Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glimtar från Sveriges storvarv, av B. Traneus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLIMTAR FRÅN SVERIGES STORVARV
ubrikens <<: hederstitel tillkommer
främst ett företag här i landet: Ak-
tiebolaget Götaverken i Göteborg. Några
siffror som bevis härför må till att
börja med lämnas.
Årsbehovet av plåt och spant rör sig
om c:a 40.000 ton. (Det mesta togs förr
utifrån, men de svenska valsverken ha
ökat sin produktionskapacitet och svara
nu för en väsentligt större andel än ti-
digare.) Antalet arbetare rör sig. f. n.
omkring siffran 4.700. Det största fartyg
som byggts vid varvet, är en tankbåt på 17.300 ton, levererad
i tre exemplar. Götaverken har 5 bäddar och är fullt syssel-
satt för ett par år framåt. 4 sjösättningar och 2 prov-
turer på de sista fyra veckorna säga en hel del i detta av-
seende.
Den sista uppgiften hänför sig till ett besök, som förfat-
taren gjorde vid Götaverken i början av maj. Några glim-
tar från en rundvandring på varvet kunna måhända vara
av intresse.
I alla gångar och förstugor utanför varvschefens kontor
hänga på väggarna små trämodeller av fartygsskrov, hal-
verade efter längden. Av varje fartyg, som bygges vid Göta-
verken, tillverkas efter ritningarna en ytterst noggrann skrov-
modell i viss skala. På denna uppritas bordläggningsplåtarna,
vilkas dimensioner sedan kunna tagas genom mätning direkt
på modellen. På varje skrov finnes därför utom fartygets
namn ett rutnät, som betecknar plåtarna i skrovet.
Plåtslageriet, som är landets största, är den för ett varv
särskilt karakteristiska verkstaden. Skeppsbyggarnas smek-
namn på sig själva är som bekant ”plåtslagare”. Här
klippas, pressas, borras och bockas bordläggningsplåtarna.
Er mycket intressant avdelning är den s. k. mallvinden. När
ett fartygsskrov är färdigkonstruerat på papperet, d. v. s.
på varvets ritkontor, ritas varje däri ingående spant upp i
naturlig storlek på särskilda planer av trä, den s. k. spant-
rutan. Efter densamma göras sedan mallar av plattjärn,
vilka föras ner i plåtslageriet på ett järngolv, som är fullt
av hål. Järntappar drivas in i alla hål utmed mallens kon-
turer. Det glödgade spantet pressas sedan med särskilda
verktyg och anordningar in mellan tapparna, så att det får
exakt den bestämda formen.
Maskinverkstaden är en av de största i landet på det
mekaniska området. Där stå i långa rader dieselmotorer i
olika tillverkningsstadier. En särskild stor bjässe skall lämna
uppemot 9.000 hästkrafter. En propelleraxel, som håller
på att svarvas, har också aktningsvärda dimensioner.
Gjuteriet torde vara det näst största tackjärnsgjuteriet i
landet. Som alla sådana anläggningar domineras det av
svart gjutsand, formar och modeller. Där går arbetet för
fullt. Götaverken räknar med många års god sysselsätt-
ning, när allt sänkt fartygstonnage skall ersättas efter kriget.
Efter sjösättningen bogseras fartygen till utrustningskajen.
Där få de tomma skroven maskiner, inredning, däckshus, last-
nings- och lossningsanordningar samt allt annan attiralj, som
fartyg behöva för att fullgöra sitt betydelsefulla värv i världs-
trafikens tjänst.
Götaverkens utrustningskaj heter Dan Broströms kaj. Den
planerades och påbörjades nämligen på den tid, då denne stor-
redare var ordförande i Götaverkens styrelse.
ES fartyg vid kajen inbjuder till ombordklättring. En vand-
ring på och under däck ger ett livligt intryck av den kompli-
cerade apparat, som ett fartyg i själva verket är. Att redo-
göra för de olika slags arbeten, som där pågå, skulle inne-
bära en uppräkning av en stor del av de yrken, som utövas
i detta land. En liten provkarta får därför räcka.
