löstagbar, så att man lätt kommer åt bakhjulet för pumpning o. dyl. Pedobilens innandöme däremot företer avsevärda olikheter såsom resultat av praktiska erfarenheter. Sålunda har drivkedjan delats i två parter. Kraften överföres från den främre parten till den bakre över en mellanaxel, som utgö- res av ett s. k. fast baknav, vilket för- setts med två kedjekransar. Båda kran- sarna äro placerade på samma sida av navet. Denna placering betingas av att pedalstativet anbragts rättvänt i stället för upp och ner, som ursprungligen av- sågs. Pedalhjulet kommer på så sätt att sitta på samma sida som bakhjulskran- sen. Den nya anordningen medför, att drivkraftens riktning ändras endast en gång i stället för tidigare två, vilket be- tyder minskad friktion och lättare gång. Bakhjulet har givits större diameter, vilket tjänar samma ändamål. CR Z BARG SR Här ett par bilder av Eskilstunas för- sta cykelbil, som utgått från Cykel- och Sportaffären, Storgatan 14. Chassiet uppvisar många intressanta konstruk- tionsdetaljer. Nu vänta vi bara på ett nytt meddelande från Sme'stan, som för- mäler hur herrarna lyckats med karossen. NYA RITNINGAR till Pedobilen med ar.-beskr. och fotos säljas direkt fr. konstruktören, ing. H. Axelson, Kronobergsgat. 28, Sthlm. Pris endast 8:— + porto. | 18 TEKNIK för ALLA PEDALHJUL EE I | MELCANAXEL FÖRSKAVTBAR I . MEDBRINGARE — ; SRS LÄTVIKTAR= É BAKMAVL KRANS — Ing. Axelsons förslag. D: backar pedobilisten påträffar på sin färd bör han om möjligt kunna trampa uppför. Det faller sig inte lika naturligt att kliva av och skjuta på som att hoppa av cykeln. För att uppnå det- ta utan att hastigheten på slät väg blir nedsatt, är det åtminstone i stockholms- trakten nödvändigt med något slag av variabel utväxling. Pedobilen har där- för utrustats med ett växelnav Torpedo ”Triplex”. Med detta nav kommer man utan nämnvärd ansträngning uppför backar, inför vilka t. o. m. en cyklist tvekar. Det är dock inte idealiskt för detta ändamål. Skillnaden mellan de olika växlarna är ganska liten, utväx- lingsförhållandet är «enligt uppgift 75: 60:50. Ett tvåväxlat nav med för- hållandet 2: 1 vore mera lämpligt. Rak- sträckorna kunde köras snabbare, sam- tidigt som alla backar kunde forceras utan ansträngning. Ett dylikt nåv exi- sterar åtminstone inte i Sverige, men den händige byggmästaren kan för en ganska rimlig kostnad tillverka växeln själv. För detta ändamål utbytes det som mellanaxel tjänstgörande fasta na- vet mot en 10 mm stålaxel. På denna axel lagras med kullager tre kedjekran- sar, två på höger sida (sett bakifrån) och en till vänster. Kransarna skola va- ra av den genombrutna typen (med tre långsträckta hål omedelbart innanför periferin) och alla lika stora. På axeln placeras vidare en i axiell riktning för- skjutbar medbringare, som i ena ytter- läget sammankopplar de bägge högerkran- sarna och i det motsatta läget förbinder vänster- och mellankransen. Nu förbin- das med kedjor mellankransen med pe- dalhjulet, yttre högerkransen med bak- navets (som är ett vanligt frihjulsnav) krans och slutligen vänsterkransen med en på bakhjulets vänstra sida placerad lättviktärkrans (t. ex. Husqvarna). Verkningssättet behöver väl inte närma- re förklaras. När medbringaren står åt höger, erhålles normal ”cykeldrift”, står den åt vänster fås underväxel. Dess-.:. utom kan man i detta läge trampa bak- länges och får sålunda backväxel på kö- pet, vilket särskilt i stadstrafik är av speciellt värde. Fjädring m. m. parhiulets upphängning på ett trehju- ligt fordon är ett kapitel för sig. Den ursprungliga konstruktionen med fjäderupphängning visade sig icke kun- na motverka de kraftiga sidotryck, som bakhjulet utsättes för, vilket även kand. Hintze framhållit i en tidigare artikel. Fjädringen har därför ersatts med ett slags stötdämpare med gummibuffert. — En tillförlitlig metod att ernå till- räcklig sidostabilitet även vid fjädrande upphängning är att över hjulet anbrin- ga en gaffel, vars övre ände fästes led- bart, men inte svängbart, i karosseriet. En förutsättning är att gaffeln göres av styvt material — t. ex. en gammal cykelbakgaffel. Styrinrättningen är principiellt lika med de ursprungliga ritningarna. Det praktiska utförandet avviker dock nå- got; sålunda har styrwiren med dess oli- ka trissor och block sammanförts i en ihålig pelare, som är svängbart fästad i ramen. Denna konstruktion visade sig emellertid mindre hållbar, varför de nu färdigställda nya ritningarna uppta ori- ginalkonstruktionen med några förbätt- ringar. I detta sammanhang förtjänar om- nämnas, att rattens läge överensstämmer med de ursprungliga ritningarna, att pedobilen provåkts av ett flertal nor- malt växta personer och att ingen av dessa personer haft anledning slå knäna i ratten, vilket strider mot de erfaren- heter kand. Hintze gjort enligt ett tidi- gare uttalande. Bland övriga praktiska erfarenheter, som rönts vid byggandet och användan- det av pedobilen, skall här endast nämnas nödvändigheten av ett ändamålsenligt ryggstöd. Detta skall uppta mottrycket vid trampning utan att vare sig ge efter eller förorsaka obehag. I synnerhet bru- ka diverse i kläderna befintliga knappar Ke spännen göra sig smärtsamt påmin- a. — Lå På grund av utrymmesskäl måste vi för dagen avstå från ingeniör Erik Ongmans beskrivnnig av Katrineholms första cykelbil. Som framgår av foto- grafiet på föregående uppslag represen- terar den ett fullgott arbete. Vagnen är bl. a. utrustad med fjädrande fram- hjul. Även herr Bertil Lindbergs cykelbil får vänta till ett kommande nummer. Den är ju på sätt och vis en gammal bekant till TfA:s läsare, eftersom kon- struktören deltog i TfA:s tävling i fjol. Den verkar nog att vara tungtrampad, men av brev till redaktionen framgår att bilens ägare är nöjd med den fart den gör, och det är ju ändå huvudsaken! Mera om cykelbilar i ett kommande nummer. G. F.