
riktsiffra för den linje som önskas; där-
efter tar man önskad stations nummer.
"Igenom vanliga växlar kunna samtal
naturligtvis också överkopplas till de lo-
kaltelefonnät, som finnas vid större sta-
tioner. Att selektorsystemet är särskilt
lämpat för de förbindelser med de. un-
derlydande stationerna, som trafiksek-
tionernas ledning är i behov av, är tyd-
ligt.
Vid
linjer, där samtalsbelastningen
är hög, brukar dragas dubbla eller fle-
ra linjer, varvid till den ena inkopplas
blott de större stationernas apparater.
Denna linje användes då för ordergiv-
ning från sektionsledningen o. d. Ett
liknande arrangemang förekommer för
övrigt även vid bantelefon, där då en-
dast den ena linjen inkopplas till ban-
vakterna. Den andra disponeras av sta-
tionerna ensamma. — För att hålla ap-
paraternas antal på en större station,
där många linjer löpa in, nere, anord-
nar man vanligen endast ringklockor vid
linjernas intag. Den gemensamma ap-
paraten respektive apparaterna anslutas
sedan till den linje, som önskas, medelst
s. k. linjetagare.
Vid sådana linjer, där tågrörelsen är
särskilt omfattande och betydelsefull,
kan anordnas särskild s. k. tågledarete-
lefon, även den av selektortyp ehuru helt
skild från de övriga linjerna. Därige-
nom har tågledaren möjlighet att utan
dröjsmål på grund av övriga samtal
kunna komma i förbindelse med tågkla-
rerarna på stationerna. Inga hinder få
finnas för en snabb och säker expedition
av tågen. Att hålla tågen i rätta tider
är varje järnvägsmans ambition — han
må vara hög eller låg!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>