Snickare äro sysselsatta med träinredningen, maskinarbeta-
re montera några hjälpmaskiner — drivmotorn är redan in-
satt djupt nere i fartyget — elektriker dra ledningar, målare
10 TEKNIK för ALLA
och glasmästare äro i farten, rörläggare, bleckslagare och
svetsare sköta sina respektive jobb. Pneumatiska nithamrar
knattra litet varstädes, tryckluft för deras drift finns tyd-
ligen tillgänglig överallt på varvet. Vid en mellangång spruta
gnistor ut från plåtväggen. Där skall skäras en lucka, vilket
göres med s. k. autogenmetod, d. v. s. en syrgas-acetylénlåga,
vars höga temperatur smälter ner järnplåten som smör.
På kajen kör en stor kran fram och tillbaka samt lyfter
ombord ett och annat ur de förråd, som ligga staplade på
kajen. I skenbar oordning, men säkerligen efter ett system,
vars finess är fördolt för den oinvigde.
Det är plåt och profiljärn, gjutgods av olika slag, axlar och
rörspiraler, propellrar och vevstakar, stållinor — wire kallas
de på fackspråket — och kättingar av alla grovlekar, som
fastna på ögats näthinna.
Utanför utrustningskajen ligga flytdockornar Götaverken
har två sådana: en för upp till 8.000 och en annan för upp
till 18.000 tons lyftförmåga. I den större ligga två stycken
fartyg efter varandra, men den mindre lockar mera. Där
ligger Svenska Amerikalinjens ”Tunaholm” för översyn, som
huvudsakligen synes bestå i målning. Vid propellern äro två
svetsare i arbete med någon reparation.
De är en egendomlig känsla att kunna promenera under
fartygets botten, som vilar på höga klossar av trä. Men
det gäller att se upp för att ej bli nedstänkt av de ivrigt
verksamma målarborstarna! De båda slingerkölarna synas
som en plåtremsa på varje sida av fartyget vid den rundade
övergången mellan botten och sidor. Några mystiska siffror
och bokstäver i vit färg mot mönjeröd grund beteckna väg-
garna mellan de olika bottentankarna.
På bäddarna ligga fartyg i olika byggnadsstadier. Det
första ledet i ett fartygs uppbyggande på stapeln är sträck-
ningen av kölen. Den består av en rad bottenplåtar, till vilka
nitas eller svetsas en stående järnbalk. Bottenplåtarna upp-
läggas på s. k. kölblock av ekvirke, vilka sträcka sig utefter
bäddens mitt. Vinkelrätt mot kölen fastnitas bottenstockar
av plåt och profiljärn. Dessa uppbära dels de yttre botten-
plåtarna, dels ett övre s. k. tanktak. Tillsammans bilda dessa
en dubbelbotten, som inrymmer tankar för vattenbarlasten
och brännoljan.
Från denna botten resas därefter spanten i täta rader ut-
efter de blivande fartygssidorna. De påminna i detta stadium
osökt om bröstkorgen på något förhistoriskt jättedjur. Span-
ten sammanfogas därefter tvärs över skrovet medelst balkar,
som skola uppbära de olika däcken. Dessa däcksbalkar stöttas -
i vertikal led ända ned till dubbelbottnen. Utanpå spanten
fastnitas sedan bordläggningsplåtarna.
Nitarna, som på skeppsbyggarspråk vanligen kallas nag-
larna, drivas in i hålen i glödande tillstånd medelst de pneu-
matiska nithamrarna, vilkas smatter är ett för varven så
karakteristiskt ljud.
Elektrisk svetsning användes numera i stor utsträckning
vid bordläggningsplåtarnas sammanfogning med varandra.
Härigenom sparas större delen av de eljest behövliga naglar-
na, vartill kommer den materialbesparing, som uppstår därige-
nom att plåtarna vid svetsning kunna läggas stumt ihop i stäl-
let för att gripa över varandra, när de sammanfogas.
Här sluta vi denna rundvandring för att i en kommande
artikel skildra en sjösättning vid Götaverken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>